2349084 GJ0955 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:55 Onsdagen den 14 februari 1995/96 55 1996-02-14 00:00:00 Språkvård 67CE2166-F363-4310-9C88-F8400B165A23 105 LENNART FRIDÉN (m) m Fru talman! Jag kanske kan anknyta till det sista anförandet i den föregående debatten. Den sista tala- ren i den debatten sade att ett visst område var kon- taminerat. Det gäller dess värre även vårt svenska språk numera - det är med andra ord nedsmutsat. Vid gårdagens seminarium om Kulturen, Sverige och EU, som anordnats av Kulturdepartementet, åter- kom kulturministern i sitt inledningsanförande flera gånger till språket. Det gällde att slå vakt om svens- kan som EU-språk, att vi måste få bra översättningar av de särskilda uttrycken i det som kan kallas EU- språket, så att ingen stängs ute från dess budskap. Det var i det avseendet en bra inledning på arrange- manget. Men i andra inlägg talades det t.ex. om co- decision-hantering, ett språkligt missfoster av det slag som vi numera ofta möter i det som vi kan kalla svengelska. Det användes support i stället för stöd, och även uttryck som "öppna upp" och "skissera upp" - det första är uppenbarligen någon form av översätt- ning av open up, vilket i sin tur t.o.m. är dålig engels- ka med amerikanskt ursprung. Vid återkomsten till riksdagen fann jag i posthö- gen en inbjudan till en idékonferens om språket. Där står inledningsvis bl.a.: "I Sverige talar vi svenska. Sverige är enspråkigt. Eller var." Det sistnämnda är en ofullständig sats bestående av två ord. Svenskan än inte bra, men man har lyckats med det talspråksinspi- rerade reklamspråket att i alla fall kommunicera sitt budskap. I nästa stycke skriver man också: "Utan språk kan vi inte kommunicera. Utan språk är vi inte människor. Språk är en symbol för gemenskap. Språk och identitet hänger intimt samman. Språk är bärare av kultur." Allt detta stämmer, och det uttrycks dess- utom på korrekt svenska. Påståendet att man måste äga ett språk för att äga en egen identitet bör föranleda en och annan utbild- ningspolitiker på såväl riksnivå som lokalt plan att tänka om när det gäller den skolpolitik som leder till halvspråkighet och ett i skolan grundlagt socialt han- dikapp. Rinkebysvenska, Rosengårdssvenska, Ranne- bergssvenska eller Råslättssvenska är inte pittoreska inslag av kulturblandning utan ett fattigdomsbevis och ett mycket allvarligt nederlag. När dessutom de av oss som har svenska som sitt modersmål i vissa avseenden låter det förfalla gör vi inte bara våra efterkommande en otjänst, utan vi för- svårar också för de nya svenskarna. Det är inte lätt för den som är i färd med att lära sig svenska att förstå att medan det är stor temperaturskillnad mellan en kall korv och en varm korv är det samma temperatur på kallrökt skinka och varmrökt skinka när de ligger i charkuteridisken, trots att någon reklamgubbe, inspi- rerad av den anglosaxiska särskrivningen av ord, har snitsat till en skylt där produkterna presenteras som kall rökt skinka och varm rökt skinka. Detta var några bilder hämtade ur vardagslivet. Just reklamspråket är ofta sådant att det genom att blanda svenska och engelska, talspråk och skriftspråk kan upplevas som ett sannskyldigt sabotage mot språ- ket. I julas kunde jag på en skylt i min gamla hemstad se texten: "Rädda dina pengar. Kom till vår mellan- dags-outlet." Jag förmodar att budskapet var att man skulle spara pengarna till en mellandagsrealisation, men jag är inte säker. Dessutom, genom att reklamen verkar såsom or- dets latinska ursprung anger, re clamare, dvs. åter utropa, får inte bara försäljningsbudskapet utan även dess kanske felaktiga språknyttjande ett starkt ge- nomslag. Till de värsta pinsamheterna hör det av svenska reklammän skapade ordet för bärbara band- spelare med hörlurar, freestyle. Utanför Sverige vet ingen vad det är, allra minst de som kommer från engelskspråkiga länder. Ord kan byta betydelse genom en valörförskjut- ning. Till de klassiska exemplen på detta i svenskan hör ordet rolig. Motsatsen, som alla vet, är ju inte orolig. När Bellman på 1700-talet skrev "rolig vilar viken" innebar det heller inte att den lugnt vilande viken lockade till skratt. Men när människorna lät ron och avkopplingen fyllas av underhållning och aktivite- ter var snart den nya betydelsen där. När ett av de dominerande s.k. inne-uttrycken för ca 20 år sedan var "häftigt" upplevde jag under en spårvagnsresa i Göteborg hur ett par ynglingar drab- bades av den totala förvirringen. Första sidan i den kvällstidning de läste toppades av rubriken "Fyra barn omkom vid häftig villabrand". Den ene av dem kom- menterade högt: "Det var väl inte häftigt, det var ju hemskt!" För honom var reklamspråkets "häftiga dojor" och "häftig musik" begrepp, men inte häftig i den egentliga beydelsen av något med intensitet och hastigt förlopp. Våra massmedier har ett stort ansvar i vårt infor- mationssamhälle. Det gäller inte bara som granskare, som förmedlare av opinion och information och som debattarena utan även på språkets område. De lärare som faller för locktonerna från organisationen "Tidningen i skolan" kan dock bita sig rejält i tum- men. Bortsett från att den tidspress som vidlåder framställningen av en dagstidning då och då leder till att det presenteras vilseledande fakta, så finns det dess värre också de som i sina artiklar blandar tal- och skriftspråk, medan andra åter inte kan skilja på sub- jekt- och objektformer. Dem blir de och honom blir han, osv. Detta blir till förfång för såväl utvecklingen i svenska som möjligheten att lära sig främmande språk. I våra etermedier, av vilka en del typiskt nog be- tecknas som public service-organ, breder anglicis- merna ut sig. "Det var allt för nu", säger nyhetsupplä- saren och avslutar med engelskinspirerad imperativ: "Ha en fortsatt skön kväll!" Och från det stora TV- företaget kommer publikationer där man kan läsa att "fiktionsprogram" kostar så och så mycket per minut. "Fiktionsprogram", med andra ord inbillade, påhitta- de, icke verkliga program - kan de över huvud taget sändas eller kosta något? Här har engelskans fiction utan anpassning fått tränga in i svenskan och konkur- rera med en befintlig betydelse, med risk för missförs- tånd. Jag talade med en av TV:s regionchefer härom- dagen om detta. Han tycker själv att det är många gräsligheter som produceras i den egna kanalen och även i trycksaker. Inte heller riksdagen är något föredöme. Ett ofta använt ord är exempelvis hearing, från talarstolen uttalat på de mest olika sätt och med växlande engels- ka och svenska pluralformer. T.o.m. från talmanspo- diet får vi t.ex. i samband med voteringar uppleva ett grammatiskt vacklande mellan subjekt- och objekt- former. I korridorerna möts ledamöterna och lovar att "maila ett memo" till varandra. ADB-språket i riks- dagen är förfärligt! Fru talman! Föreliggande betänkande är mycket välskrivet och mycket informativt. Där räknas de olika organ upp som har i uppdrag att följa språkets utveckling och i vissa fall dessutom stå till tjänst med råd och anvisningar. Men hade allt varit väl, hade varken de två socialdemokraterna eller jag motionerat i frågan. Att det finns ett flertal organ är kanske också en brist. Vi vet ju att soppans kvalitet inte ökar med antalet kockar. Svenska Akademien kommer under innevarande år att ha fullgjort att av sina mera än två hundra år gamla uppdrag, nämligen utformandet och publice- randet av en svensk grammatik. Förhoppningsvis kan den hjälpa en del, men eftersom den skall bli deskrip- tiv - beskrivande - och inte normativ - ledande - befarar jag att den inte kommer att avsätta några på- tagliga resultat. Vem läser tidningen Språkvård? Vem känner till Svenska språknämndens övriga publikationer? Hur och till vilka når Tekniska nomenklaturcentralens skrifter ut? Fru talman! Det är med språket som med männi- skan. Det är levande, det utvecklas hela tiden. Men skall utvecklingen ske på bästa sätt, måste det finnas en stödjande och fast hand i vissa situationer. Anled- ningen till att man motionerat är självfallet inte att man vill stoppa förändringar utan det är just att stödja en utveckling som förhindrar utarmning och missförs- tånd och också förhindrar att nya generationer blir avskurna från tidigare epokers litteratur. Ju fler gång- er som Selma Lagerlöfs verk översätts, anpassas och moderniseras, desto längre från hennes tankar och stil kommer man. Vad svenska språket vars ställning som nations- språk vi ju för övrigt, av för mig obegriplig anledning, inte har grundlagsskyddat behöver är ett organ som fått ställningen att auktoritativt verka på språkvårds- området, ett organ som alla känner till, ett organ dit man finner det vara naturligt att vända sig när nya begrepp skall introduceras, ett organ som de som utbildar journalister och reklamfolk har respekt för och som finner det vara naturligt att samarbeta med, ett organ som både kan hjälpa, sätta upp ett varnande finger och, om det skulle vara nödvändigt, ryta till. Svenska Akademien kan med sin fria ställning inte åläggas något som inte ryms inom ramen för det av Gustaf III givna uppdraget, även om just den borde vara det rätta organet. Vilken denna samlat auktorita- tiva institution bör vara ankommer på regeringen att avgöra. Fru talman! Jag yrkar bifall till motion Kr260. 0361652802700 N 2010-01-01 00:00:00 227905 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0955/#anf105