2349035 GJ096 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:6 Onsdagen den 11 oktober 1995/96 6 1995-10-11 00:00:00 Allmänpolitisk debatt allmänpolitisk debatt D6B7700C-29C1-4E56-967F-56BB9F4E1014 13 PETER ERIKSSON (mp) mp Fru talman! Den politiska kartan i Sverige är på väg att förändras. Det EU-val som vi nyss har upplevt är bara en pusselbit av många i det nya mönster som håller på att växa fram. Den långsiktiga utveckling som vi har sett det senaste decenniet och som bl.a. kännetecknas av att mittenpartierna är på väg ut för att ersättas av de gröna är inte heller något unikt svenskt fenomen. Vi ser samma sak hända såväl i Tyskland, Österrike, Finland som i många andra län- der. Den gröna rörelsen är en växande rörelse i global skala. Många är naturligtvis besvikna och bittra över att förändringen går ut över dem. DN:s ledarsida i sön- dags med rubriken "Återställ politisk jämvikt" är bara ett av många exempel där man nostalgiskt blickar tillbaka och där huvudbudskapet är att allt måste få förbli vad det alltid har varit. Men det vi ser just nu är en positiv utveckling. Gamla förstelnade organisationer ersätts av moderna partier med en levande idéutveckling. Torka och trötthet ersätts av kreativitet och en våg av nya idéer. Framför allt kommer dagens stora frågor att få möta den nya tidens svar. EU-frågan åskådliggör på ett utmärkt sätt den här processen. Decentralisering, nätverk, demokratisk förnyelse och ett globalt perspektiv kolliderar med centralisering, byråkrati, hierarkier och regionala stormaktsperspektiv med ett förflutet i kolonial- maktstiden och det kalla kriget. Federalisterna, stormaktsbyggarna, i den svenska riksdagen har lidit ett fruktansvärt nederlag. Men man skall komma ihåg att det bara var en rond av många. Nu kommer IGC, den stora regeringskonferensen, som blir avgörande för EU:s framtid. Äntligen har federalisterna genom talet om utvidgningen fått ett argument för vad de hela tiden önskat, dvs. att göra hela EU-samarbetet överstatligt med majoritetsbeslut och mer makt för de stora länderna. Betecknande är det bekymrade konstaterande som kom från en direk- tör i kommissionens IGC-grupp när vi häromveckan var nere på besök. Han vek pannan i djupa veck och sade: "Hur skall vi kunna sälja det här projektet om vi inte har utvidgningen?" Det var en riktig frågeställning. Folken i Europa vill inte ha stormakten. Men retoriken och nyspråket bland federalister och byråkrater slingrar sig fram på vägar och stigar som blir allt smalare, och det blir allt lättare att trilla ned. Det senaste jag sett när det gäller det Orwellska nyspråket kom från den välkände fede- ralisten Olof Ruin, som nu är i kommissionens sold och som spelade en viktig roll för ja-sidan inför folk- omröstningen i fjol. Han säger i Svenska Dagbladet häromdagen att Sverige framstår som överdrivet mellanstatligt fixerat men att småstater snarare än stora är betjänta av en ökad grad av gemensamstatlig- het, inte överstatlighet utan gemensamstatlighet. Det är fyndigt och låter så himla gulligt dessutom. Mitt intryck är tvärtom att socialdemokraterna för varje månad som går tar små steg mot att överge veto- rätten när det gäller utrikes- och säkerhetspolitiken. I våras, efter Lena Hjelm-Walléns berörda tal i Bryssel, menade både Hellström och Hjelm-Wallén att rege- ringen i allt väsentligt skulle hävda vetorätten. Nu säger de svenska förhandlarna i reflektionsgruppen att Sverige förordar en tredje väg, något mitt emellan mellanstatlighet och överstatlighet. Kan man få en förklaring? Var står regeringen? Det känns som en glidning på ett sluttande plan som slutar med att ni överger vetorätten. Till det mest positiva efter EU-valet hör natur- ligtvis att både Moderaterna Socialdemokraterna samt också Centern rört sig åt vårt håll och inte längre avvisar en folkomröstning om resultatet av regerings- konferensen. Insikten sprider sig väl också om det orimliga i att vi skall titta på när danskarna, frans- männen och andra avgör vår framtid i nationella folk- omröstningar. Om ni har något som helst förhoppning om att få