2349035 GJ096 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:6 Onsdagen den 11 oktober 1995/96 6 1995-10-11 00:00:00 Allmänpolitisk debatt allmänpolitisk debatt 98C4567C-8DB5-434E-A984-E4F1B3215ADA 38 LARS HJERTÉN (m) m Herr talman! Det är 50 år sedan FN bildades. Med anledning av jubileet har man frågat svenska ungdo- mar vilka frågor de tycker att det är viktigast att driva på det internationella planet. De två dominerande frågorna för ungdomarna är fred och miljö. De frå- gorna är också mycket centrala i EU. Vid den vallokalsundersökning som skedde i sam- band med valet till EU-parlamentet sade de flesta att freden i Europa var den viktigaste frågan för dem. Därefter kom som ungefär likvärdiga frågor demo- kratin, miljön och ekonomin. Fredsfrågan var helt avgörande redan när samarbe- tet tog sin början i Kol- och stålunionen och sedan i den europeiska gemenskapen. Fredsfrågan är nu mer aktuell än någonsin. Det räcker med att nämna staden Sarajevo, som också har blivit ett begrepp. Miljöfrågan har också kommit att betyda allt mera inom EU. Här har svenska parlamentariker kommit att spela en viktig roll. Miljöutskottets ordförande, den brittiske labourpolitikern Ken Colins, har lovordat de svenska parlamentarikernas insats i miljödebatten både i utskottet och i parlamentet. Klimatfrågan spelar en viktig roll i Brundtland- kommissionens rapport från mitten av 80-talet. Sedan kom Riokonferensen med en klimatkonvention och kravet på begränsade utsläpp av koldioxid och växt- husgaser. I arbetet med Agenda 21 diskuteras nu dessa och andra miljöfrågor runt om i vårt land och, förhoppningsvis, över hela världen. Allt detta finns med i EU:s arbete för en bättre miljö. I en rapport om koldioxidskatt som nyligen tagits fram talar man om att minska koldioxidutsläp- pen med 20 % fram till år 2005. Ett liknande förslag har Moderata samlingspartiet tidigare lagt fram i den svenska riksdagen. Att använda ekonomiska styrmedel för en bättre miljö är något som vi tillämpade för ungefär tio år sedan, då vi just här i riksdagen föreslog en övergång till avgasrenade bilar. På frivillig basis ville vi ha en tvåårsperiod med ett rabattsystem. Det mötte då gans- ka stor kritik. Men faktum är att mer än 400 000 bilar med avgasrening började rulla på våra vägar. Det här är erfarenheter som vi nu använder oss av i den euro- peiska unionen. Det är nödvändigt att det finns en plattform som kan hantera gränsöverskridande luft- och vattenföro- reningar, som för Sveriges del till 80-90 % kommer från andra länder. Sverige kan genom sitt medlem- skap fullt ut delta på alla nivåer i det här samarbetet. EU:s arbete bedrivs ju inte bara av de styrande or- gan som diskuteras mest: rådet, kommissionen och parlamentet. Under institutionerna finns 60-70 arbets- grupper på miljöområdet med svensk representation. Arbetsgrupperna fördelar sig på en mängd olika äm- nesområden, från luft och vatten till flora och fauna. Om vi gick ur EU skulle vi förlora vår möjlighet att, som en del säger, vara det goda exemplet i famil- jen. Även från EU-håll avfärdas föreställningen att man kan påverka utifrån, i alla fall särskilt mycket. Man är utomordentligt nöjd med att Sverige har varit med - inte minst när det gäller möjligheten att föra en aktiv miljöpolitik. Frågor där svenska parlamentariker hittills har varit med om att ta initiativ gäller t.ex. koldioxidskatter, gröna nationalräkenskaper, utveck- ling av miljövänliga hybridbilar och möjligheter att förhindra oljeolyckor till sjöss. Vi ser, som flera här i kammaren redan har varit inne på, fram emot en utvidgad europeisk union. De tio länder i Central- och Östeuropa som har Europaav- tal bör, liksom Malta och Cypern, kunna inleda med- lemskapsförhandlingar redan 1998. De länder som uppfyller kraven för medlemskap kan inträda som medlemmar redan år 2000. Vi vill aktivt medverka till att dessa länder ges möjlighet till medlemskap. Den europeiska unionen kan inte göra halt vid den tidigare järnridån. Inte minst för att få en god miljö är det nödvändigt att knyta dessa stater till EU. Redan i dag präglas miljöarbetet inom EU av strävan att se över de brist- fälliga kärnkraftverken i öst, stänga dem som inte klarar rimliga miljö- och säkerhetskrav och hjälpa till med detta på olika sätt. Det är också viktigt att EU:s minimikrav för miljön får gälla för hela Europa. Ett särskilt intresse för Sverige med dess långa Östersjökust är att alla stater som gränsar till Öster- sjön ges möjlighet till ett fruktbart miljösamarbete som medlemmar i EU. Herr talman! Jag nämnde inledningsvis att mil- jöutskottets ordförande i Europaparlamentet Ken Colins sagt att svenskarna bidragit till en bra miljö- politik. Han inbjöds till ett möte i Sverige för ett tag sedan, men när han fick veta att de svenska inbjudar- na inte ville samarbeta inom EU, utan i stället lämna organisationen så snart som möjligt, tackade Colins nej. Vill man inte delta i samarbetet, så väljer man ju faktiskt själv att ställa sig utanför. Det kommer i dagarna ut en bok om svensk utri- kespolitik i praktik och teori under några händelserika år i början på 1940-talet. Författare är historieprofes- sorn Gunnar Richardson, tidigare ledamot av denna kammare. Han har funnit åtskilliga motsägelser i den svenska utrikespolitiken. I en artikel i Dagens Nyheter i måndags skriver han om svensk utrikespolitik: "Omtanken om den egna säkerheten och den egna välfärden har varit det övergripande målet. Det tycks vara det även efter EU-anslutningen: En egoistisk och snävt nationalistisk utrikespolitik." Jag tror att det nu är dags att samarbeta kring en europeisk politik som gynnar hela Europa och därmed också Sverige. 0888530335200 N 2010-01-01 00:00:00 223295 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ096/#anf38