2349084 GJ0955 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:55 Onsdagen den 14 februari 1995/96 55 1996-02-14 00:00:00 Vatten- och luftvård F2205D4C-BE0B-4DF6-ABD7-B061B84A7253 119 GUDRUN LINDVALL (mp) mp Fru talman! Miljöpartiet står bakom många av de motioner som behandlas i detta betänkande. Jag tän- ker försöka prata litet grand dels om de motioner som handlar om hav, dels om dem som handlar om luft. Om vi tittar på hur miljösituationen är i Sverige kan vi se att vi trots många vackra mål faktiskt inte går åt rätt håll. Det är inte bara det att vi inte når må- len. I många fall blir det betydligt sämre. Vi går åt fel håll. Då måste det vara ytterst angeläget för riksdagen att se över dels vilka åtgärder vi borde ha vidtagit, dels vilka åtgärder vi måste vidta i framtiden för att de mål vi har faktiskt skall uppnås. Vi har ju ett syfte med målen: Vi vill nämligen att miljön skall bli bätt- re. Både luftvården och vattenvården är alltså väsent- liga när vi diskuterar detta. När man pratar om luft och vatten kommer man också in på många frågor vi diskuterat i andra sammanhang, t.ex. biologisk mång- fald. Mycket av det vi gör innebär att den biologiska mångfalden, antalet arter vi har i landet och antalet individer vi har inom arterna minskar. Därför är det oerhört angeläget att vi får fart på miljöpolitiken i Sverige. Som det ser ut i dag står vi mest och väntar på att EU skall hinna i kapp oss. I bästa fall tycks det vara så att man anser att en bra miljöpolitik i Sverige är att stå stilla. Det tycker inte Miljöpartiet. Vi har en reservation som handlar om aktionspla- ner. Den hänger egentligen ihop med reservationen som handlar om våtmarker, kväveutsläpp från re- ningsverk, litet grand om de oljeutsläpp som kommer från mark och vilka regler vi har för jordbrukets sköt- sellagar. Därför yrkar jag bifall bara till reservation 1, men tänker prata även om de andra. Mycket av det som hamnar i vattnet i dag kommer från marken. Det innebär att om vi skall kunna kom- ma till rätta med föroreningar i vattnet måste vi kom- ma till rätta med det som sker på marken runtikring. Vi måste se till att vi skapar våtmarker så att kväve renas innan det kommer ut till t.ex. havet. Vi måste se till att vi skapar skyddszoner utefter vattendrag, så att mycket av de föroreningar som finns i marken, fram- för allt konstgödsel, fastnar i vegetationen innan de kommer ut i bäckarna. Vi måste se till att reningsver- ken som finns runt våra kuster får en bra kväverening. Tyvärr fungerar inget av det här i Sverige i dag. Vi kan se att även i Skåne och Halland, där man verkli- gen har försökt plocka fram en plan för hur man skulle kunna komma till rätta med framför allt kväve- läckaget från jordbruket, går man bet med dagens lagstiftning. Man lyckas inte hejda utsläppet av de här ämnena. När vi kan konstatera att vi inte kan klara de mål vi har satt upp måste vi fundera på vilka andra sätt vi har att agera. Det kanske är dags nu att skapa ak- tionsplaner som inom enskilda geografiska områden säger hur vi samlat skall ta ett grepp för att komma till rätta med miljöförstöringen och de utsläpp som finns till hav och vatten. Det här har vi skrivit om i reservation 1. Vi har alltså inte fått igenom våra synpunkter i utskottet. Det är dags att inse att vi måste ta helhetsgrepp om vi menar allvar med miljöpolitiken. Om man tittar på kvävereningen i kommunala re- ningsverk ser man följande: När det gäller belastning- en av förorenande ämnen till havet är det kvävet som är den begränsande faktorn, dvs. att det finns ont om kväve i havet naturligt. Tillför vi kväve får vi en rejäl algtillväxt. Det finns nämligen gott om fosfor, och det är just balansen mellan kväve och fosfor som innebär att man får en algtillväxt. Vi vet att vi har en tillväxt av giftalger i Östersjön nästan varje år. Skall vi komma till rätta med det måste vi få bra kväverening på de kommunala re- ningsverken. Här går utvecklingen långsamt. Skall man vara ärlig är de faktiskt duktigare i Polen. Jag skulle vilja kommentera det Ola Sundell säger. Han sprider nämligen en av de myter vi har i dag, nämligen att luftföroreningarna är störst i Östeuropa. Ola Sundell säger att vi har en miljöpolitik för att skydda människors hälsa. Vi i Miljöpartiet vill skydda betydligt mer. Det finns värden utöver människan i naturen. Vi lever av naturen. Vi lever på att den kan fungera. Vi lever av att de arter som finns i olika ekologiska system kan vara kvar. Men om man nu som Ola Sundell anser att vi har en miljöpolitik för att skydda människors hälsa finns det mycket intressant att titta på i Östeuropa. Det är inte första gången jag tar upp detta i kammaren. En effekt av miljöpolitiken är allergier. Det finns en mycket intressant artikel som jag skall kopiera till Ola Sundell. Han skall få den av mig. Den kommer från Forskning och Framsteg nr 8 år 1995. Man kan efter det att muren har fallit börja göra jämförande studier mellan Östeuropa och Västeuropa. Man kan se att Östeuropa trots miljöförstöringen från framför allt brunkolsverk har en allergiförekomst på 5-6 %, medan vi i Sverige har en allergiförekomst på 70 % hos människor i låg ålder. Om det är människors hälsa vi vill värna måste Östeuropa vara ett mycket dåligt exempel. Studier visar alltså att det finns