2349088 GJ0959 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:59 Onsdagen den 21 februari 1995/96 59 1996-02-21 00:00:00 Jordförvärvslagen och rennäringslagen m.m. D5691123-7611-494F-8485-E47EF676DF84 38 GUDRUN LINDVALL (mp) mp Herr talman! Jag tänkte säga någonting om det ut- skottsinitiativ som bostadsutskottet har tagit och som gläder mig mycket. Vi i Miljöpartiet har arbetat mycket för den här frågan. Vi hade redan i vår bud- getmotion i januari för ett år sedan med 20 miljoner extra till ersättning för rovdjursrivna renar just därför att vi skulle kunna få det nya systemet i hamn. Det var nog många som var förvånade i februari förra året när Naturvårdsverket och Sametinget kom ut med den rapport som jag håller i handen. Den lig- ger till grund för det nya ersättningssystemet. Där var man för första gången i Sveriges historia överens om hur man skulle ersätta samer för rovdjursrivna renar. Det hade varit en lång och segdragen diskussion och äntligen var man i hamn. Det som var revolutionerande i rapporten var att samer nu inte längre skulle få ersättning för de renar man hittade rivna, utan efter antal rovdjur i ett områ- de. Förutsättningen för att man skall kunna ha rovdjur i ett område där det finns konflikter är att man kan hitta generösa och bra ersättningssystem. Det här handlar egentligen om någonting vi ofta talar om, även om det då är mer teoretiskt, nämligen biologisk mångfald. Det här handlar om arter som är hotade och om de system vi måste hitta för att de skall kunna vara kvar i landet. Vad föreslås då? Jo, det sägs i förslaget att om det finns föryngringar, dvs. kullar, i samebyn så skall man få ersättning. Enligt förslaget skall man få ersättning upp till 200 renar för föryngring av järv och lo. Om det finns både järv och lo får man 200 renar för lo och 150 för järv. Man vet nämligen att järven om den kan gärna tar byten som andra har slagit. Det sägs också att man skall få en ersättning på 500 renar om man kan visa att det finns vargföryng- ring i samebyn. Björn och kungsörn sägs utgöra ett mindre problem. Enligt förslaget skall 2 000 renar per år ersättas för var och en av dessa arter, och detta skall samebyarna själva fördela sinsemellan eftersom de vet bäst var de här djuren finns. Det här förslaget har föregåtts av ett gediget förar- bete. Man började redan i slutet av 70-talet och har jobbat under hela 80-talet med att ta reda på hur rov- djuren river renar. Man har velat se om det som sa- merna har sagt stämmer, nämligen att många renar försvinner. Man har bl.a. märkt 1 600 renkalvar med sändare, vilka har utlösts när kalven har legat stilla i två tim- mar, och sedan har man försökt hitta de här kalvarna. Man har då kunnat påvisa att en stor del av kalvarna faktiskt inte återfinns - precis som samerna sade. I en del fall fick man bara en signal och fick sedan gräva sig ned under marken för att hitta ett avgnagt huvud med en radiosändare på. Det är detta som har legat till grund för att man nu säger att vi måste ha ett ersättningssystem där man får ersättning efter antalet rovdjur och inte efter det antal renar som hittas. Miljöpartiet ville i januari för drygt ett år sedan anslå 20 miljoner kronor extra till det här systemet. Vi vet egentligen inte i dag vad det kommer att kosta. Systemet skall ju basera sig på antalet rovdjur i renbe- teslandet, och den inventeringen måste komma i gång nu. Den måste göras nu under vårvintern - det är bråttom! Därför är det mycket angeläget att pengarna kommer fram snabbt, så att man känner att det finns utrymme i anslaget även till den här inventeringen. Vad är det då vi pratar om? Jo, det är för det första ungefär 200 järvar. Järven fridlystes 1969, och stammen har faktiskt inte ökat någonting utan ligger på en konstant nivå. Man brukar säga att det måste finnas minst 500 individer för att en djurart skall klara sig. Järven, som finns i hotklass 2, "sårbar", är alltså mycket sårbar än så länge. För det andra tror man att det finns ungefär 700 lodjur i Sverige. År 1990 gjordes en beräkning som sade 200. År 1991 fridlystes lodjuret, och man kan alltså se att stammen har tagit sig rejält. Lodjuren finns även nedåt