<anforande>
<dok_hangar_id>2349081</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0952</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:52 Torsdagen den 8 februari</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>52</dok_nummer>
<dok_datum>1996-02-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>35752412-2F33-45CF-BCA7-72344AA8284B</anforande_id>
<anforande_nummer>80</anforande_nummer>
<talare>STIG SANDSTRÖM (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag skulle vilja ställa en fråga till
statsrådet Ingela Thalén om socialpolitiken. Har re-
geringen någon samlad strategi eller målsättning för
att minska människors beroende av socialbidrag? Har
man i analogi med Perssonplanen, enligt vilken ar-
betslösheten skall minskas från 8 % till 4 %,  en mot-
svarande Thalénplan för det sociala området?

I dag är en halv miljon hushåll beroende av eko-
nomiskt bistånd. Vi får nu rapporter om att antalet
ökar rätt kraftigt på grund av försämringarna av a-
kassan, sjukpenningen och barnbidragen, strängare
kriterier för lönebidrag, förtidspensioner osv. Jag
undrar därför om det finns någon strategi för hur vi
skall kunna få ned nyckeltalen också på det sociala
området. Jag anser att något är i grunden fel när dessa
tillåts öka hur mycket som helst, utan någon kontroll.

Jag undrar också om det finns någon strategi för
hur man skall komma till rätta med det godtycke i
bedömningarna som har kommit fram dels mellan
kommunerna, dels mellan enskilda handläggare när
det gäller att avgöra hur stort bistånd ett hushåll skall
ha.
</anforandetext>
<intressent_id>0841352877309</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>227620</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0952/#anf80</protokoll_url_www>
</anforande>
