<anforande>
<dok_hangar_id>2349077</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0948</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:48 Onsdagen den 31 januari</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>48</dok_nummer>
<dok_datum>1996-01-31 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Laxfiske m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>8D8244C6-14EC-4AC5-98B8-E6F017BAEEAF</anforande_id>
<anforande_nummer>94</anforande_nummer>
<talare>CARL G NILSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Detta betänkande är något stympat i
förhållande till vad som var tänkt från början. Det var
som bekant meningen att propositionen om allmän
fiskevårdsavgift skulle ha behandlats här. Som också
är bekant drogs denna proposition tillbaka. Det var en
klok åtgärd på flera sätt. För det första var  förslaget
fel i sak. En ny statlig skatt eller avgift med åtföljande
byråkrati och med en konstruktion som det inte skulle
gå att kontrollera efterlevnaden av dömdes ut av de
flesta remissinstanser. För det andra var det nog ur
regeringens synpunkt taktiskt klokt att dra tillbaka
förslaget. En omröstning i kammaren om denna mört-
skatt hade förmodligen inneburit ett nesligt nederlag
för jordbruksminister Margareta Winberg.

Nu hoppas jag att regering och riksdag kan utnytt-
ja läget på ett positivt sätt och göra en bra svensk
fiskevård ännu bättre. Lösningen ligger i att bilda
fiskevårdsområden, och ett enigt utskott uppmanar i
detta betänkande regeringen att beakta detta i det
fortsatta arbetet.

Det som nu återstår i det betänkande som ligger på
bordet handlar om hur vi skall kunna rädda och för-
stärka våra naturlekande laxstammar. Frågan är ange-
lägen eftersom dessa stammar kraftigt har decimerats.
Orsakerna till det är flera. Sjukdomen M 74 är en. Ett
alltför hårt fiske på lax i uppväxtområdena i södra
Östersjön är en annan.

Jag tror att det råder en bred enighet - i alla fall i
Sverige - om att det är nödvändigt och riktigt att
begränsa fisket efter lax. Men för att sådana begräns-
ningar skall få effekt måste lika regler gälla för alla
inom de aktuella vattnen. När det gäller laxstammarna
i Östersjön och Bottenhavet och i de vatten som rinner
ut där måste alltså beslut fattas i internationella sam-
manhang.

Den naturreproducerande svenska laxen, som har
sina tillväxtområden på internationellt vatten i södra
Östersjön, kan alltså inte räddas genom att man inför
restriktioner endast för svenska fiskare. Däremot har
de ensidiga restriktioner som redan har införts av
Fiskeriverket inneburit en utslagning av svenskt yr-
kesfiske och därmed också en utslagning av svensk
beredningsindustri.

Herr talman! Sverige bör inom ramen för EU och
inom ramen för Warszawakommissionen verka för
sådana begränsningar av uttaget av lax som bedöms
vara nödvändiga på biologiska grunder.

Jag ber att få yrka bifall till reservation 1.
</anforandetext>
<intressent_id>0929270135300</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>227277</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0948/#anf94</protokoll_url_www>
</anforande>
