2349089 GJ0960 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:60 Torsdagen den 22 februari 1995/96 60 1996-02-22 00:00:00 Svar på interpellation 1995/96:78 om krigsmaterielexport interpellationsdebatt 6CF07C09-AD32-4C18-8C80-A4C7264F6993 167 Statsrådet JAN NYGREN (s) s Herr talman! Tomas Eneroth har ställt en rad frå- gor till mig som rör det regelverk vi har för krigsma- terielexporten. Jag skall besvara dem i tur och ord- ning, men inledningsvis vill jag göra ett allmänt påpe- kande. Den svenska krigsmaterielexporten är inget själv- ändamål utan skall utgöra ett stöd för den säkerhets- politiska linje som Sverige följt under mycket lång tid och som grundas på bred parlamentarisk enighet. Krigsmaterielexportpolitiken har mycket starka utrikespolitiska förtecken. Därför finns en strävan att både utforma och tillämpa regelverket på detta områ- de i samma breda parlamentariska samförstånd som karakteriserar utrikespolitiken i stort. Herr talman! Jag övergår nu till Tomas Eneroths konkreta frågor. Den första frågan avser det s.k. mänskliga- rättighets-kriteriet i riktlinjerna, som säger att "tillstånd till utförsel - - - eller annan utlandssamver- kan - - - inte bör lämnas om det avser stat där omfat- tande och grova kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer". Regeringen fäster stor vikt vid denna parlamenta- riskt överenskomna formulering. Den skall vara ut- gångspunkten för ställningstaganden i enskilda ären- den. Detta är ett centralt kriterium i riktlinjerna. Be- dömningar föregås av en omsorgsfull redovisning av relevanta förhållanden, och jag kan försäkra att ingen som deltar i prövningsprocessen tar lätt på denna fråga. Grundsynen är därmed restriktiv. I denna me- ning råder, enligt min uppfattning, överensstämmelse mellan tillämpningen av MR-kriteriet i riktlinjerna och intentionerna bakom den formulering som anta- gits av den socialdemokratiska partikongressen och som citeras i interpellationen. Den andra frågan avser kontrollmöjligheterna när exporten består av komponenter till krigsmateriel. Jag vill slå fast att det s.k. bearbetningsintyget bara an- vänds när det är fråga om små komponenter utan egentlig nationell identitet. Är det fråga om större komponenter eller delsystem utkrävs alltid ett regul- järt slutanvändarintyg. Det finns goda praktiska skäl att använda bear- betningsintyg för de små komponenterna. Det är inte rimligt att kräva särskilda slutanvändarintyg för små detaljer i ett system när systemet på den nivån kan vara uppbyggt av hundratals eller tusentals sådana komponenter från olika leverantörer i olika länder. Det merarbete som uppkommer måste ställas i rela- tion till att det just är fråga om små komponenter som inte kan anses ha en nationell identitet. Den tredje frågan gäller tillstånd för utförsel av övrig krigsmateriel till stater som befinner sig i, eller kan befaras komma i, väpnad konflikt inom eller utom landet. Riktlinjerna är mycket tydliga på denna punkt. Om en stat befinner sig i väpnad konflikt, inre eller yttre, bör utförseltillstånd inte ges för vare sig övrig krigsmateriel eller krigsmateriel för strid. Om ingen konflikt pågår men det föreligger någon form av risk för en sådan kan utförseltillstånd endast ges för övrig krigsmateriel. En helhetsbedömning måste naturligt- vis göras som tar hänsyn också till övriga riktlinje- krav. Att riktlinjerna fått denna utformning samman- hänger med breddningen av krigsmaterielbegreppet. Det bedömdes inte rimligt att underkasta den nya materielen, som tidigare inte ansetts behöva någon kontroll alls, samma stränga krav som tidigare krigs- materiel. Om en befarad konflikt skulle bryta ut är övrig krigsmateriel av sådan beskaffenhet att den inte är direkt användbar som stridsmedel. I detta sammanhang kan det vara intressant att notera att den förändring som kan konstateras i statis- tiken för krigsmaterielexport fr.o.m. 1993 i hög grad förklaras av de nyheter i regelverket som då trädde i kraft - bl.a. en breddning av krigsmaterielbegreppet som synliggjorde en tidigare oreglerad export. Den fjärde frågan gäller om riktlinjerna för krigs- materielexport borde lagfästas. Den frågan behandla- des i samband med att regeringen lade fram förslaget om inrättande av en ny myndighet för exportkontroll. Konstitutionsutskottet påpekade i sitt yttrande till utrikesutskottet (1995/96:UU3) att kravet på en längre gående formalisering av reglerna antingen innebar att riktlinjerna för krigsmaterielexport i väsentliga delar måste transformeras till lagtext eller att regeringen bemyndigas meddela närmare föreskrifter om vad som skall beaktas vid prövningen. Enligt konstitu- tionsutskottet var ett sådant förfarande onödigt. Utrikesutskottet hade inget att invända mot konsti- tutionsutskottets uppfattning och konstaterade att möjligheterna var begränsade att förutse och på ett smidigt sätt författningsreglera de olika situationer som kan komma upp i tillämpningen. Utskottet mena- de att i fortsättningen borde närmare principer för prövningen utvecklas genom regeringens praxis och inte genom lagstiftning. Slutsatsen blev alltså att en lagfästning inte var aktuell. Mot den bakgrunden måste interpellantens fråga anses avgjord. Den femte och sista frågan gäller om jag avser att tillsätta en utredning om krigsmaterielexporten. Det är inte aktuellt. 0894545562818 N 2010-01-01 00:00:00 228527 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0960/#anf167