2349088 GJ0959 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:59 Onsdagen den 21 februari 1995/96 59 1996-02-21 00:00:00 Jordförvärvslagen och rennäringslagen m.m. 9AF06338-0B3B-4EF7-94AA-D5239B092C50 22 PER LAGER (mp) mp Herr talman! Om vi inte vill ha döda skärgårds- samhällen vintertid, om vi inte vill ha timer-samhällen med programmerade lampor som tänds och släcks och om vi i stället vill ha folk boende runt om, folk som kan försörja sig - dvs. samhällen som lever, oavsett årstid - måste vi gå in och politiskt styra de obalanser som marknaden skapar. Fritidsboendet dominerar redan och håller på att helt ta över. Vi som bor i sådana samhällen känner hotet och anser att det inte bara är ett lokalt eller regi- onalt problem utan att det också är ett vitalt nationellt intresse. En arbetsgrupp på Finansdepartementet skall behandla frågan om fastighetstaxeringens konsekven- ser i skärgården. Dessutom pågår en bostadspolitisk utredning, där bl.a. jag själv sitter med. Till detta kommer att Jordbruksverket skall lämna en komplet- tering till utvärderingen av jordförvärvslagstiftningen. Detta är gott och väl. Men ingen av dessa utredningar kommer, såvitt jag förstår, att lämna förslag till åtgär- der som berör bostads- och förvärvsmöjligheterna i de mest utsatta samhällena. De kommer dock att utgöra ett bra bakgrundsmaterial för en ny utredning. Därför yrkar jag bifall till reservation 3, mom. 5. Herr talman! I Miljöpartiets partimotion om sa- merna poängterar vi vikten av att Sametingets befo- genheter utökas. Om syftet med Sametinget skall vara att samerna bättre skall kunna forma sin egen utveck- ling måste tinget också få större inflytande över de viktigaste frågorna, bl.a. frågor som rör markanvänd- ningen inom renbetesområdet. Samerna måste själva få vara med och besluta, inte bara i sådana frågor som i snäv mening har en knytning till traditionella samiska näringar som ren- skötsel, jakt, fiske eller samisk kultur. Vi yrkar därför i vår motion att Sametinget tillerkänns vetorätt när det gäller exploatering av renbeteslanden. Jag är förvånad över att inte fler partier delar den åsikten. Jag tror att ett starkt sameting är en vinst för hela Sverige. Jag yrkar således bifall till reservation 4, mom. 11. Herr talman! Nu kommer jag till något som verk- ligen är positivt, nämligen utskottsinitiativet. Flera har före mig berört det ämnet. Med Miljöpartiets förslag till utskottsinitiativ gavs utrymme för en samling av hela oppositionen i bo- stadsutskottet och till en gemensam skrivning, som därmed nu är utskottets mening. Detta innebär i sig allvarlig kritik mot regeringen och jordbruksminis- tern, men det visar också att vårt parlamentariska system fungerar. Bakgrunden är följande - och den tål att upprepas: När vi diskuterade frågan om ersättningar för rovdjursrivna renar vid den här tiden förra året var utskottet enigt i skrivningarna. Att regeringen skulle återkomma med pengar, som byggde på det nya in- venteringssystemet och därför mer motsvarade verk- ligheten, tog vi alla för givet. Men så blev det ju inte. Regeringen återkom inte i tilläggspropositionen och inte heller vid något annat tillfälle under året. En helt annan signal lämnades i stället i december 1995. Det fanns inte några extra pengar och det skulle inte heller bli några. Att sätta ett tak på 14 miljoner kronor för 1996 var inte bara verklighetsfrämmande utan det var också på tvärs mot vårt eget riksdagsbeslut om hur ersättningen skulle kopplas till det nya beräkningssättet som nu hade börjat gälla. För övrigt hade Miljöpartiet i sin budgetmotion föreslagit 20 miljoner kronor extra, eftersom vi visste att detta skulle hända. Eftersom regeringen inte återkom och höll fast vid sitt tak för ersättningarna fanns det bara en sak att göra, nämligen att föreslå ett utskottsinitiativ. Frågan bordlades och under bordläggningstiden skrev, som sagt, hela oppositionen ihop sig och kunde presentera en gemensam skrivning till nästa utskottsmöte. Tyvärr fick vi inte socialdemokraterna med oss. Jag tycker att det är litet tråkigt att man förklarar att man ser detta utskottsinitiativ mera som en demonstration av op- positionen. Jag skulle snarare vilja vända på kakan och säga att det var en demonstration av socialdemo- kraterna att inte delta i detta initiativ. Jordbruksministern lovade 10 miljoner kronor ex- tra i ersättning i samband med ett besök på Jokk- mokks marknad. Men riktigt så kan det väl ändå inte gå till. Underlaget för ersättningen måste ju utgöras av inventeringarna som skall göras under vårvintern och av eventuella kompletteringar fram till sommaren. Ersättningen måste vara helt beroende av vad man vid dessa inventeringar, som givetvis också skall ingå i ersättningen, kommer fram till. Att Naturvårdsverket och Sametinget tillsammans arbetar med undersök- ningarna är den bästa garanten för rättvisa. Även om vi inte borde nämna belopp, så måste förmodligen jordbruksministern åtminstone fördubbla sitt bud i förslaget, detta för att komma i närheten av det pris som våra stora rovdjur - björn, varg, lo, järv och kungsörn - kommer att kosta. Rovdjursstammarna får inte decimeras mer än vad som är absolut nödvändigt. Naturvårdsverket har givit tillstånd till en starkt be- gränsad skyddsjakt på lodjur och vi måste kanske undantagsvis acceptera detta om koncentrationen blir alldeles för stor inom vissa områden och om det inte går att lösa på annat sätt. Men längre än så får vi inte gå. Licensjakt skall över huvud taget inte komma på tal. Detta vårt jättestora land har inte fler än kanske 25 björnar, lika många vargar, ca 200 järvar, möjligen upp till 1 000 lodjur och 600 par kungsörnar. Skall vi någonsin kunna försvara våra internationella överens- kommelser om den biologiska mångfalden måste vi klart hävda våra stora rovdjurs plats i Sveriges natur. För övrigt kan man ifrågasätta om en sådan jakt stri- der mot EU:s art- och habitatdirektiv, vilket kanske andra än jag borde vara mer måna om att hävda. Nu kommer alltså samerna att få sin rättmätiga er- sättning. Regeringen har att återkomma till riksdagen med nya anslag - förslagsanslag - i vår i tilläggspro- positionen eller i en särskild proposition. Därmed har vi tagit ansvar för vårt eget beslut om det nya beräk- ningssättet, det som vi alla är överens om. Vart peng- arna sedan skall tas ifrån är faktiskt regeringens pro- blem. Vad jag nu innerligt hoppas är bara att detta är en tillräcklig åtgärd för rädda de stora rovdjuren och att samerna också kan få fortsätta sin viktiga rennä- ring i en fjällnatur i ekologisk balans. Herr talman! Med detta vill jag yrka bifall till ut- skottets hemställanspunkt nr 12 i betänkandet. 075043103804 N 2010-01-01 00:00:00 228221 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0959/#anf22