2349088 GJ0959 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:59 Onsdagen den 21 februari 1995/96 59 1996-02-21 00:00:00 Aktuell debatt: Välfärden aktuell debatt 3079FBD5-860C-48F4-8EEA-B15335D3BBBC 9 Statsrådet ANNA HEDBORG (s) s Fru talman! Jag är överens med Lars Tobisson på en punkt - jag tror att det bara är en - och det är att arbete är grunden för välfärden. Eget arbete och egen försörjning är verkligen viktigt, liksom tillväxt. Lars Tobisson gör en stor poäng av att Sverige har fallit i den samlade välfärdsligan. Men detta fall in- träffade under de borgerliga åren. Under det senaste året har det dess bättre inte varit riktigt lika illa. I övrigt är Lars Tobissons lösning den gamla van- liga. Det är minskade skatter och minskade bidrag. Men om vi tar den ensamma mamman som vi har talat om här, hon som har det sämst och ingår i den fjärde- del av de ensamma mammorna som faktiskt har det väldigt knepigt, visar det sig att hon har ett överskott av bidrag i förhållande till de skatter hon betalar på i genomsnitt 60 000 kronor. Det handlar om bostadsbi- drag, barnbidrag och bidragsförskott. Hon är inte betjänt av minskade skatter och minskade bidrag. Det är den här typen av generella bidrag som hon har som med nödvändighet skulle sänkas om skatterna var ännu lägre. Moderaterna vill ha en individuell riskhantering genom eget sparande. Socialdemokratin, och jag tror även de flesta andra i den här kammaren, vill ha en gemensam riskhantering genom socialförsäkringar. Det är ett betydligt bättre sätt att skapa trygghet - någonting som jag tror är avgörande i det man önskar kring de sociala trygghetssystemen. Miljöpartiet har nu mycket tydligt lagt beslag på en oppositionsroll. Det är en tacksam uppgift. Tvingas man inte ta hänsyn till de ekonomiska realiteterna kan man vara emot allt impopulärt och för allt som man tror att folk tycker om. Det är lätt som en plätt. Det är annorlunda när man tvingas ta ansvar. Om Miljöpartiet skulle tvingas göra de avväg- ningar och slåss med de frågeställningar som rege- ringen tvingas till skulle tonen i debatten kanske vara litet annorlunda. Det skulle man kunna tydliggöra med ett kommunalt exempel. I Stockholms stad ingår Miljöpartiet sedan valet 1994 i en koalition tillsammans med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Där är man t.ex. med och skär i socialbidragen med 10 %. Man har infört nya taxor för pensionärernas hemtjänst, och man har yt- terligare sparbeting som man tänker bidra till. Jag tar inte upp detta för att kritisera den förda politiken. Jag tänker inte påstå att detta har fört Stockholm tillbaka till ett Fattigsverige. Jag tar upp det för att belysa hur annorlunda det är att dela ut gåvor i opposition jäm- fört med när man själv tvingas vara med och ta an- svar. Det finns också en mängd riktigt svåra missupp- fattningar i debatten, t.ex. att socialbidrag skulle in- nebära att människor tvingas leva på 2 000 kronor. Det är ingen som påstår eller tror att det är möjligt. Nu förs det en diskussion om hur socialbidragen skall utformas. Hur mycket skall vara en central av riksda- gen fastställd schablondel? Hur mycket skall vara en av kommunen med nödvändighet tillhandahållen ytterligare del i normen? Och där kan det handla om olika kostnader i olika delar av landet. Hur mycket vill kommunen därutöver stoppa in i sin egen social- bidragsnorm? Först därefter blir det aktuellt med en individuell prövning. Jag hoppas verkligen att inga kommuner är så dumma att de vill återgå till den form av socialbidragshantering som innebär att människor tvingas att tigga pengar till skor. 084783547505 N 2010-01-01 00:00:00 228208 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0959/#anf9