<anforande>
<dok_hangar_id>2349079</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0950</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:50 Tisdagen den 6 februari</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>50</dok_nummer>
<dok_datum>1996-02-06 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på fråga 1995/96:229 om enskilda barns intressen</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>EE8C6981-1086-4CF3-B2ED-360CE3351732</anforande_id>
<anforande_nummer>31</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet ANNA HEDBORG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Lennart Daléus har frågat civilminis-
tern vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att
enskilda barns intressen inte skall åsidosättas med
hänvisning till att barnen som kollektiv därigenom
skall löpa mindre risk att utsättas för lidanden. Arbetet
inom regeringen är så fördelat att det är jag som skall
svara på frågan.

Jag vill först understryka att det givetvis inte är
acceptabelt att barn utsätts för lidande. Detta synsätt
utgör en grundval för svensk barn- och familjepolitik.

Sverige hade en framträdande roll vid arbetet med
barnkonventionen och var ett av de första länderna att
ratificera den. Konventionen är ett viktigt tillskott till
skyddet av de mänskliga rättigheterna. Vi har genom
ratificeringen av konventionen åtagit oss att garantera
dessa rättigheter för alla barn och ungdomar i vårt
eget land. I anledning av Sveriges första rapport om
den svenska efterlevnaden av konventionen yttrade
FN:s kommitté för barnets rättigheter att den svenska
lagstiftningen och de principer som gäller vid till-
lämpningen av våra lagar allmänt sett återspeglar
konventionens bestämmelser.

Barnkonventionens artikel 1 stadgar att med barn
avses varje människa under 18 år. Artikel 3 stadgar att
vid alla åtgärder som rör barn, oavsett om de vidtas av
offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner,
domstolar, administrativa myndigheter eller lagstif-
tande organ, skall "barnets bästa" komma i främsta
rummet. Begreppet "barnets bästa" är dock inte defi-
nierat i konventionen.

Socialutskottet har framhållit att regeringen bör
göra en bred översyn av om svensk lagstiftning och
praxis stämmer överens med barnkonventionens be-
stämmelser och även av översättningen av konventio-
nen. Frågor om barns välbefinnande är mycket ange-
lägna. Regeringens uppfattning är att vi måste söka få
större klarhet och enighet i synsättet vad gäller inne-
börden av begreppet "barnets bästa" i barnkonventio-
nen och svensk rätt. Vi behöver även penetrera de
eventuella tolkningskonflikter som kan finnas mellan
olika regelkomplex.

Som en följd av riksdagens beställning och till
följd av den diskussion som på senare tid pågått om
innebörden av begreppet "barnets bästa" i olika situa-
tioner beslutade regeringen i torsdags att tillsätta en
parlamentarisk kommitté för att se över hur barnkon-
ventionens anda och innebörd kommer till uttryck i
lagstiftning och praxis och för att skapa ökad klarhet
och enighet kring synen på innebörden av begreppet
"barnets bästa" i olika sammanhang.
</anforandetext>
<intressent_id>084783547505</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>227516</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0950/#anf31</protokoll_url_www>
</anforande>
