<anforande>
<dok_hangar_id>2349093</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0964</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:64 Onsdagen den 6 mars</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>64</dok_nummer>
<dok_datum>1996-03-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ny åklagarorganisation </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>F0A3ED23-3734-441D-B4CA-15133150B952</anforande_id>
<anforande_nummer>127</anforande_nummer>
<talare>CARINA HÄGG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Inom den offentliga verksamheten
har rättsväsendet en central roll. Där ingår polis,
domstolar, kriminalvård, rättshjälp, åklagarväsende
m.m. Regeringen föreslog i en proposition sent förra
året förändringar av en del av rättsväsendet, åklagar-
väsendets organisation. Andra delar har det redan
fattats beslut om, medan andra väntar på det.

Efter en omfattande utredningsprocess, som i vä-
sentliga delar går tillbaka till 1979 och Åkla-
garutredningen, var beslutsutslaget väntat. Målsätt-
ningen är att inom givna ramar kunna skapa de för
myndigheten bästa förutsättningarna att klara de av
riksdagen uppsatta målen, inklusive de ekonomiska.
Självklart instämmer jag i det nödvändiga med att
skapa en så effektiv, flexibel, osårbar och tidsenlig
organisation som möjligt. Men åsikterna har skilt sig
när det gäller hur man bäst uppnår de här målen.

Åklagarväsendet föreslås även i framtiden bestå
av tre myndighetsnivåer: en central, åtta regionala
nivåer samt den lokala nivån - de regionala anpas-
sade till hovrättsområdena och nästföljande nivå
kraftigt reducerad till ungefärligen halva antalet.
Men det har vi fått dementerat här i dag. Den regio-
nala nivån, åklagarmyndighetens geografiska place-
ring, föreslås bli beslutad av regeringen. När det
gäller den lokala nivån, som numera benämns åkla-
garkammare, föreslås i stället att både antal och
lokalisering skall beslutas av Riksåklagaren eller,
efter beslut av honom, den myndighet som han utser.

Utskottet pekar särskilt på att behovet av rimlig
samhällsservice och på närheten till polis samt på
vikten av att de geografiska, demografiska och eko-
nomiska förhållandena beaktas. Besluten om åkla-
garkamrarnas antal och lokalisering kommer ändå
att fattas utan direkt politisk medverkan och ansvar.
Detta är inte uttryckt som något önskvärt men hade
ändå varit fullt möjligt.

Beslut kommer däremot att föregås av samråd
med berörda myndigheter. Att myndighetssamråd
har en given plats i sammanhanget är rimligt och att
polisväsendet, domstolsväsendet och åklagarväsendet
har ett nära samarbete är en förutsättning för ett
effektivt arbete. Men det är en ordning som innebär
en betydande koncentration av åklagarresurserna på
ett för mig svårförståeligt sätt, särskilt mot bakgrund
av att polisens utveckling varit den motsatta. Därför
uppstår nu också frågan om även polisen inom en
nära framtid kommer att skifta till en mera koncent-
rerad organisation för att underlätta det framtida
samarbetet med just åklagarmyndigheterna.

Det som i dag omnämns i betänkandet är hur
Regionberedningens förslag ger eventuella organisa-
tionskonsekvenser för olika myndigheter framöver.

Fru talman! Hur ser man på risken att snävare
myndighetsperspektiv än befogat kan leda till att
andra aspekter på denna viktiga samhällsfunktion får
stå tillbaka - med försämrad service och tillgänglig-
het för allmänhet, offentlig verksamhet och närings-
liv i länens regionala centralorter som möjligt resul-
tat? Värnamo är en sådan regional centralort med
tradition av rättsskipning sedan Birger Jarls dagar i
början av 1200-talet, anor som det även i dag finns
sakskäl för och en lokal uppfattning om att bevaras
obrutna men inte oförändrade.

Detta är enligt min uppfattning ett ärende som
borde ha föregåtts av en bredare konsekvensanalys,
där exempelvis närpolisens och domstolsväsendets
kommande förändringar och lokala konsekvenser
hade beskrivits i ett sammanhang. Nu är detta inte
vanligt för ärenden som behandlas i denna kammare
men förekommer med positivt resultat i en allt större
omfattning som underlag på andra politiska nivåer
och borde även övervägas för det framtida arbetet i
regering och riksdag. Det här är en fråga som vi
formellt inte kan behandla här i dag men som det
finns anledning att återkomma till längre fram och
då i en annan ordning.

Övriga synpunkter beskrivs i vår motion,
1995/96:Ju14. Jag avstår emellertid här från att
hemställa yrka bifall i det avseendet. Jag har ju tagit
del av Helena Frisks uttalande här i dag och nöjer
mig med att följa frågan framöver. Inte minst gäller
det vad som händer med utredningen om domstol-
sväsendets organisation senare i år.
</anforandetext>
<intressent_id>0600928907216</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>228711</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0964/#anf127</protokoll_url_www>
</anforande>
