<anforande>
<dok_hangar_id>2349085</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0956</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:56 Torsdagen den 15 februari</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>56</dok_nummer>
<dok_datum>1996-02-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>8C94279A-A121-4E33-8FEC-97229837231D</anforande_id>
<anforande_nummer>70</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet ANNA HEDBORG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det som har kännetecknat Sverige är
att vi med vår generella politik och vår rätt till arbete,
som också har gällt ensamma mammor, faktiskt inte
har en överrepresentation av de riktigt fattiga, till
skillnad från vad som gäller i de flesta andra länder.
Jag kan glädja Chatrine Pålsson med att det kvarstår.

De ensamstående mammorna är fortfarande ex-
tremt lågt representerade bland de extremt fattiga om
man gör en internationell jämförelse. Om det finns
människor som är extremt fattiga efter svenska förhål-
landen och som är i behov av socialbidrag, har vi den
möjligiheten. Den finns naturligtvis. Det förefaller
dess bättre inte heller vara så att den här gruppen ökar
snabbt. Däremot har de det ganska kärvt. Det har man
om man har låg inkomst - som kvinnor i allmänhet
har - och skall klara sig på en inkomst.
</anforandetext>
<intressent_id>084783547505</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>228042</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0956/#anf70</protokoll_url_www>
</anforande>
