2349089 GJ0960 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:60 Torsdagen den 22 februari 1995/96 60 1996-02-22 00:00:00 Svar på interpellation 1995/96:78 om krigsmaterielexport interpellationsdebatt 02867C2F-9DE8-492C-A63B-4A941531C698 170 LENA KLEVENÅS (s) s Herr talman! Statsrådet Nygren påpekar i inled- ningen i svaret en allmän sak som han vill framhålla, och det är: "Den svenska krigsmaterielexporten är inget självändamål - - -." Jag tycker att det är ett konstigt påpekande i den här debatten. Jag tycker snarare att man skulle behöva påpeka att krigsmaterie- lexport är i lag förbjuden, men dispenser kan ges. Riktlinjerna är klara och tydliga, säger statsrådet. Jag tycker inte det. Det gäller just att man inte får exportera dit där det förekommer omfattande och allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna eller där länder är i kris och krig eller kan befaras komma i en sådan situation. Hur kan man ha dessa riktlinjer och samtidigt hålla på med följdleveranser, som kan pågå i decennier, i 30, 40 eller 50 år? Hur kan man följa dessa riktlinjer? Varför säger man alltid bara halva sanningen när man får frågor om krigsmaterielexport? Då hör vi alltid: Nej, det sker ingen export till länder där detta pågår. Men man menar att man inte kommer att ge några nya tillstånd. Men att det pågår en leverans av vapen enligt tillstånd som tidigare har givits, kanske för 20, 30 eller 40 år sedan, glömmer man alltid bort att säga. Jag tycker att det är mycket allvarligt. Jag vill visa hur jag själv har blivit lurad att tro att man skall kunna bevilja export på något slags restrik- tivt sätt och tro att man vet vad som skall komma att hända. För 10-15 år sedan tyckte även jag att man skulle kunna exportera till neutrala stater i Europa, och då tänkte vi på Norden och Jugoslavien. Vi ser nu vad som har hänt i Jugoslavien - något som vi aldrig någonsin hade kunnat föreställa oss. Man kan alltså inte förutse, decennier i förväg, vilka länder som kommer att hamna i väpnade konflikter. Därför borde det vara samma regler för vapenex- port när det gäller följdleveranser och när det gäller nya leveranser. Det är inte tillfredsställande att vi kan hävda att vi inte exporterar till länder där det kan bli konflikter och ha kvar detta att följdleveranser inte prövas på samma sätt. Finns det några planer på att ändra reglerna så att man kan ompröva? Eller är det verkligen så, som jag har hört sägas när jag har försökt diskutera detta, att om vi skulle ha det kravet eller den restriktionen när vi lägger offerter från svensk vapenindustri skulle vi aldrig få några order? Måste man verkligen köpa grisen i säcken och bedöma ett lands situation just när tillståndet ges och sedan följa det vapensystemet un- der hela dess livslängd? Vi är inte ärliga i den här debatten om vi hävdar att vi följer vissa kriterier när det sker på det här sättet. 0137934715906 N 2010-01-01 00:00:00 228530 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0960/#anf170