2349077 GJ0948 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:48 Onsdagen den 31 januari 1995/96 48 1996-01-31 00:00:00 Ny vapenlag 1250A247-82B4-4BED-A05F-A066C9AD21AA 2 KIA ANDREASSON (mp) mp Herr talman! Titeln på proposition 52 är alltså Ny vapenlag. Men det är inte så mycket nytt i den vapen- lagen, och titeln är därför litet förledande. "Ny" inne- bär för mig radikala förslag till förändringar för att begränsa vapeninnehavet i samhället. Men några sådana förslag finns alltså inte i den här propositio- nen, som mynnar ut i justitieutskottets betänkande. Nya förslag skall komma vid ett senare tillfälle. Man skall utreda än en gång. Det har förekommit många utredningar i det här ämnet. Nu är det bara en språklig och systematisk översättning, och det skall göras en anpassning till EG:s vapendirektiv. Därför kallas propositionen Ny vapenlag. Om den här anpassningen till EG:s vapendirektiv har vi i Miljöpartiet de gröna ingenting att säga, där- för att kraven är väldigt låga. Däremot vill vi ta tillfäl- let i akt och lyfta fram sådana frågor som verkligen är av intresse. Dessa förändringar, som jag kommer att lyfta fram, borde ha införts vid den förra övergripande genomgången. De lyftes fram i denna genomgång, i utredningen, och det var redan 1987. Slutbetänkandet lades fram 1989. I denna utredning fanns det många bra förslag, men de genomfördes inte. Det är många av dessa förslag som jag nu har tagit till vara, och även i den utredning som nu är tillsatt, som heter 1995 års vapenutredning, skall de gamla förslagen dammas av och än en gång lyftas fram. Men det här tar sådan tid. Det händer ingenting, när utredning efter utred- ning skall älta förslagen. Varför tar det då så lång tid? Jag har roat mig med att titta litet på och läsa litet om det här, och jag har då funnit att ämnet är mycket kontroversiellt. I grunden är detta nämligen en manlig företeelse - förtjusningen i vapen. Det finns väldigt många organisationer och intres- seföreningar som är välorganiserade. Jag kan bara nämna några för att ge en känsla av omfattningen: Sveriges vapenägares förbund, Svenska jägareförbun- det, Frivilliga skytterörelsen, Svenska sportskytteför- bundet, Svenska pistolskytteförbundet, Svenska va- penstiftelsen, Samlarförbundet Nordstjärnan - det finns säkert några till. Sammanlagt handlar det om 750 000 välorganise- rade, röstberättigade personer, till största delen av manligt kön. Detta utgör naturligtvis en kolossal styr- ka, och dessa organisationer och personer är ju inte intresserade av att få färre vapen - snarare tvärtom. Motståndet är alltså stort. Det är dock inte min mening att tala illa om dessa medlemmar. Jag tror säkert att de är seriösa och med- vetna i sin utövning. Men faktum är att det är de lega- la vapnen som hamnar på den illegala marknaden och sedan används vid brott. I dag uppskattar man antalet illegala vapen till ungefär 30 000. Miljöpartiet de grönas mål, herr talman, är ett samhälle utan illegala vapen, och då måste fokus riktas mot hur de legala vapnen handhas. Vi anser att många av de förslag som fanns i 1987 års utredning inte behöver utredas ännu en gång. De kunde ha varit med i den proposition vi nu skall be- handla och i betänkandet. Den förre utredaren Leif G.W. Persson, som till- sattes 1987, har konstaterat att det finns ett klart sam- band mellan mängden grova våldsbrott och den totala mängden vapen i samhället. Likaså har han konstate- rat att det är de legala vapnen som används vid mord, dråp och vådaskjutning, liksom det är de legala vap- nen som stjäls och hamnar i kriminella kretsar. Dessa fakta måste vapenägarna inse, och de måste också hjälpa till för att vi skall kunna eliminera detta pro- blem. Faktum är att vi måste få bort de legala vapen som inte längre används av sina ägare, samtidigt som till- flödet av nya vapen måste minskas. Den största mängden legala vapen är jaktvapen. Dessa är det dock svårt att ge sig på, eftersom det är väldigt infekterat. Sammanlagt finns det 2,1 miljoner legala vapen. Antalet årligen stulna vapen - och det är ju det som är problemet - har ökat med 83 % om man jäm- för år 1987 med år 1993. Det bör noteras att vapen från försvaret endast står för 10 %. Man kan tro att den siffran är högre, men det är den inte. De civila vapnen dominerar alltså helt i brottsstatistiken, oavsett om man ser till antal brott, antal stulna vapen eller antal dödade och skadade. Efter denna långa