2349036 GJ097 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:7 Torsdagen den 12 oktober 1995/96 7 1995-10-12 00:00:00 Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 6) allmänpolitisk debatt 3FDA4E63-5AE0-409F-B5DB-32DE0E957B5A 6 MATS ODELL (kds) kds Fru talman! Svensk ekonomi går bättre än vad prognosmakarna har trott. Konjunkturinstitutets höstrapport är faktiskt hugnesam läsning för fler än finansministern. Kronan har förstärkts och räntan har fallit. Det går inte heller att enbart hänvisa till händel- ser och förhållanden i vår omvärld. Men jag tycker också att vi under de senaste veckorna har sett hur enormt labil och sårbar den svenska situationen är. Regeringen har dock tagit budgetsaneringen på allvar, och vi kristdemokrater gläds verkligen över framstegen och den spirande optimismen. Men, fru talman, framgången har också en baksi- da. Förväntningarna byggs upp. Risken är att kris- medvetandet smälter undan som snö i solsken. Stats- ministerns presentation av regeringsförklaringen var knappast ägnad att upprätthålla krismedvetandet. Fjärran var där utfästelserna från konvergenspro- grammet om ytterligare åtgärder om inte allt blir så positivt som det just nu verkar. I stället menade Ing- var Carlsson att det nu gäller att fördela de växande resurserna så rättvist som möjligt. Jag vill gärna på- minna om att staten enligt Konjunkturinstitutets höstrapport kommer att få låna ytterligare minst 300 miljarder kronor innan inkomsterna räcker till utgif- terna. Veckans nummer av TCO-tidningen ger också en bild som vittnar om att vi har en stor pedagogisk uppgift framför oss. Rubriken är "Jättevinst för sta- ten", och vidare står det: "´Egenavgifter och sänkt sjukersättning behövs inte´ - - - Redan genomförda besparingar på sjukförsäkringen har alltså lett till ett kraftigt överskott i statens budget. Fortsatta nedskärningar är därför onödiga, hävdar TCO, som stöder regeringens kritiker." Visst går det bra, men av allt att döma kommer Socialdemokraterna att få möta väljarna 1998 med vad som måste beskrivas som en svensk massarbets- löshet. Bakgrunden är en för dålig tillväxt i ekonomin. Och det här är tyvärr ingen tillfällighet. Sverige har under en lång följd av år bedrivit en närmast tillväxt- fientlig politik, bl.a. med hänvisning till förmenta rättvise- och utjämningsskäl. Socialdemokraterna har inte velat se de drivkrafter och samband i ekonomin som skapar tillväxt. Den socialistiska bilden av den svenske familjefö- retagaren har kostat det svenska folkhushållet väldigt mycket. Tillväxtpolitiken måste såvitt jag förstår vara en mycket karg, för att inte säga minerad, teg för regeringen att bearbeta, därav dessa ständiga upp- skov. Vi hörde senast i går att det nu tydligen blir ytterligare ett uppskov, att tillväxtpropositionen inte kommer den 26:e, vilket var det senast aviserade datumet. Om inte regeringen snart kan samla sig till en ra- dikal omläggning av tillväxtpolitiken under den här mandatperioden kommer den samlade arbetslösheten att ligga kvar runt tioprocentsstrecket vid sekelskiftet. Jag måste också säga att det även vilar ett tungt an- svar på Centerpartiet, som nu samverkar om och legi- timerar regeringens propositioner. Var vi kristdemokrater står vet regeringen. Vi lade i somras fram våra 13 konkreta förslag för bättre tillväxt där vi bl.a. föreslår en skatteväxling med sänkta arbetsgivaravgifter, kvittningsrätt för nystartad verksamhet, öppnande av den privata tjänstesektorn genom bl.a. sänkt tjänstemoms, ett permanent risk- kapitalavdrag, modernisering av arbetsrätten, avveck- ling av dubbelbeskattningen av produktiva investe- ringar, satsning på utbildning och forskning, bättre ägarspridning, kamp mot byråkrati och, inte minst, nya attityder till företagande, stabila spelregler, sats- ning på etik och en intensifierad kamp mot ekobrotts- ligheten. Men, fru talman, vi kristdemokrater kommer att stödja alla goda förslag i tillväxtpropositionen som leder till en bättre ekonomisk utveckling med en