2349088 GJ0959 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:59 Onsdagen den 21 februari 1995/96 59 1996-02-21 00:00:00 Jordförvärvslagen och rennäringslagen m.m. 1A1186F5-2F2E-40F8-B46A-A04820A88DC8 23 ULF BJÖRKLUND (kds) kds Herr talman! När det gäller det här betänkandet med motioner från allmänna motionstiden 1995 vill jag först kommentera några kds-yrkanden som berör fastighetsförvärvslagstiftningen. Det handlar således om den bekanta skärgårdsproblematiken, som vi tidi- gare här har hört om. Självfallet vill vi även i framtiden ha levande skärgårdar runt om i vårt land. Därför måste möjlighe- terna till fast utkomst i skärgårdsnäringar också fort- sättningsvis garanteras. Det är här vi tycker att det snarast krävs åtgärder för att hävda intresset av bo- sättning och sysselsättning vid fastighetsöverlåtelser i skärgårdarna. I dag är sannolikt fastighetstaxeringen och fastig- hetsbeskattningen de största problemen i skärgården beroende på köpstarka storstadsbors köpkraft som drivit upp fastighetspriserna. Med de små marginaler som skärgårdsföretag lever under leder fastighetsskat- ten till att en stor del av ersättningen för den egna arbetsinsatsen helt äts upp. Särskilt gäller detta de äldre skärgårdsborna. Utskottet hänvisar i betänkandet till den arbets- grupp vid Finansdepartementet som kommer att be- handla fastighetsbeskattningens konsekvenser för skärgårdsbefolkningen. Man vill invänta den arbets- gruppens resultat innan man tar ställning till motio- nens frågeställningar. I reservation nr 3 pekar vi på den problematik som gör sig gällande i skärgården och som måste ägnas särskild uppmärksamhet innan den fasta befolkningen är helt borta. Jag uppskattar det breda stöd som reser- vationen har fått också av Centern, Folkpartiet och Miljöpartiet. Så över till rennäringsfrågorna. Rennäringslagen, som antogs 1971, har enligt 9 § som uppgift att via samebyn för medlemmarnas gemensamma bästa sköta renskötseln inom byns betesområde. Med tanke på att samebyn är basen för det samiska samhället blev det olyckligt redan från början med den här ensidiga inriktningen av samebyns verksamhet. Länge har enskilda samer och de samiska organisationerna käm- pat för vidgade näringsmöjligheter inom samebyns ram. Naturligtvis är det inte alltid så att en verksamhet bör drivas inom samebyns ram utan det handlar om att den möjligheten också måste stå öppen som ett alter- nativ, om det bedöms som det lämpligaste i det en- skilda fallet. Det handlar således om den öppna same- byn, både versamhetsmässigt och när det gäller ansö- kan om medlemskap. Många är de samer som har en önskan att uppta verksamhet på sina fäders marker och bli inlemmade i samebyns gemenskap även om alla inte kan eller ens vill bedriva renskötsel. När denna och andra frågor diskuterades 1992 i samband med den s.k. samepropositionen och 1992/93:BoU8, markerade utskottet i sitt betänkande att det nyinrättade Sametinget självfallet kommer att ta upp aktuella frågor för behandling i tinget och genom en positiv dialog föra fram sådana frågor till riksdag och regering. Ett sådant initiativ har nu tagits av Sametinget i Vilhelmina i januari genom att en arbetsgrupp utsetts för att framarbeta ett förslag till utvidgning av samebyns verksamhetsområde och kriterierna för medlemskap. I utredningsarbetet kring samebyns verksamhetsområde kan vi också hoppas att fiskesamernas situation både rättsligt och ekonomiskt nu till sist får en positiv lösning. Också när det gäller ordningen för upplåtelse av rätt till småviltsjakt och fiske pågår det ett utrednings- och utvärderingsarbete där Jordbruksverket och Sa- metinget skall redovisa sitt uppdrag till regeringen senast den 1 april 1996. Min förhoppning är att man då också presenterar en reviderad förvaltningsmodell där samerna själva ges större möjlighet att ta admi- nistrativt och praktiskt ansvar för verksamheten. Med de skrivningar som utskottet enats kring i betänkandet har en kds-motion i berörda delar fått en positiv be- handling. Jag vill kort beröra frågan om ersättning för rov- djursrivna renar. Herr talman! Riksdagen har beslutat att den bio- logiska mångfalden och den genetiska variationen skall säkerställas. Växt- och djursamhällen skall beva- ras så att alla i landet förekommande växt- och djurarter ges förutsättningar att fortleva under naturli- ga betingelser och i livskraftiga bestånd. Sverige har också genom internationella konventioner ett åtagan- de att bevara den biologiska mångfalden och då inte minst prioritera de hotade arterna. Samtliga fyra stora rovdjursarter som förekommer i Sverige finns med på Naturvårdsverkets s.k. röda listor över hotade och sällsynta arter. Nu verkar det som att regeringen helst skulle vilja vältra över kostnaderna för de stora rov- djuren på samerna. Vi för vår del anser att Sverige har råd med rovdjur. Det är självfallet det allmänna som skall bära kostnaderna för bevarande av rovdjurs- stammar i Sverige och inte samerna. Det nya system som trädde i kraft den 1 januari i år bygger på att samebyarna får ersättning i propor- tion till antalet rovdjur inom renbetesmarkerna. Tidi- gare utgick ersättningen för varje återfunnen dödad ren. Fördelen med det nya systemet är bl.a. att same- byarna nu, trots allt besvär med rovdjuren, ändå får ett motiv att hysa en rovdjursstam, och att man kommer förbi problemet med dödade renkalvar som ofta inte återfinns. Regeringens hantering av samerna och den biolo- giska mångfalden är utmanande. Ytterligare medel utöver de 14 miljonerna från 1996 måste naturligtvis skjutas till. Avsikten måste väl ändå även för social- demokraterna vara att det nya regelsystemet skall kunna fungera som tänkt var. Eftersom regeringen underlåtit att återkomma med ytterligare medel trots många påpekanden från alla berörda parter har ett utskottsinitiativ och ett tillkän- nagivande i frågan blivit nödvändigt. De signaler som jordbruksministern givit under de sista veckorna tyder på att ett uppvaknande hos socialdemokraterna är på gång. Det är naturligtvis tillfredsställande, men litet väl sent. Herr talman! Jag vill med detta yrka bifall till re- servation nr 3 och i övrigt enligt utskottets majoritet. 0653132951201 N 2010-01-01 00:00:00 228222 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0959/#anf23