2349084 GJ0955 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:55 Onsdagen den 14 februari 1995/96 55 1996-02-14 00:00:00 Utrikespolitisk debatt utrikespolitisk debatt 6F5007FD-108C-47D3-A713-C6662796FF7F 33 BO KÖNBERG (fp) fp Fru talman! Det har sagts att den största seger som kan vinnas är den i motståndarnas hjärtan. Om det är sant kan Anders Chydenius, Adam Smith, J. A. Gri- penstedt, Bertil Ohlin och andra stora frihandelsföre- språkare fröjda sig i den himmel eller de himlar de befinner sig i. Aldrig förr har frihandelstanken haft så stora framgångar som under det senaste halvseklet och inte minst nu under 90-talet. Sällan har det intellektuella motståndet mot frihandeln och marknadsekonomin varit så svagt som nu. Alltfler inser att det välstånd som har kunnat byggas upp i västvärlden, och som nu byggs upp i allt fler delar av världen, inte skulle kun- nat bli av om varje land behållit höga murar mot and- ra länders varor och tjänster. De nämnda frihandelsförespråkarna skulle nog också ha glatt sig mycket om de hade fått höra en förespråkare för den moderna demokratiska socialis- men som handelsministern sjunga frihandelns Höga visa eller en företrädare för den moderna konserva- tismen som Karin Falkmer använda språkbruk som "protektionismens fula tryne". Drygt två seklers debatt och erfarenheter av såväl protektionism som frihandel har tydliggjort att vägen till välstånd går över marknadsekonomi i det egna landet och en fri handel med andra länder. Men samtidigt som vi gläder oss över framgång- arna får vi aldrig glömma bort att en sådan kamp som frihandelns aldrig är vunnen permanent. Det uttalade motståndet mot frihandeln som idé är visserligen svagt och representeras i vår del av världen kanske främst av den fransk-engelske miljardären sir James Goldsmith. Men hotet kommer främst inte från dessa tydligt framförda tankar om att skydda de rika länder- na mot konkurrens från de fattiga länderna utan från dem som i teorin ansluter sig till frihandeln men i praktiken agerar emot. Det ständiga hotet mot frihandeln kommer från alla dem som vill skydda det egna företaget, den egna näringen, den egna orten eller det egna landet från konkurrens. Det hotet är ofta lika starkt från dem som på kongresser och vid dukade middagsbord hyllar marknadsekonomin som idé som från dem som är aktiva i fackföreningar och ibland bär på ett socialis- tiskt idéarv. Om någon tror att dessa hot hör till det förflutna är det bara att se på förekomsten av näringslivskarteller i Västeuropa eller på den amerikanska fackföreningsrö- relsens kamp häromåret mot bildandet av det nord- amerikanska frihandelsområdet NAFTA. I vårt land har vi relativt färska exempel på hur olika partier försökt - och länge lyckats - hindra en friare handel med mat och kläder. Som alltid är det lättare att föra kampen mot dem som är emot frihandelsidén än mot alla dem som säger att frihandel visserligen är bra, men... Ännu svårare är det att föra kampen mot dem som hyllar frihandelstanken för att sedan låsa in sig med dem som borde vara deras konkurrenter och fixa priser och dela upp marknader. För dem av oss som hyllar frihandeln både som idé och praktik gäller att kampen behöver föras överallt och alltid. Till denna grupp räknar jag han- delsministern. Jag har fått intrycket att han, nästan lika mycket som jag själv och Folkpartiet liberalerna, hyser en stark tilltro till frihandelns välsignelsebring- ande effekter. Något orolig blev jag dock när jag nyss hörde debattörer tala om att miljö och arbetsvillkor på något vis skulle inkräkta på frihandeln. Något lättad blev jag när jag hörde svaret till Karin Falkmer. Helt lugnad är jag väl inte på den punkten, men vi får kan- ske höra mer om detta. Fru talman! De europeiska gemenskapernas fort- gående utvidgning sedan de bildades för 40 år sedan har förstås varit av stor betydelse för förbättrade vill- kor för en friare handel. Om den stora regeringskonfe- rensen som påbörjas i Turin i slutet av nästa månad framgångsrikt klarar av att lägga grunden för att län- derna i Baltikum och Central- och Östeuropa samt Cypern och Malta skall kunna bli medlemmar inom den närmaste tioårsperioden bildas en inre marknad med bortemot 500 miljoner invånare. När vi liberaler så länge arbetat för ett svenskt medlemskap i det som nu kallas EU var det inte för att få delta i byggandet av en europeisk fästning med höga murar utåt utan för att stärka Europas fred och frihet och för att arbeta för så små hinder som möjligt mot den övriga världen. Vi visste att inte alla länder och alla krafter inom EU älskade frihandeln. På vissa håll var - och är - Colbert mer populär än Adam Smith. Men vi trodde att ett svenskt medlemskap skulle stärka de krafter inom EU som är frihandelsvänliga. Efter det att Sverige, Finland och Österrike nu varit medlemmar i drygt ett år går det redan att fastslå att EU blivit mer frihandelsvänligt än tidigare. Det förefaller också uppenbart att det frihandelsvänliga Sverige kan göra mer nytta för en friare världshandel som en aktiv medlem i en gemenskap med 370 miljoner invånare än vad vi skulle kunna göra ensamma. Den stora framgången för en friare handel på se- nare år är förstås den stora GATT-överenskommelsen med dess planerade minskningar av tullarna. Det finns anledning att hålla tummarna för att den nya världs- handelsorganisationen