<anforande>
<dok_hangar_id>2349081</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0952</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:52 Torsdagen den 8 februari</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>52</dok_nummer>
<dok_datum>1996-02-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 1995/96:43 om gym- nasieskolans yrkesförberedande program</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>294F3098-031F-435A-A4A4-C220FBF54672</anforande_id>
<anforande_nummer>25</anforande_nummer>
<talare>ULF MELIN (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Fru statsråd! I svaret skriver skol-
ministern:

"En modern och gedigen gymnasieutbildning
måste ge goda kunskaper i allmänna ämnen som
svenska, matematik, engelska och allmänbildande
ämnen men också klara högt ställda krav på kvalifice-
rade yrkeskunskaper, både i praktik och i teori. Utan
samarbete med arbetslivet och ett lärande på arbets-
platsen är det svårt eller omöjligt att klara en yrkes-
utbildning av hög kvalitet och aktualitet."

Jag instämmer i detta; vi är helt överens. Låt oss i
denna debatt ha som utgångspunkt kunskap, kompe-
tens och kvalitet när det gäller den arbetsplatsförlagda
utbildningen och kompetenskraven för yrkeslärarna.

Jag tycker att en viktig del i den reformerade
gymnasieskolan är att eleverna på de yrkesinriktade
programmen skall ha en arbetsplatsförlagd utbildning,
APU, som skall omfatta minst 15 % av den totala
undervisningstiden. Enligt en hel del av de rapporter
som vi har fått är det många elever som inte får den
undervisningen. Det finns naturligtvis ett par förkla-
ringar till detta.

Den ena är att vi i Sverige har haft en tradition att
yrkesutbildningen skall vara skolförlagd. Därmed
finns det vattentäta skott mellan skolan och arbetsli-
vet. En annan förklaring är att tjänsteunderlaget för
yrkeslärarna minskar i den nya gymnasieskolan. Där-
med minskar också intresset för att få ut eleverna på
APU. Den tredje förklaring som jag vill ange är att
arbetslivet, speciellt i det här fallet det privata nä-
ringslivet, tar för litet ansvar för att ge eleverna ut-
bildning. Det är mycket allvarligt. Skall eleverna få
den kunskap och kompetens som krävs för att Sverige
skall klara sig i den internationella konkurrensen är
det nödvändigt att se till att eleverna får arbetsplats-
förlagd utbildning. Där har både arbetslivet och sko-
lan ett utomordentligt stort ansvar. Min uppfattning är
den att den utbildningen i många av programmen
kanske behöver omfatta mer än 15 %.

I svaret hänvisar skolministern dels till Skolver-
kets rapport, dels till Kommunförbundets rapport. Det
finns en del saker där som man kan säga inte är enty-
diga, det kan jag hålla med om. Men signalen är
glasklar och tydlig: att det inte fungerar, att vi måste
vidta åtgärder för att få det att fungera. Jag tycker att
det är bra att man har ändrat förordningen. Man har
varit tydlig och sagt att APU skall omfatta 15 veckor,
inte 9 veckor. Det är jag tacksam för. Det var något
som jag själv föreslog i den utredning som Ylva Jo-
hansson hänvisar till. Vi påpekade i utredningen -
slog larm om det - att APU inte skulle fungera. Den
signalen nådde fram till departementet. Det anordna-
des en utfrågning i mars förra året, och det var bra.
Även där var signalen tydlig: man måste gå vidare.

Då tycker jag att det är anmärkningsvärt, herr tal-
man, att man på departementet i princip väntar ett helt
år innan man tar itu med frågan. Det är vad ni har
gjort. Det tillsätts en arbetsgrupp om ett par veckor.
Då är vi snart framme i mars. Sedan tar det tid innan
det kommer några föslag. Detta tycker jag är mycket
allvarligt.

När det gäller kompetenskraven för yrkeslärarna
måste vi se till att det blir bättre så att vi får ordning
på det hela. Utredningen var helt enig om att vi var
tvungna att höja kompetens- och förkunskapskraven
för yrkeslärarna. Både arbetsgivare och arbetstagare
var helt överens med mig om detta. Det är ett orimligt
förhållande i dag. Hälften av lärarna har inte en högre
ämnesteoretisk kunskap än vad deras elever har när de
lämnar gymnasieskolan. De får väldigt liten yr-
kespraktik, vilket innebär att många av lärarna för-
medlar en kunskap som faktiskt hör gårdagen till.

Det är mycket anmärkningsvärt att man lagt frå-
gan i byrålådan eller hänvisar till interna utredningar
på departementet. Ju längre tiden går, desto allvarliga-
re blir det. Alla är överens om att bristen i det här
avseendet är uppenbar.

Därför vill jag ställa ett par frågor till Ylva Jo-
hansson: Vad menar Ylva Johansson när hon säger att
yrkeslärarutbildningens innehåll har varit föremål för
den förra regeringens intresse och motsägelsefulla
åtgärder? Vad då för motsägelsefulla åtgärder?

Den grupp på departementet som gör en översyn
av lärarutbildningen kommer nu med en rapport. Det
är väl bra att den kommer med en rapport, men när
kommer propositionen till riksdagen så att vi kan fatta
ett beslut om att ändra reglerna? Det är det som är det
viktiga.

Min tredje fråga är: Avser regeringen att skärpa
förkunskapskraven när det gäller yrkeslärarutbild-
ningen?
</anforandetext>
<intressent_id>0920776498515</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>227565</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0952/#anf25</protokoll_url_www>
</anforande>
