2349036 GJ097 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:7 Torsdagen den 12 oktober 1995/96 7 1995-10-12 00:00:00 Allmänpolitisk debatt (forts. från prot. 6) allmänpolitisk debatt D10CB1CD-944C-4E05-B4A0-6C5D24004F96 3 ANNE WIBBLE (fp) fp Fru talman! För ett år sedan sade den nytillträdde statsministern här i kammaren att den nya regeringen nu skulle lägga om politiken så att arbetslösheten skulle sjunka. Sedan dess har det från regeringshåll blivit allt tystare och tystare om arbetslösheten. I regeringsförklaringen alldeles nyligen sade samme Ingvar Carlsson att nu, ett år senare, skulle man ta itu med tillväxten. Arbetslösheten skulle pressas ner tiondel för tiondel, sade han. Det lät möjligen bra. Men tyvärr stämmer det inte alls med verkligheten. I verkligheten leder politiken till att arbetslösheten pressas upp tiondel för tiondel. För varje ny prognos som har kommit har arbetslöshe- ten fastnat på en allt högre nivå. I våras sade Konjunkturinstitutet att den öppna ar- betslösheten i år skulle var 7,4 %. Nu är dess prognos en tiondel högre. För ett år sedan trodde samma KI att den totala arbetslösheten nästa år, 1996, skulle vara nästan 11 %, 10,9 %. Den prognosen har man nu skrivit upp med hela tio tiondelar, till nästan 12 %. Det betyder att arbetslösheten har pressats upp med en tiondel per månad enligt dessa prognoser. Nu ökar varslen, nu minskar antalet lediga platser, nu ökar också konkurserna och nyföretagandet sjunker dra- matiskt. De nya företag som skall ge oss de nya job- ben blir allt färre. Tystnaden om arbetslösheten och misslyckandet med jobben bidrar till politikerförakt och framgång för populism. För detta har Socialdemokraterna ett mycket stort ansvar. Det är en så uppenbar skillnad mellan det som man nu gör, det som nu händer och vad som sades från socialdemokratiskt håll och vad som föreslogs under oppositionstiden och i valrörel- sen. Missnöjet växer, och det är begripligt. Jag kan ta ett enda nytt exempel. Den socialdemo- kratiska kommunledningen i Norrköping har just varslat 500 personer om uppsägning. Samme kommu- nalråd skrev före valet på ett papper där han sade, att om det blir s-ledning i kommunen kommer inte en enda person att sägas upp. Det är inte så konstigt att folk blir arga. Socialdemokraterna tycks heller inte kunna hantera denna ilska. Fru talman! Socialdemokraterna gör anspråk på att kunna leda landet. Men det vi nu bevittnar visar att de inte ens kan leda sitt eget parti. Det liknar mest av allt en hönsgård där olika personer sprätter åt olika håll. Socialdemokraterna tycks vara internt oense om näs- tan allting i den ekonomiska politiken, och då blir det ingen fast kurs åt rätt håll. Man är oense om skatte- politiken, skatteväxling, EMU, arbetsrätt, miljöpoli- tik, arbetslöshetsförsäkringen, socialförsäkringarna, kommunerna och energipolitiken. Olika tankar har ventilerats och förkastas i snabb takt under sommaren. Jag vill fråga Jan Bergqvist, som företräder rege- ringssidan här i dag: Kan han ge något enda exempel, ett enda exempel, på en ekonomisk-politisk åtgärd som Socialdemokraterna är eniga om? Finansministern har inte behagat anmäla sig till dagens debatt. Jag missunnar på intet sätt Göran Pers- son vare sig ledighet eller annat. Det var faktiskt så att räntorna sjönk mest när finansministern var ledig i somras. Han kanske rent av skall vara ledig litet ofta- re. Jag vill inte heller missunna honom glädjen över KI:s tillväxtprognos på 4 %. Ingvar Carlsson var för sin del uppenbart nöjd med de 4 procenten att han glömde att detta bara pågår i ett enda år. Redan nästa år halveras tillväxttakten, och sedan sjunker den ännu mer, om man skall tro Konjunkturinstitutet. Och ar- betslösheten förblir katastrofalt hög. Jag vill dröja något vid 4 % tillväxt. För nästan två år sedan skrev jag en artikel tillsammans med Lars Leijonborg med rubriken 4 % tillväxt räddar jobben. Det ansågs då vara rent önsketänkande. Men sanning- en är att det är den sortens utvecklingstakt som krävs om vi skall knäcka massarbetslösheten. Det var ett antal punkter som krävdes för att vi skall kunna nå en så snabb utveckling under flera år. Några är uppfyll- da, men andra återstår. Det är de återstående punkterna som regeringens kommande tillväxtproposition och inriktningen av den ekonomiska politiken borde handla. Det bärande temat för de punkterna är att se och utnyttja möjlighe- ter till en dynamisk utveckling, att ge luft och näring åt de välståndsbildande krafterna. Detta