2349084 GJ0955 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:55 Onsdagen den 14 februari 1995/96 55 1996-02-14 00:00:00 Utrikespolitisk debatt utrikespolitisk debatt 37C014EA-5DF9-42F4-BA58-2DDAAA7ACB8D 87 MAGGI MIKAELSSON (v) v Fru talman! Låt oss för några minuter återvända till utrikespolitik på ett mer näraliggande plan, nämli- gen det nordiska området. Det nordiska samarbetet och den nordiska kultu- rella samhörigheten har genom åren fört med sig fördelar i form av passfrihet, gemensam arbetsmark- nad och en världsunik välfärdsmodell som inte minst gett Nordens kvinnor en möjlighet till egen försörj- ning. Detta är så djupt rotat att vi länge har tagit det för något alldeles självklart. Den nordiska modellen har stått som förebild för många länders utveckling. Vi har kunnat bidra med vår folkrörelsebaserade de- mokratimodell som har stått i stark kontrast till en elitistisk demokratisyn med liten koppling till gräsrot- sengagemang och folkvakt. Denna demokratisyn skulle nu kanske kunna exemplifieras med EU:s de- mokratimodell. Just nu befinner sig det nordiska samarbetet i en brytningstid. Trots många vackra ord, en ny organisa- tion och nya vidgade mål, kommer EU-politiken att påverka och styra utvecklingen i Norden under kom- mande år. Det kommer den att göra oavsett att både Norge och Island, liksom Färöarna och Grönland, valt att inte bli medlemmar i unionen. Mina farhågor har dess värre stärkts efter att jag lyssnat på dagens utri- kespolitiska debatt. Det är helt uppenbart att det är EU-perspektivet som gäller också för det nordiska samarbetet. Jag beklagar detta, för jag är övertygad om att det kommer att leda till att den nordiska samhörigheten kommer att minska. Det kommer inte att ske över en dag, men alla de hinder som EU-medlemskapet ska- par genom byråkrati och stelhet och genom den struktur som finns med detaljerad reglering kommer att nöta på det nordiska samarbetet. Inte minst kan detta komma att gälla förhållandet mellan Norge och Sverige. Det är inte bara så att EU:s kanske längsta landgräns mot ett enskilt land går mellan Norge och Sverige. Det är också så att Norge numera betraktas som tredje land i förhållande till sina nordiska grannar inklusive Sverige när det gäller handelsutbyte. Jag skulle vilja belysa detta med ett konkret ex- empel. Det gäller de handelshinder som har uppstått i och med att det är EU:s beslut som avgör var och hur livsmedel får passera gränsen mellan Norge och Sve- rige. Numera är det endast tre ställen längs gränsen som är godkända om man vill passera med livsme- delstransporter. Tre ställen är ju väldigt litet med tanke på att gränsen är väldigt lång. Det har fått till följd att det är förbjudet att transportera fisk och kött över gränsen längs Europaväg 12. E 12 går från Mo i Rana i Norge via Tärnaby och Umeå i Sverige över till Finland och vidare bort till den ryska gränsen. Tullstationen i Tärna är inte god- känd för livsmedelsinförsel till EU. I stället blir man hänvisad till att köra över Trondheim eller Narvik. Den som har rest där uppe vet att det blir fråga om omvägar på flera hundra mil. Det är möjligt att det så småningom går att ändra på dessa regler, men det kommer att ta tid, och det kommer att kräva resurser och engagemang. Till slut kommer man kanske tillbaka till den ordning man har haft, och som har fungerat bra under många år. Den här typen av krångel kommer att skada det nordiska samarbetet, det är jag övertygad om. Ett annat exempel är det s.k. fiskekriget mellan norska och svenska fiskare i Kattegatt. Det har sin grund i att den svenska fiskepolitiken numera drivs genom EU. Ett tredje exempel är det s.k. Schengensamarbetet. Detta har av nordiska ministrar envist reducerats till att handla om den nordiska passfriheten, men i själva verket innebär det långtgående inskränkningar i de nordiska ländernas möjligheter att själva avgöra sina gemensamma angelägenheter. Det som är viktigt att konstatera när det gäller den nordiska passfriheten, är att den inte berör gränskon- trollen. Det gör däremot Schengensamarbetet. Självklart tycker vi att det är väldigt viktigt att be- vara passfriheten. Men från Vänsterpartiets sida vill vi inte acceptera att villkoret skall vara att vi också tvingas in i ett polissamarbete som vi inte kan kontrol- lera. Det skulle t.ex. medföra en kontroll av männi- skor som går utöver vad vi anser vara rättssäkert och en upphävd gränskontroll. Detta är några exempel på saker som jag menar hotar den nordiska sammanhållningen. Små och stora hinder för ett praktiskt och konkret samarbete över gränsen kommer att leda till att samarbetet minskar. Risken är att irritationen över stelbent byråkrati också leder till irritation riktad mot invånarna i grannlandet. Därför är det oerhört viktigt att det nordiska samarbe- tet får fortsätta att utvecklas. Den nya organisationen av Nordiska rådet med en trepelarmodell där Norden, närområdet och EU står för en pelare var, eller ett utskott var, är ju ännu oprö- vad. Det ligger ett stort ansvar i att utveckla alla tre områdena, och inte låta t.ex. EU-utskottet bli för do- minerande. Från vänsterhåll har vi varit kritiska mot den nya indelningen eftersom vi har sett risker med att stora övergripande frågor, som miljöfrågorna, hänvisas till ett utskott - i det här fallet det s.k. närområdesutskot- tet - trots att det handlar om frågor som berör hela det nordiska samarbetet. Vi har också sett riskerna med att inrätta ett EU-utskott som kan ta över utveck- lingen i Nordiska rådet. När besluten nu är fattade, gäller det att se till att det nordiska samarbetet får en chans att utvecklas. Då är det viktigt att samarbetet på folklig nivå, mellan gräsrötterna, också får förbättrade möjligheter. 0658094895604 N 2010-01-01 00:00:00 227887 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0955/#anf87