viss typ av miljö- förstöring som människan klarar ganska bra. Man klarar denna gamla typ av miljöförstöring som finns i Östeuropa ganska bra. Dessutom är den mycket lätt att komma till rätta med, för det kräver en väl beprö- vad teknik. Det handlar inte om teknikkunnande utan om pengar. Det finns en annan miljöproblematik i västvärlden, nämligen kemikaliesamhället. Vi sprider ut en mängd kemikalier både till luft och vatten. Det är ett mil- jöproblem som är mycket svårare att komma till rätta med. Vi har inte ens tagit första steget för att komma till rätta med det. Det visar sig i form av allergier. Om vi ser att vi även fortsättningsvis förorenar havet måste vi komma till rätta med det. Det är möj- ligt att det kan gå på frivillig väg i och med att EU:s miljöstöd är utformade så, att man får bidrag om man anlägger våtmarker och om man anlägger skyddszo- ner. Om det inte går på frivillig väg är det faktiskt dags att ta till lagstiftning om vi menar allvar med att nå målen. Vi har också en hel del om luftföroreningar i be- tänkandet. Vi har en reservation - nr 14 - som handlar om växthusgaser, som jag ber att få yrka bifall till. Även här är det likadant. Det finns mål som vi inte når. När det gäller t.ex. koldioxid finns det ett mål som säger att vi skall stabilisera oss på 1990 års ut- släppsnivå, och att koldioxidutsläppen skall börja minska senast år 2000. De ökar i dag. Vi måste också här fundera på hur vi skall vända trenden. Hur skall vi få till stånd handlingsplaner som gör att trenden börjar vända och att vi inte bara når målet utan kommer dit vi vet att vi måste, nämligen till den nivå som naturen tål? Den ligger långt under de mål vi har. Sverige har dessutom skrivit på Klimatkonventio- nen. Trots det kan vi se att vi inte klarar målen. Luftföroreningarna beror delvis på stora utsläpp. Jag påstår att en annan myt i samhället är att vi vet exakt vad som kommer ur alla industrier. Man får inte svära i kammaren, men f-n tro´t! Det är inte så. Vissa tycker hemskt mycket om att vi säger att det är vad den enskilda konsumenten gör som betyder någonting i industrin. Men när man börjar diskutera dem som har kontrollen över industrin skulle jag vilja påstå att det är ytterligare en myt. Vi har långt kvar innan industrin är helt fri från de utsläpp som inte borde finnas. Det finns t.o.m. vissa miljövårdare som säger att de inte har någon aning om vad som släpps ut, vare sig till luft eller vatten. Vi visar också att det ibland är små källor som betyder mycket. Båtmotorer, t.ex., har en enormt dålig verkningsgrad. Vi menar att man ganska lätt skulle kunna komma till rätta med det. Man skulle kunna kräva att de kör på alkylatbensin. Det är en mycket renare bensin som förbränns betydligt mer än vad dagens bensin gör. Vi menar att fyrtaktsmotorer borde tas fram. De finns faktiskt. Då skall man kräva att de körs på mil- jöklass 2. Vi menar att man skall se till att alla båtmotorer uppfyller de s.k. Bodensee steg 1-bestämmelserna, som är krav på miljön. Gräsklippare har också en oerhört dålig verk- ningsgrad. Mycket går ut orenat. Det kommer ut ke- mikalier som vi definitivt inte vill ha ut. Även här finns det alternativ i dag. Det finns eldrivna och sol- cellsdrivna gräsklippare. Miljöpartiet har fått igenom någonting som heter substitutionsprincipen, som på kemikalieområdet innebär att det farligare alternativet skall försvinna ur marknaden om det finns ett bättre, mindre miljöfarlig alternativ. Man kan undra om det inte också borde gälla denna typ av varor. Det är kanske dags att införa en skrotningspremie på gräsklippare och säga att vi måste bli av med dessa dåliga gräsklippare. Vi måste se till att vi gynnar de gräsklippare som hör framtiden till, nämligen de som går på el eller solceller. På sikt kanske vi också här måste fundera på om det är ett förbud vi måste ha. Jag vill också yrka bifall till reservation 12 och 13 som handlar om detta. Vi har också en reservation som handlar om Ska- gerrak. Den kommer Per Lager att utveckla ytterliga- re. Det blir ganska många frågor som hanteras i ett sammanhang i ett betänkande av detta slag, men jag skulle vilja kommentera någonting som Lennart Bru- nander har sagt. Ett skäl för Miljöpartiet att säga nej till EU var oljedirektivet. Oljedirektivet gör det nämligen nästan omöjligt att satsa på alternativa bränslen. Oljedirekti- vet säger att man får ha skattelindringar så länge biobränslen används på försök, men så fort man kommer över försöksstadiet måste skatterna vara utformade på så sätt att biobränslet inte gynnas fram- för oljan. Detta grälar man mycket om i Frankrike i dag. I Frankrike har bönder satsat på att ta fram framför allt etanol. Produktionen börjar bli så stor att det verkli- gen kan diskuteras om det är forskning eller inte. Kommissionen hävdar att Frankrike inte längre får ha kvar sin gynnsamma skatt på biobränslen därför att man har för stor produktion. Man måste skärpa be- skattningen så att man inte konkurrerar ut oljan. Detta anser vi i Miljöpartiet vara ett av de vansin- niga direktiv som finns i EU som definitivt inte är framåtsyftande och som visar att man inte alltid är så speciellt intresserad av en bra miljö. 0962854674801 N 2010-01-01 00:00:00 227919 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0955/#anf119