<anforande>
<dok_hangar_id>2349084</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0955</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:55 Onsdagen den 14 februari</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>55</dok_nummer>
<dok_datum>1996-02-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Utrikespolitisk debatt </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>utrikespolitisk debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>FDA5BB77-D091-4F5E-B4E7-4ACBE7C24BAF</anforande_id>
<anforande_nummer>11</anforande_nummer>
<talare>KARL-GÖRAN BIÖRSMARK (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag ställde fyra frågor och har fått
kommentarer och svar på två. Det tackar jag för. Det
finns möjlighet att återkomma till de andra två senare.

När det gäller nazismen håller jag helt med utri-
kesministern om att det handlar om att ge utbildning
och upplysning till ungdomar.

Jag talade i mitt tidigare anförande om tidspers-
pektiv. Vi kan anlägga ett annat tidsperspektiv i detta
sammanhang. Om någon skulle ha talat till oss, som i
dag är mellan 50 och 60 år, när vi var tonåringar om
år 1900, så hade vi naturligtvis tyckt att det var anno
dazumal. Det hade ju varit två världskrig däremellan.
Det är detta tidsperspektiv som dagens tonåringar har.
50 år tillbaka i tiden, det var då nazismen härjade. Vi
måste tänka på detta för att förstå att ungdomar kan
tjusas av detta. I detta sammanhang har vi en mycket
viktig uppgift. Jag menar att också regeringen har en
uppgift att gå ut och markera, vara tydlig och ge dessa
signaler. Och jag är tacksam för det svar som jag fick.

Den andra frågan gällde diskussionen om gemen-
sam säkerhet. Utrikesministern övertolkade mig ge-
nom att säga att vi skulle vara beredda att öppna för
ett NATO-medlemskap. Vad jag åsyftade var den
diskussion som förekom för mindre än ett år sedan,
när vi från Folkpartiets sida ville diskutera vad en
NATO-utvidgning skulle innebära. Det var inget
ställningstagande från vår sida, utan det var en öppen
diskussion i ett öppet demokratiskt samhälle. Men en
sådan diskussion fick man alltså inte föra i denna
försvarsberedning. Det var detta som var poängen i
det hela. Nu säger utrikesministern i dagens deklara-
tion: "Diskussionen om NATO:s utvidgning befinner
sig i gränslandet mellan det gamla och nya sättet att se
på säkerhet i Europa." Det var ju just detta som vi
ville diskutera. Utrikesministern säger också: "Det
NATO vi ser leda fredsstyrkan IFOR i Bosnien i dag
är inte detsamma som före det kalla krigets slut." Det
är dessa saker som vi öppet ville diskutera, och vi
ville se vad det kommer att innebära om vi drar ut
linjerna 10-20 år framåt i tiden - ett scenario helt
enkelt, utan några bindningar.

Vi är tacksamma och glada över att det nu är en
annan tingens ordning. Det var detta jag menade när
jag talade om tövan och tvekan.

När det gäller Bosnien finns det nu chans till en
fredlig utveckling. Utrikesministern berörde Europas
och Sveriges ansvar för att bidra till utvecklingen av
ett civilt samhälle i Bosnien. Hon talade om behovet
av respekt för demokratiska normer. Om freden i
Bosnien skall bli bestående måste förutsättningar
skapas för demokratisk utveckling i hela landet. I
detta sammanhang kan Sverige göra en insats. Bristen
på mångfald i medierna och svårigheten att skapa
nationella politiska partier är de viktigaste hindren för
demokratisering av hela landet.

Jag skulle vilja vädja till utrikesministern att hon
särskilt tar upp frågan om mångfald i medierna i sina
kontakter med den bosniska regeringen. Jag vill ställa
ytterligare en konkret fråga till utrikesministern om
hon är beredd att aktivt bidra till demokratiserings-
processen genom särskilda demokratibiståndsinsatser
från Sverige.

Jag skulle också vilja kommentera det som Eva
Zetterberg sade om EU-medlemskap. Hon menade på
att detta inte skulle vara en EU-debatt. Men det är
väldigt svårt att undvika att komma in på EU i en
utrikespolitisk debatt. Hon hänvisade till att vi skulle
diskutera detta vid ett senare tillfälle. Det hör natur-
ligtvis mycket nära ihop med en utrikespolitisk debatt.
Det är riktigt att man i dag kanske uppfattar åtminsto-
ne Eva Zetterberg som mer positiv till EU, om man
jämför med det som vi under årens lopp har hört här
när Gudrun Schyman har härjat i denna sal och med
alla medel försökt att förhindra att Sverige går in i
detta samarbete.

Tydligen försöker man i Vänsterpartiet i alla fall
vara litet pragmatisk - åtminstone gäller det Eva
Zetterberg. Man försöker gilla läget och vara kon-
struktiv i den här diskussionen. Ändå är det litet
märkligt att en av de stora saker som Eva Zetterberg
här håller fram är frågan om en utträdesparagraf. Det
är det viktiga - nu skall vi se hur vi kan ta oss ur det
här och då måste det finnas en paragraf för detta.

Jag menar att det även här när det gäller Eva Zet-
terberg noteras ett tövande och ett tvekande. Det är
inte fråga om det positiva som vi som tror på hela
idén med EU som ett fredsarbete försöker lyfta fram.
Men det är ju det som skall sättas upp på dagordning-
en, inte det försiktiga tassandet och diskussionen om
en utträdesparagraf!
</anforandetext>
<intressent_id>0738969851001</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>227811</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0955/#anf11</protokoll_url_www>
</anforande>