WTO skall lyckas hålla frihan- delns fana högt under de kommande åren. EU är inte det enda regionala handelsblocket. I andra världsdelar växer andra block upp. Jag har redan nämnt det nordamerikanska frihandelsområdet NAFTA, och handelsministern och Karin Falkmer har nämnt andra organisationer som är på gång i andra delar av världen. Det finns självfallet utrymme för diskussion om tillskapandet av regionala block är till fördel eller till nackdel för en friare världshandel. Det kan hävdas att denna framväxt visserligen ökar frihandeln inom respektive block, men att handeln mellan länder i olika block riskerar att bromsas och att risken för handelskrig ökar. I tredje världen finns det de som ser på det europeiska samarbetet och fruktar att Colbert skall vinna över Adam Smith. Men trots denna berättigade oro finns det anled- ning att tro att den ökade frihandeln inom världens olika regioner skall kunna förenas med en friare världshandel. Det kommer förstås att kräva hårt arbete av alla dem som är för detta höga mål. Fru talman! Vår uppgift inom det handelspolitiska samarbetet inom EU är att verka för att EU:s handels- politik blir så präglad av frihandelstanken som möj- ligt. Vår uppgift att arbeta för en friare handel gäller dock inte bara EU:s relationer med omvärlden utan också i hög grad inom EU. Detta kan låta onödigt i ett läge där en av EU:s främsta framgångar är tillskapan- det av den inre marknaden för några år sedan. Men det är tyvärr nödvändigt, eftersom så mycket ännu återstår i kampen för en riktigt fri marknad inom EU. De krafter, fru talman, som jag talade om inlednings- vis och som motarbetar fri konkurrens och en friare handel är i praktiken mycket starka. En del av arbetet handlar om att se till att de regler som finns tillämpas. Ett mycket stort problem är de karteller och liknande samarbete som drivs mellan företag för att den fria konkurrensen inte skall få genomslag för de egna produkterna. Tidskriften Veckans Affärer hade några intressanta exempel häromveckan. Två skräckexempel under senare tid är de 33 cementföretag som tillskapat en priskartell och avslöjats och de 19 skogsföretag som ordnat en pris- kartell för kartongmarknaden. I den senare kartellen ingick bl.a. tre stora svenska företag. Jag har redan nämnt Adam Smiths namn några gånger. När man tar del av sådana här uppgifter om hur konkurrensen undermineras eller elimineras är det nära till att erinra sig hans dystra iakttagelse från hans egen tid om att man varhelst man ser två bagare i samspråk kan misstänka en konspiration mot den allmänna välfärden, dvs. prisöverenskommelser. Ett annat område där reglerna också finns, men där arbetet går trögt, är den offentliga upphandlingen. Det rör sig här om en mycket stor marknad där det på de flesta håll varit så att leverantörer i det egna landet haft stora försteg eller t.o.m. nästan monopol på leve- ranser till det egna landets organ och myndigheter. Ett tredje problemkomplex gäller att så många sto- ra områden fortfarande inte alls eller bara delvis om- fattas av fri konkurrens och fri handel inom unionen. Några sådana områden är energin, bankerna, tele- kommunikationerna, läkemedelsområdet och flyget. Ett fjärde område är de hinder som olika nationel- la normer sätter för import av varor från andra med- lemsländer. Här finns många trista exempel. Från vårt land kan nämnas dörrföretaget i Vännäs som hade läst i tidningen eller möjligen sett på TV att Sverige nu var medlem i EU och att det där existerade en inre marknad. När företaget ville försöka sälja sina dörrar i en av de tyska delstaterna fick företaget beskedet att det svenska godkännandet inte räknades utan att det kräv- des ett från den egna delstaten. Till yttermera visso framkom att ett sådant inte skulle gälla i hela För- bundsrepubliken Tyskland utan bara i delstaten. Sedan finns det som bekant 15 delstater till. Detta exempel tog jag upp med den ansvarige kommissionären vid hans besök i Stockholm för några månader sedan. Samma problem har nu också drabbat företaget Nerell Ventilation i Falun som förhindras sälja sina brandstopp om det inte utöver det svenska godkän- nandet skaffar sig ett från det tyska institutet för byggteknik. Fru talman! Även om de allra flesta i vårt land be- känner sig till frihandelsidén lär vi också i dagens debatt få höra exempel på hur verbal acceptans av frihandeln kopplas till konkreta krav på inskränkning- ar. Sådana krav kopplas sällan i de principiella debat- terna till egenintressen av olika slag utan till högre och ädlare mål. Fru talman! Jag gav i inledningen en eloge till handelsministern för hans engagemang för frihandeln. Det gäller i första hand hans arbete inom EU för att stärka de frihandelsvänliga krafterna vid formandet av EU:s gemensamma handelspolitik. Vi i Folkpartiet liberalerna skulle gärna se samma engagemang i arbe- tet med att bryta ned hindren inom EU för en friare handel. Det är möjligt att det finns. Det skulle i så fall vara värdefullt om handelsministern nu hann kom- mentera något av vad regeringen gör konkret inom EU för att motarbeta den typ av brister som jag i dag har gett ett antal exempel på. Han kan vara säker på att han har vårt stöd i ett arbete för att få den fria handeln att fungera. 0384833975200 N 2010-01-01 00:00:00 227833 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0955/#anf33