<anforande>
<dok_hangar_id>2349081</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0952</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:52 Torsdagen den 8 februari</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>52</dok_nummer>
<dok_datum>1996-02-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1995/96:43 om gym- nasieskolans yrkesförberedande program</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>1613BA71-6B39-42D4-B710-2768F9911919</anforande_id>
<anforande_nummer>31</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet YLVA JOHANSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag delar Ulf Melins uppfattning att
en stor del av utbildningen behöver vara arbetsplats-
förlagd för att man skall kunna upprätthålla en till-
räckligt hög kvalitet och aktualitet i utbildningen, som
jag tidigare sagt i mitt svar. Men jag delar inte upp-
fattningen att vi i Sverige, om man jämför oss inter-
nationellt, skulle ha en dålig utbildning i den mer
yrkesinriktade gymnasieutbildningen.

Det vi kan se nu och det jag upplever när jag t.ex.
reser både inom EU-länderna och inom OECD-
länderna och diskuterar med andra utbildningsminist-
rar är att många andra länder nu tittar på vår nya
gymnasieskola, inspireras av den och gärna vill ta
efter åtminstone delar av vår modell för utbildningen.

Det tycks vara så att ju mer specialiserade kraven i
arbetslivet är, desto mer generell behöver utbildning-
en bli. Där har vi kommit långt. Om man har yrkeso-
lympiaden i Lyon som utgångspunkt kommer man
naturligtvis att få andra resultat, bl.a. därför att de som
deltar där har gått den gamla gymnasieskolans yrkes-
utbildning.

Det är inte så att regeringen eller skolministern har
väntat i ett år på att agera efter det att vi hade en hea-
ring på departementet om APU-frågan. Redan innan
vi hade den hearingen fick den särskilda parlamenta-
riska arbetsgrupp där Ulf Melin själv ingår, Kommit-
tén för gymnasieskolans utveckling, tilläggsdirektiv
att särskilt titta på den arbetsplatsförlagda utbildning-
en. Den här veckan har jag mottagit de första försla-
gen från den kommittén, som bl.a. gäller just den
arbetsplatsförlagda utbildningen.

Frågan om samarbetet skola-arbetsliv är större än
frågan om den arbetsplatsförlagda utbildningen. Det
handlar om hela mötet mellan skola och arbetsliv, där
den arbetsplatsförlagda utbildningen är en del, och
självklart hänger de båda frågorna samman.

När det gäller kompetenskraven för lärare i yrke-
sämnen anser jag, som jag tidigare sade, att kompe-
tenskraven bör höjas. Vi skall självfallet inte lägga oss
på en nivå som är för låg i förhållande till de krav som
ställs i yrket och i den nya gymnasieskolan. Det är
inte så att man skall lägga en ribba för kompetenskra-
ven på en viss nivå enbart för att kunna klara rekryte-
ringsbehoven.

Men det vore också oansvarigt av regeringen att
inte lyssna på synpunkter. Den utredning som Ulf
Melin själv förestod har lagt fram förslag som i re-
missopinionen har mötts av ganska många höjda var-
ningens fingrar, om jag får uttrycka mig så, där man
just har varnat för problem med rekryteringen, och vi
har redan ett läge där vi har svårigheter att rekrytera
till yrkesutbildningen. Man bör då tänka efter ytterli-
gare ett varv innan man föreslår nya åtgärder.
</anforandetext>
<intressent_id>011731125914</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>227571</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0952/#anf31</protokoll_url_www>
</anforande>