med svenska folket på det här tåget, måste ni låta människorna vara med och bestämma. I dag har ni en möjlighet att ge klara besked. Ställer ni upp på en folkomröstning om resultatet av regeringskonfe- rensen? Men de två tyngsta frågorna handlar om säker- hetspolitiken och EMU, den ekonomiska monetära unionen. Säkerhetspolitiken i Sverige har blivit ett moras. Vi är varken neutrala eller med i någon allians. Rege- ringens och Centerns upprepande av de gamla formu- leringarna låter som allt ihåligare mantra för varje gång de uttalas. I längden blir det här naturligtvis orimligt. Vi kan inte vara med i en överstatlig organi- sation med gemensam jordbrukspolitik, gemensam handelspolitik, gemensamma tullar och yttre gränser och ändå göra trovärdigt att vi står utanför alliansen. Om vi dessutom kopplar på en överstatlig utrikes- och säkerhetspolitik och en gemensam valuta blir det hela pinsamt, för att inte säga direkt farligt. Carlos Westendorp, ordförande i den s.k. reflek- tionsgruppen, skriver i sin rapport att enskilda länder inte måste ställa upp på gemensamma militära aktio- ner men att de måste agera solidariskt både politiskt och ekonomiskt. Vi skall alltså finansiera EU:s militära aktioner och ställa upp politiskt. Sanningens minut är nära. Antingen måste EU förändras i grunden eller så måste vi gå ur den här föreningen, om vi vill bevara allians- friheten. Något av det mest obegripliga i den här soppan är ändå moderaternas agerande. Hur kan de högljutt varna för att ryssen i full stridsmundering kan finnas bakom nästa hörn samtidigt som de säger att världen har förändrats och att vi därför inte har någon an- vändning av neutraliteten? Något man lugnt kan säga är i alla fall att modera- terna inte har förändrats. Också när det gäller den ekonomisk-monetära unionen finns en växande insikt, som går ända in i regeringen, om att vi har rätt. Sverige är en dollareko- nomi. Skogen, gruvorna och bilindustrin är alla bero- ende av relationen till den amerikanska dollarn. När vi för inte länge sedan hanterade vår växelkurs genom en valutakorg hade dollarn dubbel tyngd. Det är na- turligtvis livsfarligt att knyta en valuta med så starkt dollarberoende till den tyska D-marken. Det är märk- ligt hur en sådan självklarhet har kunnat raderas ut ur minnet på så många inom den svenska makteliten. Därför vill jag till Göran Persson och ledamöterna i riksbanksfullmäktige säga: Gör inte om samma dumhet en gång till. Knyt inte kronan till ERM och EU:s växelkurssystem. Det är bara valutaspekulanter- na som blir glada över det. I den svenska grundlagen står det att Riksbanken är rikets centralbank med ansvar för valuta- och kre- ditpolitik. Det står också att endast Riksbanken har rätt att ge ut sedlar och mynt. Om vi skall gå med i EMU krävs det en grundlagsändring. Sveriges riksdag har redan uttalat detta när vi beslöt att gå med i unio- nen. Jag vill ställa ett par direkta frågor till Mats Hell- ström: Varför har ni inte tillsatt någon utredning om hur grundlagen skall ändras? När kommer utredning- en om grundlagen och EMU? Det är hög tid att dra i gång den här processen, om ni inte skall bestämma er för att lägga hela frågan om valutaunionen i pappers- korgen. Det är väl inte så illa att ni i regeringen arbe- tar på ett sätt att försöka kringgå grundlagen? Hur är det med Folkpartiet och EMU? Står Folk- partiet bakom Maria Leissners utspel om en folkom- röstning? Jag tror att det vore bra att få ett klargöran- de i dag. Tiden håller snabbt på att rinna ut för socialdemo- kraterna när det gäller frågan om valutaunionen. Ni har att välja på att anta vårt erbjudande om en folk- omröstning eller att tvingas se att EMU blir en huvud- fråga i valrörelsen 1998. Miljöpartiet föreslår en gemensam folkomröstning vintern 1997/1998 om både regeringskonferensen och valutaunionen. Jag tycker att det borde ses som ett bra erbjudande för socialdemokraterna och den bästa chansen för dem att samla ihop sig inför nästa riks- dagsval. 0447198048312 N 2010-01-01 00:00:00 223270 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ096/#anf13