2349036 GJ097 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:7 Torsdagen den 12 oktober 1995/96 7 1995-10-12 00:00:00 Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 6) allmänpolitisk debatt 6E5C9678-256F-423A-AFE6-B17DCD44DC21 4 JOHAN LÖNNROTH (v) v Fru talman! Jag hörde att talmannen i går hade kritiserat riksdagens ledamöter för att det var dålig närvaro här i kammaren. Jag skall börja med att er- känna med en gång att jag tillhör de skyldiga. Jag var nämligen i Motala i går på ett antal mycket intressanta möten. Jag fick träffa ledningen för de offentliga fackföreningarna. Jag var senare på eftermiddagen på något som hette Det gamla gardet. Det var gamla socialdemokrater med stor erfarenhet från fackföre- ningsrörelse och politik. På kvällen var det ett offent- ligt möte. Jag skall gärna erkänna att det jag hörde där var något mer spännande än det jag nyss har fått höra från mina borgerliga kolleger. Vi får verkligen på allvar diskutera vad orsakerna är till att vi har så dålig när- varo och försöka ändra på det. Det handlar kanske om innehållet i det vi säger. Jag har lyssnat på Anne Wibble och Per-Ola Eriksson när de pratade om västersvängar och det ganska ointressanta undantaget Vänsterpartiet som inte ställer upp på budgetsaneringsmålet. Jag har också tagit del av alla de ledarkommentarer som nämndes om den populistiska rödgröna röran och alla de historier som vevas många varv. Jag pendlar litet grand mellan ilska och uppsluppenhet. Det är så up- penbart absurt. Här står alltså representanter för den regering som lyckades åstadkomma på gränsen till statsbankrutt och uttalar sitt hån över partier som inte kan ta ansvar, som inte inser att det behövs beska piller och allt detta. Vad hade hänt om inte Vänsterpartiet i höstas hade ställt upp och åstadkommit den budgetsanering som vi nu ser effekterna av? Det är klart att detta inte bara är effekter av politiska beslut, det handlar också om konjunkturen. Tack och lov fick kronan falla i november 1992, annars hade det blivit katastrof. Det är betydelsefullt för den nuvarande konjunkturupp- gången. Men hur hade rikets finanser sett ut om inte Vänsterpartiet hade ställt upp på att göra de överens- kommelser som står för den helt massivt dominerande delen av budgetsaneringen? Det är sanningen. Det är bara att gå tillbaka och läsa i protokollen. Jag läste också nu på morgonen vad Centerpartiet sade i höstas om den proposition som vi samarbetade med regeringen om. Man dömde ut den totalt. Den var fullständigt värdelös. I stället behövs det en sys- temförändring, sade Centerpartiet i den här motionen. Per-Ola Eriksson fick sin systemförändring. Det som åstadkoms i uppgörelsen mellan Centern och socialdemokratin i april-maj var ingen budgetsane- ring. Det var 3,6 miljarder totalt som ni klarade av att sanera budgeten med. Det tas i stort sett tillbaka av den jordbruksöverenskommelse som ni också gjorde. Där satsade ni i stället mer pengar. Ni har inte åstad- kommit någon som helst budgetsanering, Per-Ola Eriksson. Däremot erkänner jag att ni lyckades få igenom er systemförändring. Den systemförändring- en, sänkningen av a-kassan osv., går just ut på att få ner lönenivån. Det är tvärt emot vad Per-Ola Eriksson själv sade. Det handlar inte om kompetensutveckling och att hålla uppe lönenivån. Det handlar om att an- passa svenska minimilöner till de förhållanden som gäller i länder som t.ex. USA. Anne Wibble säger att Västerpartiet inte ställer upp på budgetsaneringsmålet. Det är fel, Anne Wibble. Vi ställer upp, och vi har ställt upp, på bud- getsaneringsmålet. Det är nödvändigt att sanera rikets finanser, men det är en helt annan sak än det s.k. kon- vergensprogrammet. Konvergensprogrammet är ett ideologiskt doku- ment som är anpassat just till EMU. Det vilar på det tänkande som utvecklats av nobelpristagaren