2349088 GJ0959 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:59 Onsdagen den 21 februari 1995/96 59 1996-02-21 00:00:00 Naturresurslagen 841B1853-8DC8-414D-A163-4A4A2550885F 82 PER LAGER (mp) mp Fru talman! I detta betänkande behandlas naturre- surslagen - aspekter på hushållning med våra naturre- surser. Den kommunala vetorätten har tidigare varit fö- remål för diskussioner och beslut och finns nu åter på dagordningen. Som tidigare lägger Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet en gemensam reser- vation. Vi vill ha tillbaka det kommunala vetot även för anläggningar för utbränt kärnbränsle. Det är orim- ligt att lokalbefolkningen kan köras över. Det är orimligt att SKB - Statens kärnbränslehantering AB - inte är skyldigt att lämna klara besked. På Kynnefjäll i Bohuslän, t.ex., håller människor fortfarande på att vakta dygnet runt. Så har man nu gjort i snart sexton år. Man litar helt enkelt inte på SKB. Vakthållningen i den lilla stugan har blivit en symbol för den lokala självbestämmanderätten och utvecklats till en unik företeelse både här hemma och ute i världen. Man kan inte hela tiden hänvisa till pågående miljöbalksutredning. Det är också avgörande ur de- mokratisk synpunkt att man återupprättar det lokala inflytandet i sådana här viktiga frågor utan inskränk- ning. Hur skall då det utbrända högaktiva kärnkraftsav- fallet förvaras? Någonstans måste det ske, och själv- fallet måste vi själva ta hand om det. Vad som inte skett är en genomlysande ordentlig diskussion om alternativa förvaringsmetoder. Den svenska s.k. säkra lösningen - KBS3-metoden - dvs. att slutförvara kärnavfallet 500 meter ned i urberget inkapslat i stål- kopparkapslar, duger inte. Det tar hundratusentals år innan man vet hur berggrund och grundvatten reage- rar. Det finns hela tiden risker med svårupptäckta sprickbildningar och rörelser i berget på lång sikt. SKB har inte undersökt klimatförändringars och jord- skalvs inverkan på en sådan förvaring. Troligen har vi tre istider att vänta under de närmaste 70 000 åren, istider som får bergen att röra sig. Gasbildningar innebär också risker. Förmodligen, vilket vi nämner i vår motion, finns det bättre lösningar, t.ex. att ha avfallet åtkomligt under ständig bevakning för att med framtidens kun- skaper och teknik hoppas lösa frågan på ett säkert och långsiktigt sätt. I vilket fall finns det ingen anledning att ha bråt- tom, som man har i dag, att gömma ett av de värsta eländen och gift människan skapat så att det blir oåt- komligt. Alla alternativa metoder måste lyftas fram och jämföras, och detta i perspektivet att framtiden inte bara handlar om några hundra år. Fru talman! För att i stället tala om en positiv och förnybar energikälla, vindkraften, vill jag säga att vi tycker att den borde vara ett riksintresse. Den är ren, och den gör våra samhällen mindre sårbara. Kombine- rad med solfångare, solceller och biobränslen har den en viktig funktion i vår energihushållning. Tyvärr har byggandet av vindkraftverk stött på en rad hinder under åren som vindkraften utvecklats, alltifrån att snurrorna har ansetts fula, stört den rena horisontlinjen, slungat is på folk, skadat flyttfåglar och bullrat till det som nu är mest påtagligt, nämligen att tornen och propellrarna är i vägen för radarspa- ning. Utmed kusten, där de bästa vindkraftlägena finns, har också kollisionen med det militära intresset varit svårast. Detta har i sin tur inneburit att många vindkraftverk aldrig blir byggda. Det nuvarande 35-procentiga investeringsbidraget på 100 miljoner kronor som Miljöpartiet förhandlade fram med regeringen i höstas är redan fulltecknat dubbelt upp. Alla överklagade bygglov hamnar sist i kön, och vindkraftverken blir därför förmodligen inte byggda. Förutom att ge fortsatt ekonomiskt stöd för vind- kraften behöver vi stärka vindkraftens etablerings- möjligheter i naturresurslagen och naturvårdslagen. Här finns dessutom utrymme för en mängd gröna jobb. Fru talman! I betänkandet förekommer en rad frå- gor om våra älvar och andra vattendrag. Miljöpartiet är emot varje nyutbyggnad av älvarna. Helst skulle vi vilja se grundlagsskydd. Vi stöder därför motionerna i betänkandet som handlar om bevarandet av olika älvsträckor. Bl.a. gäller det Gideälven, älvsträckan vid Brunnsberg i Österdalsälven och Jaurekaska, vilket inte riktigt framkommit i betänkandet. Naturvårdsintressena får inte ställas i skuggan av vårt eget behov av ytterligare energiuttag. Vattenktraf- ten är en ren men ur naturvårdssynpunkt kostsam energikälla. I Miljöpartiet säger vi: Inte en meter till, inte en droppe. Det är färdigbyggt. Till sist, fru talman, vill jag säga några ord om na- tionalstadsparken och det särskilda yttrande jag bifo- gat betänkandet. Det planerade projektet Expo 97, hundraårsminnet av Stockholmsutställningen, var tänkt att äga rum i parken och utgjorde ett uppenbart hot. Nu har projektet lagts ned, som tur är. Jag vill i stället passa på att allvarligt varna för några andra hot mot nationalstadsparken. Det handlar om den steg- för-steg-expansion som KTH sysslar med. Det hand- lar om universitetets planer på att bygga Fysikcentrum i parken. Det handlar också givetvis om de intrång Norra länken åstadkommer. En nationalstadspark kan inte upprätthålla sin status om man låter den sargas på det här sättet. Djurens minimala spridningsmöjlighe- ter kan inte ytterligare begränsas. Fru talman! Jag yrkar bifall till res. 1, 2, 3 och 4, men jag står givetvis bakom de andra reservationerna, nämligen res. 6, 7 och 8. 075043103804 N 2010-01-01 00:00:00 228281 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0959/#anf82