<anforande>
<dok_hangar_id>2349084</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0955</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:55 Onsdagen den 14 februari</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>55</dok_nummer>
<dok_datum>1996-02-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utrikespolitisk debatt </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>utrikespolitisk debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>FCDDA4B8-B7FB-40AC-934E-D8B26BEB3FA7</anforande_id>
<anforande_nummer>42</anforande_nummer>
<talare>JOHAN LÖNNROTH (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Det förhåller sig på samma sätt med
Santerns uttalanden som med detta som handlar om
åtgärder mot internationell spekulation. Det som sägs
är i och för sig positivt, men det saknar allt substan-
tiellt innehåll. De konvergensregler som EMU tvingar
fram innebär just att det blir omöjligt för de enskilda
länderna att vidta de nödvändiga åtgärder som krävs i
dag för att förhindra att Europa går ner i en ny lågkon-
junktur.

Man kan göra jämförelsen med övergången från
20-talet till 30-talet. Det var en typ av ekonomiskt
tänkande, det var ett slags samordnad svångremspoli-
tik som bidrog till att man hamnade i den djupa 30-
talskrisen. Det finns stor risk för att vi får en disinteg-
ration igen om vi inte gemensamt kan göra någonting
åt arbetslösheten. Jag påstår fortfarande: EMU-
processen är i dag det starkaste hindret för möjlighe-
ten att få någonting konkret gjort gemensamt i Europa
mot arbetslösheten.
</anforandetext>
<intressent_id>0586690122908</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>227842</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0955/#anf42</protokoll_url_www>
</anforande>
