<anforande>
<dok_hangar_id>2349078</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0949</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:49 Torsdagen den 1 februari</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>49</dok_nummer>
<dok_datum>1996-02-01 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Muntlig frågestund </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>FC9A7B51-B9CA-41F0-A274-B743E8DDD6F8</anforande_id>
<anforande_nummer>33</anforande_nummer>
<talare>Statsminister INGVAR CARLSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag vet att det under 80-talet fanns
denna mycket enkla nationalekonomiska teori: Sänk
skatterna, låt marknadskrafterna ta över mer och mer
så kommer allting att bli bra. Vad blev följden av
denna nyliberala lära? Jo, arbetslösheten steg till re-
kordnivåer, klyftorna ökade, socialt och ekonomiskt,
mycket snabbt.

Jag tror att de allra flesta i dag är överens om att
det behövs en politisk styrning för att vi skall kunna
klara sysselsättningen och den extra värnskatten. För
att klara av ett budgetunderskott på 13-14 % har vi
tvingats skära i utgifter på ett sätt som aldrig tidigare i
Sveriges historia. Då är det väl i all sin dar rimligt att
de högsta inkomsttagarna får vara med och bära nå-
gon del av den bördan. Det är precis det som sker.

Hur i allsin dar tror Anne Wibble att vi skulle
kunna klara detta saneringsprogram om enbart de som
drabbas av utgifter skulle bära denna börda? Det som
Anne Wibble säger här visar ju att den förra regering-
en inte hade förutsättningar att ta Sverige ur den eko-
nomiska krisen.
</anforandetext>
<intressent_id>0906359551705</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>227347</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0949/#anf33</protokoll_url_www>
</anforande>