är särskilt viktigt för dem som likt oss i Folkpartiet har ett so- cialt ansvar och vill måna om att ekonomin blir så stark att välfärdspolitik framöver kan handla om nå- gonting annat än nedskärningar. Några punkter är uppfyllda. GATT- överenskommelser, EU-medlemskap för Sverige, pensionsreform och en ökad politisk stabilitet. Det senare handlar, trots vad Per-Ola Eriksson sade, be- tydligt mindre om Centerpartiets medverkan i den ekonomiska politiken än om det faktum att alla riks- dagens partier i dag, med det ganska ointressanta undantaget Vänsterpartiet, sluter upp bakom målet för budgetsanering. Vi har olika åsikter om blandningen mellan skatter och besparingar, och några av oss vill göra mer och gå snabbare fram. Men framför allt finns i dag, med det ointressanta undantaget Vänsterpartiet, inget parti som är en så kategorisk och opportunistisk nej-sägare som den socialdemokratiska oppositionen var på sin tid. Denna uppslutning har minskat osäkerheten om Sverige som nation - hela nationen, inte bara halva - faktiskt inser problemen och är beredd att ta itu med dem. Detta betalar sig i något lägre räntor. Men mycket saknas, och därför ser också progno- serna ganska dystra ut för framtiden. Satsning på forskning och utveckling, kompetensutveckling och utbildning av arbetskraft saknas. Alla talar väl om behovet av utbildning och kompetens, men det görs för litet. I fråga om t.ex. IT, informationstekniken, har takten för utbildning, utveckling och användning dämpats högst avsevärt efter det att den borgerliga regeringen satte fart på arbetet. När det gäller lägre räntor har vi mycket långt kvar. Nya grepp inom näringspolitiken, som vi också efterlyste för att underlätta utvecklingen från idé till produktion, saknas. En del steg har i stället tagits i fel riktning. Insatser för en flexiblare arbetsmarknad saknas också. Även där har utvecklingen vridits till- baka till mer stelhet. Ett område till som behöver diskuteras är statens roll och den offentliga sektorns omfattning. I rege- ringens program är det även efter flera år 63 % av BNP som slussas genom stat och kommun. Ut- giftskvoten är 63 %. Detta är för mycket. Det går inte att få en uthållig dynamisk tillväxtprocess som ger medborgarna högre levnadsstandard om man alltid skall ta in så mycket pengar i skatt att det blir budget- balans vid 63 % utgiftskvot. För att få ner den andelen och ge större utrymme åt människors egna beslut, egna initiativ och eget ansvar duger det inte att gå fram med osthyveln och reducera överallt. Man måste bestämma sig för vad som är viktigt och vad som är något mindre viktigt. Det handlar ingalunda om någon återgång till nattväktarstaten eller så, utan det handlar om politiska värderingar. Regeringen tycks sakna sådana. Vill man ha en positiv utveckling måste faktiskt skatter och andra regler uppmuntra den som vågar ta risker, den som vågar ta egna initiativ och eget ansvar. I dag är det inte så, och det är denna brist i den socialdemokratis- ka framtidsinriktningen som är så fatal för Sverige. Utan en sådan inriktning kommer det att vara omöjligt att knäcka massarbetslösheten. Det kanske går att få budgetbalans i någon kameral mening - att plus och minus går ihop - men det skulle bli en bud- getbalans på en alldeles för låg aktivitetsnivå, för låg sysselsättning och för hög arbetslöshet. Fru talman! Jag vill till slut ta upp en mer aktuell ekonomisk fråga som jag hoppas kunna få ett svar på, nämligen EMU, det ekonomiska och monetära samar- betet. Finansministern har förklarat ett antal gånger att han för sin del har tagit ställning. Han är för detta samarbete. Jag vill veta vad finansutskottets ordfö- rande anser. Svarar Jan Bergqvist ja, nej eller vet inte på frågan om svenskt deltagande i EMU? Folkpartiet är för ett deltagande, och det hoppas jag alla vet. Innan Sverige går med i detta är det viktigt att vi har ordentlig ordning på vår ekonomi. Vi skall inte försöka med några överfiffiga tolkningar av konver- gensregler eller annat. Vi måste vara helt säkra på att svensk ekonomi är i sådan balans att fördelarna fak- tiskt infinner sig. Detta kräver det jag räknade upp tidigare, men kanske framför allt en betydligt större flexibilitet i hela ekonomin i fråga om konkurren- stryck och i fråga om ett bra funktionssätt för arbets- marknaden. Svarar Jan Bergqvist ja, nej eller vet inte på frågan om svenskt deltagande i EMU? 0201502585302 N 2010-01-01 00:00:00 223470 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ097/#anf3