Mellansverige, där de lever på t.ex. rådjur. Arten tycks alltså ha återhämtat sig, men sam- tidigt vet vi att rävskabben har drabbat lodjuren. Här skulle det alltså kunna hända saker ganska snabbt om det vill sig illa. Sedan har vi varg. När man utarbetade ersätt- ningssystemen fanns det inga vargar i landet - i dag finns det möjligen uppåt fem individer. Man tror att man har haft någon föryngring i någon sameby de sista åren, men man vet inte riktigt säkert. Vad gäller björn finns det drygt 600 individer i landet, och beträffande kungsörn säger man ungefär 600 par. Men dessa siffror är mycket osäkra, eftersom det inte finns några bra inventeringar gjorda. Sådana efterfrågas! Vi måste få inventeringar gjorda så att vi vet vad vi talar om. Ett problem som jag tror kommer att diskuteras mycket framöver är järven. Naturvårdsverkets Nya ersättningssystem för rovdjursrivna renar, som har föregått den här undersökningen, visar att järven förekommer väldigt lokalt. Statistiken visar att av rovdjursrivna renar i Jämtland dödas ungefär 72 % av lodjur - grönt på det diagram jag nu visar upp. På diagrammet för Västerbotten och framför allt Norr- botten är färgen i stället orange. Här tar nämligen järven ungefär 76 % av alla renar. Problemet med järven är att den är väldigt vanlig lokalt. I ersättningssystemet har det skrivits in en bestämmelse om att man i princip inte skall tillåta mer än fyra föryngringar av en art. I många samebyar finns det mer än fyra föryngringar av järv. Samtidigt är då järven en art som det finns mindre än 200 indi- vider totalt av. Det skulle alltså biologiskt vara totalt oacceptabelt att börja bedriva skyddsjakt på järv. Sverige har jobbat för att få in järven i art- och habitatdirektivet, som vi kommer att diskutera mer i samband med nästa betänkande från jordbruksutskot- tet. Lo och varg fanns i direktivet redan tidigare. I direktivet sägs bl.a. att vi "- - - skall göra det möjligt att bibehålla eller i förekommande fall återställa en gynnsam bevarandestatus hos de berörda livsmiljöty- perna och arterna i deras naturliga utbredningsområ- den". Detta gäller alltså lo och järv. I artikel 12 står det så här: "Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för införande av ett strikt skyddssystem i det naturliga utbredningsområdet för de djurarter som finns förtecknade i bilaga 4 a, med förbud mot a) att avsiktligt fånga eller döda exemplar av dessa arter i naturen, oavsett hur detta görs, b) att avsiktligt störa dessa arter, särskilt under deras par- nings-, uppfödnings-, övervintrings- och flyttningspe- rioder - - -". I bilaga 4 a finns varg och lo, men Sve- rige jobbar alltså för att få in också järv - man kan säga att vi har fått det. Det innebär att den rovdjurspolicy som efterlyses finns mycket klar och tydlig. Dels har vi listorna över de hotade djurarterna, dels finns det tydligt angivet i art- och habitatdirektivet vad som gäller. Sverige har också en tradition som säger att vi skall försöka beva- ra hotade djurarter, och vi har dessutom skrivit på Bernkonventionen där dessa arter också finns med. Det borde alltså vara möjligt för Sverige att beva- ra de här arterna. Jag är mycket glad att det här initia- tivet är taget och att regeringen äntligen inser att man måste tillföra mer pengar, men jag skulle ändå vilja framföra följande till regeringen: Se särskilt över järvens situation! Ta i beaktande att järvens förekomst är mycket lokal! Det måste till speciella pengar för att skydda järven i de samebyar där det finns mer än fyra föryngringar. Om vi skulle börja tillåta jakt på järv skulle vi reducera en stam som består av mindre än 200 djur, och det vore biologiskt totalt oacceptabelt. Vi har fortfarande inte kommit riktigt i hamn i den här frågan, men det här är ett mycket bra steg på vä- gen. Jag önskar regeringen lycka till med det förslag som kommer att läggas fram inom kort. Låt oss hop- pas att pengarna kommer att vara så väl tilltagna att vi kan leva upp till det vi har sagt om biologisk mång- fald och rädda de här arterna för framtiden i Sverige. 0962854674801 N 2010-01-01 00:00:00 228237 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0959/#anf38