2349088 GJ0959 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:59 Onsdagen den 21 februari 1995/96 59 1996-02-21 00:00:00 Aktuell debatt: Välfärden aktuell debatt 7FDEFB0B-F0C6-4E60-BB42-390904E03DC3 6 OLA STRÖM (fp) fp Fru talman! Flera plus än minus för hushållen 1996, i alla fall för dem som är friska, har jobb och inte många barn. Så låter den mycket talande titeln på den privatekonomiska rapport som Postens ekonomer har sammanställt inför förändringarna som trädde i kraft i och med årsskiftet. Det är en tuff vardag regeringen har försatt många svenska familjer i. Att ha mycket månad kvar i slutet av pengarna är en verklighet för hundratusentals människor. Socialkontoren har fått många nya besö- kare, och antalet arbetssökande på varje ledig plats ökar. Sverige tillhör inte längre de allra rikaste län- derna. Det är vinter i välfärdslandet, både bildligt och bokstavligt talat. Stundar det då en vår för det svenska folket? Kommer det nya jobb till den dryga halvmiljon som är arbetslösa? Kommer statens ekonomi i balans, så att räntorna kan sjunka? Skjuter tillväxten fart, så att friska pengar kan komma till sjukvården, skolan och äldreomsorgen? Ja, säg det! En sak kan man dock vara rätt säker på - det är ingen naturlag att det hela tiden måste bli sämre i Sverige. Det finns ju faktiskt orsaker till att många andra länder nu har sprungit ifrån oss i välfärdsligan. Det är vår absoluta övertygelse i Folkpartiet att det går att vända utvecklingen. Men då måste vi börja styra utvecklingen och inte låta utvecklingen styra oss! Jag tycker att Anna Hedborg och regeringen skulle lyssna på lilla Ida när hon sjunger i Sommarvi- san: Du ska inte tro det blir sommar ifall inte nån sätter fart. Vi i Folkpartiet har en del bra förslag för att sätta fart på Sverige mot sommaren. Den största sprickan i välfärdsbygget är naturligtvis arbetslösheten. Rege- ringen tycks tro att den går att prata bort, men tiden är ute för fagra tal och ihåliga löften. Nu krävs handling. Det första regeringen måste göra är att sluta mob- ba de små och medelstora företagen. Det är ju där de nya jobben måste komma. Det är rätt fantastiskt, tyck- er jag, att det verkar som om socialdemokratiska statsråd inser vikten av företag först när de har avgått som statsråd. Odd Engström pratar numera om vikten av småföretag, Kjell-Olof Feldt har gjort det länge, och nu senast har Mona Sahlin gjort det. Det vore ju trevligt om någon som fortfarande är statsråd kunde prata om vikten av företagande. Folkpartiet gjorde nyligen en undersökning om svenska folkets vilja att starta nya företag. Det visade sig att var fjärde svensk bar på en affärsidé. Min uppmaning till Anna Hedborg och regeringen blir därför att försvara företagarna i stället för att försvåra för dem. Företagarna måste bli våra nya hjältar, som Anne Wibble brukar uttrycka saken. Vi måste ha ett näringsliv som fungerar och växer - annars får vi ägna all tid här i kammaren åt att dis- kutera vilken välfärd vi skulle vilja ha om vi hade pengar till det. Men - och det är ett viktigt "men" - en förutsättning för att näringslivet skall kunna fungera och växa är också att vi har ett bra utbildningssystem, att barn- och äldreomsorgen fungerar och att sjukvår- den har kvalitet. Min första fråga till Anna Hedborg får därför bli: Kommer regeringen att lägga fram några förslag som förbättrar villkoren för företag och företagare? Det borde vara enkelt att svara ja eller nej på den frågan. Ragnhild Pohanka räknade i sitt inledningsanfö- rande upp en lång rad områden där nedskärningarna har fått effekt. Det är inte svårt att hålla med henne om den hotbilden. Men problemet med Miljöpartiet är att man säger nej till tillväxten, man säger nej till att kakan skall växa. Då måste en rimlig fråga till Miljö- partiet bli: Varifrån skall pengarna tas? Om ni är emot tillväxt - vem är det då som skall avstå för att vi skall ha råd med allt detta som är så bra? Till Lars Tobisson vill jag säga: Det låter så oer- hört fint att säga att skatten måste sänkas så att man har råd att leva på sin lön, men vad innebär det i praktiken? Bo Lundgren och andra talar t.ex. om att ta bort statliga och kommunala bidrag till barnomsor- gen. Vad innebär det för t.ex. en ensamstående mam- ma? Om hon skall betala hela barnomsorgskostnaden själv handlar det om över 10 000 kr i månaden. Det räcker ju inte ens att ta bort skatten helt för att hon skall få råd med det - hon borde också få en månatlig "skatteåterbäring" för att klara av det. Det går inte att debattera välfärd utan att nämna socialförsäkringsmodeller. Folkpartiet tycker att det är bra med allmänna och obligatoriska försäkringar. Vi har föreslagit en nivå på 80 %. Det som är ett problem är den grundtrygghetsmodell som finns i olika varianter från Moderaterna, kds och Centern till Miljöpartiet. Det är ett förföriskt namn på ett förkast- ligt system. Om man jämför grundtrygghetsmodellen med en villaförsäkring, som är mycket enklare, inne- bär den att om man har en villa och den brinner ned så får man en friggebod som ersättning. Det är den moderata varianten, men enligt Moderaternas förslag får man behålla pengarna själv och köpa en egen försäkring. De andra modellerna kan ha en motsatt effekt: Skulle man ha en friggebod och den brinner ned kan man få en villa i ersättning. Det är klart att sådana system inte kan fungera. Min slutsats är att grundtrygghet inte har någon- ting med trygghet att göra - bara med grund: den skulle medföra att den sociala välfärden i Sverige gick på grund. 0315680549012 N 2010-01-01 00:00:00 228205 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0959/#anf6