<anforande>
<dok_hangar_id>2349079</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0950</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:50 Tisdagen den 6 februari</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>50</dok_nummer>
<dok_datum>1996-02-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på fråga 1995/96:241 om föräldra- penning för vissa studerande</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>749B76BC-E31C-4708-99AC-48E3E2F6B070</anforande_id>
<anforande_nummer>36</anforande_nummer>
<talare>FANNY RIZELL (kds)</talare>
<parti>kds</parti>
<anforandetext>Herr talman! Det kan jag ha förståelse för. Men
studietakt och resultat kan ju kontrolleras på annat
sätt. Det finns faktiskt personer som tycker att de inte
behöver samhällets stöd, eftersom de kan klara sina
studier på egen hand. Detta är någonting som inte
borde bestraffas utan i stället uppmuntras. Det är ju
inget som samhället på något sätt förlorar på.

Det är litet synd det i delbetänkandet Försäkrings-
skydd vid sjukdom inte finns utrett om det vilande
studiestödet är tillräckligt. Jag tror att det är ganska
viktigt att den som själv finansierar sina studier kan få
del av detta. Graviditeter är inte alltid planerade, och
det finns människor som råkar ut för den situationen.
Finns det något vi kan göra?
</anforandetext>
<intressent_id>0931369291903</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>227521</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0950/#anf36</protokoll_url_www>
</anforande>
