<anforande>
<dok_hangar_id>2349081</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0952</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:52 Torsdagen den 8 februari</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>52</dok_nummer>
<dok_datum>1996-02-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>621D2F5B-8AF4-431D-A953-E880984CBFF1</anforande_id>
<anforande_nummer>81</anforande_nummer>
<talare>Socialminister INGELA THALÉN (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Just den s.k. Perssonplanen är den
strategi som krävs för att komma åt just det stora
bidragsberoendet när det gäller både bidrag från för-
säkringar och bidrag från de sociala myndigheterna.
Vi vet att det viktigaste skälet till att väldigt många
människor i dag behöver särskilt ekonomiskt bistånd
är arbetslöshet.

Skillnaderna i biståndsbedömning kan man kom-
ma åt på litet olika sätt. Det handlar om metodutveck-
ling, det handlar om kunskap inom socialtjänsten.
Men eftersom ekonomiskt bistånd innebär en indivi-
duell bedömning kommer man nog aldrig riktigt nära
att få antalet kronor exakt lika mellan olika familjer.
Jag förstår att Stig Sandström syftade på den under-
sökning man har gjort, då man skickade ut kontroll-
frågor och fick så olika resultat. Just när det gäller den
typen av bedömningar handlar det om kunskap och
metodutveckling.
</anforandetext>
<intressent_id>0181942435301</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>227621</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0952/#anf81</protokoll_url_www>
</anforande>