an- svarsfull fördelningspolitik. Fru talman! Vad det i första hand här handlar om är att regeringen nu måste vända sig inåt sin egen rörelse för samtal och dialog om vad som nu faktiskt krävs. Om detta inte leder till resultat handlar det om vad en ny regering efter nästa val kan göra för att förbättra företagarklimatet och för att skapa stabila och överblickbara spelregler. Jag tror också att vi måste göra någonting åt pro- duktiviteten inom de skyddade sektorerna. Jag tänker då inte bara på den offentliga sektorn utan också på de skyddade hemmamarknadsföretagen inom bl.a. livsmedelsindustrin och byggindustrin, som enligt McKinseys stora jämförande studie nyligen hämmar tillväxten av nya jobb och välfärd i Sverige. Förväntningarna hos de svenska småföretagarna har undan för undan skruvats upp när tillväxtpolitiken nu fått vänta i ett helt år på en egen proposition. Anne Wibble talade mycket bra här tidigare. Hon nämnde bl.a. en hönsgård. I anslutning till detta vill jag gärna säga att det inte är kacklet som gäller, inte ens om det har pågått i ett helt år. Det är själva värp- ningen, Jan Bergqvist, som gäller. Ni har nu talat i ett år om denna tillväxtpolitik. Nu väntar vi på resultat. Det allvarliga är att tillväxten redan nästa år halve- ras för att därefter ytterligare mattas av ner till verkli- ga bottennivåer bland OECD-länderna. Låt oss nu glädjas åt att statsfinanserna inte fortsätter att ytterli- gare försämras under den pågående högkonjunkturen. Men statsskulden har ingalunda slutat att växa. I år ökar den med 130 miljarder, och nästa år - när den visserligen minskar i procent av bruttonationalproduk- ten - måste staten lika fullt öka sin nettoupplåning med 88 miljarder. År 1998, det år då de offentliga finanserna skall vara i balans, skall staten öka sin nettoupplåning med ytterligare 63 miljarder kronor. Detta framgick inte fullt ut av statsministerns glädje- bud i kammaren förra tisdagen. Vi kommer alltså inte ifrån att tillväxten är Sveri- ges grundproblem. Nu har regeringen förspillt ett helt år genom att hävda att budgetsanering och tillväxt- politik är skilda storheter som inte kan gå hand i hand. Först var det återställarna med Gudrun Schyman. Det var ett gigantiskt misstag, både ekonomiskt och poli- tiskt. Jag misstänker att Göran Persson i dag ångrar denna sista nostalgitripp tillbaka till 70- och 80-talens lösningar på 90-talets problem. Där auktoriserades väljarflykten, och där bromsades nyföretagandet. Det var två flugor i en smäll. Ett självmål av närmast olympiska mått. Men nu stundar sanningens minut när den s.k. tillväxtpropositionen skall läggas fram om två veckor. Förväntningarna är stora, liksom behoven. Jag tycker att ni socialdemokrater nu verkligen måste förbereda era medlemmar och sympatisörer på vad som verkligen krävs för att åstadkomma ett gott före- tagar- och tillväxtklimat. Sådant har i decennier dömts ut som högerpolitik, och efter sådd kommer skörd. Fru talman! Häromdagen redovisades en under- sökning som "Den nya välfärden" hade gjort bland 1 000 svenska företagare. De hade fått betygsätta de åtgärder som bäst skall få fart på företagandet och ekonomin i Sverige. Viktigast var att sänka statsutgif- terna. Näst viktigast var mera statsmannaskap och mer etik i politiken. Jag tycker att det här länder till efter- tanke. Vi politiker måste alltså ta tillbaka initiativet och komma bort från uppgivenhet, tillbakablickande och nejsägande. Nu krävs överblickbara och stabila spelregler i hela samhället och inte minst för landets företagare. Vi måste nu visa politiskt ledarskap och inte lättsinnigt abdikera genom att i tid och otid kräva folkomröstningar om allt och ingenting. Nu är det dags för en renässans för den representativa demo- kratin, ett etiskt tänkande på alla nivåer och ett ökat personligt ansvarstagande. Jag tror att Sverige väntar på att oppositionen nu faktiskt skall ta sig samman. 0700424025906 N 2010-01-01 00:00:00 223473 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ097/#anf6