Lucas, som jag tror Sonja Rembo nämnde. Det är ett tänkan- de som är primitivt och som inte ser hela människan. Jag brukar jämföra detta tänkande med en teori som fanns när jag var ung förälder. Den sade att man inte skall ta upp barnen när de skriker i vaggan eftersom de blir bortskämda då. Man skall låta dem ligga kvar och skrika. Tills slut lär de sig att det inte lönar sig att skrika. Detta är en teori och ett tänkande på ungefär samma nivå. Man har inte någon som helst förståelse för vad t.ex. arbetslöshet, även på kort sikt, gör med människor och vad det innebär för dem. Konvergensprogrammet innehåller också som ett av konvergenskriterierna detta med bruttoskulden. Bruttoskulden skall ner till 60 % av bruttonational- produkten. Det gäller inte nettoskulden, som vore det rimliga, där man även tar hänsyn till offentliga till- gångar. Vi har en bruttoskuld som enligt EMU- definitionen ligger på ca 80 %. Nettoskulden ligger däremot strax över 30 %. Det är ett rent ideologiskt innehåll. Det handlar inte om att få ned skulderna, utan om att få ned skul- derna och tillgångarna. Det handlar om att banta hela den offentliga sektorn. Man klarar inte det om man inte sparar eller sanerar budgeten, men man måste också sälja ut offentliga tillgångar i massiv skala. Där har jag en fråga till Birger Schlaug, då Miljö- partiet har ställt upp på konvergensprogrammet: Be- tyder det att ni också ställer upp på de här båda ideo- logiska komponenterna, dvs. för det första Lukastän- kandet, med inflationsbekämpandets överhöghet, och för det andra detta att det är den offentliga sektorns storlek som skall tas ned i massiv skala? Det är alltså det reella innehållet. Till sist vill jag vända mig till Jan Bergqvist. Jag beklagar tonfallet i partiledardebatten mellan Ingvar Carlsson och Gudrun Schyman. Det jag mötte i Mota- la var en helt annan atmosfär, när jag satt och talade med Jan Bergqvists partikamrater där. Jag tror inte att det är vårt fel, vare sig Gudrun Schymans eller mitt fel, att vi har hamnat i den här situationen. Inför tillväxtpropositionen - mina partikamrater kommer senare i dag att gå in mera på den - kan jag trots allt se många möjligheter för oss att komma överens, t.ex. om företagsbeskattningen. När det gäller arbetstiderna, där det nu måste börja hända någonting, har vi glädjande nog fått höra Ingvar Carlsson uttala att också han inser att det här kan vara en väg för att göra någonting åt arbetstider- na. Det tar vi fasta på, och vi hoppas att vi får se nå- gonting som handlar om det i tillväxtpropositionen. Vi har ju i höstas konkret i uppgörelser - dvs. inte Per-Ola Erikssons luftiga teorier utan i verkligheten - förhandlat fram vissa höjningar av gröna skatter. Man kan säga att vi påbörjade en skatteväxling i hös- tens förhandlingar. Jag är övertygad om att vi klarar att fortsätta att samtala om hur det skall gå till i prak- tiken. Det handlar också om det som Per-Ola Eriksson talade vackert om, dvs. kompetensutveckling och utbildning. Vi kommer i praktiken att klara av att göra upp med er om detta, om ni skulle vilja det. Slutligen har jag från Motala med mig en fråga, som just de offentliga fackens företrädare ville ha svar på, med anledning av att det ju pågår en mycket all- varlig konflikt i kommunerna. De bedömde det så att det som skulle behövas är en signal härifrån. Den katastrofala situationen för många kommuner beror ju till stor del på den uppgörelse som ni har med Centern om att kommunerna inte skall få kompensation för skattebortfall på grund av egenavgifterna. Är ni beredda, Jan Bergqvist, att ta upp den här frågan i samband med tillväxtpropositionen eller på annat sätt och se till att konflikten i den kommunala sektorn kan lösas upp? 0586690122908 N 2010-01-01 00:00:00 223471 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ097/#anf4