inledning och bakgrund kommer jag in på Miljöpartiets reservationer. Jag ställer mig bakom alla reservationerna - nr 1, 2, 3, 4 och 7 - men för att vinna tid i kammaren yrkar jag bifall endast till nr 1, 2 och 3. Reservation 3 beträffande mom. 9 gäller handel med vapen. Brottsstatistiken visar att pistol och revol- ver användes vid 79 % av alla rån med skjutvapen mot bank, post, butiker och värdetransporter under åren 1987 och 1993. Denna typ av vapen, s.k. enhand- svapen, dominerar stort även vid mord och mordför- sök. Enhandsvapen är de populäraste vapnen i krimi- nella kretsar, vilket avspeglar sig i att pistoler och revolvrar står för en allt större andel av vapenstölder- na. Trots att enhandsvapen utgör bara 7 % av alla legala vapen stod de för en fjärdedel av alla stulna och förkomna vapen år 1994. Vem får då tillstånd för pistol och revolver? Jo, det är bl.a. de som går med i en skytteklubb och de som har tjänstevapen. Det som framför allt måste ses över noga är hur de i skytteklubben hanterar sina vapen. Det är skrämmande, men statistiken visar faktiskt att av tio personer inskrivna i en skytteklubb slutar nio sedan de fått licens. Sedan följs det inte upp ordentligt hur alla dessa vapen tas om hand. Något måste alltså göras på detta område. Miljö- partiet de gröna yrkar att skytteklubbar skall anmäla medlemmar som slutat vara aktiva i klubben till po- lismyndighet och att det till medlemmar i skytteklub- ben endast utfärdas tidsbegränsade licenser som måste styrkas vartannat år. Detta borde ha införts för länge sedan. Skytteklubbarna är inte så glada åt sådana förslag. De tycker att det är ett angiverisystem och att det inte är lätt att hantera detta med sina medlemmar. Men samtidigt har de ju ett stort ansvar, och all den statis- tik jag har lagt fram här visar att det måste ske nå- gonting. Vi kan inte ha det på det här viset! En ny- ordning måste införas redan nu; det behövs inte ännu en utredning. Vapenhandlare är ett annat område. Det finns 1 243 vapenhandlare här i Sverige, och av dessa handlar 115 med automatvapen. Det är inte bara anta- let som förskräcker utan också vetskapen att det inte fordras någon behörighet eller någon utbildning för att handla med vapen. Denna handel bör naturligtvis omfattas av stora krav och restriktioner, eftersom vapen i orätta händer är ett allvarligt problem för samhället. En vapenhandlare har rätt att importera lika många vapen som han har i lager, men tullen rapporterar inte i sin tur till polisdistriktet om antalet vapen som verk- ligen har importerats. Det bör ske restriktivare till- ståndsgivning för vapenhandel, och det kan kanske vara aktuellt med en sanering av handlare. Miljöpar- tiet de gröna yrkar att det skall införas krav på behö- righet för att få tillstånd att handla med vapen. Dess- utom skall tullen naturligtvis detaljerat rapportera en vapenhandlares import till polisdistriktet. Tillstånd för automatvapen skall enligt vår mening över huvud taget inte ges till privatpersoner. Inte heller skall automatvapen säljas i vapenaffärer. Det är olämpligt att polismyndigheterna skall ha tillståndsrätt för vapen som inte bör finnas i civil ägo. Tillstånds- givningen för jaktgevär med upprepningsverkan, kulsprutegevär, kulsprutor, kanoner och andra militära vapen skall prövas av regeringen enligt krigsmateriel- lagen och inte som nu av polismyndighet i vissa fall. Sedan har vi vapenförvaringen. Eftersom det stjäls så många vapen måste vi göra något åt denna. Kraven har skärpts tidigare men inte tillräckligt. Sveriges vapenägares förbund rekommenderar i sina tidningar typgodkända säkerhetsskåp, med Standardiserings- kommissionens licensnummer SS 3492 inuti skåpet, som det enda säkra. Därför yrkar vi att om man skall ha vapen hemma skall de förvaras i dessa skåp. Sedan kommer jag in på sådana ämnen som har behandlats i propositionen men avslagits av regering- en och även av utskottet. Det gäller lasersikten. Utredningen som föregick propositionen föreslog att det skulle krävas tillstånd för lasersikte, men rege- ringen och utskottet har frångått detta. Miljöpartiet de gröna håller däremot med utredningen om att lasersik- ten bör omfattas av vapenlagen. Det finns inget vettigt användningsområde för la- sersikten. Det är vid olaga jakt eller brott som de är bra att ha. Den som innehar ett lasersikte, ofta i kom- bination med ett kikarsikte, behöver inte ta upp vapnet framför ögat för att sikta och skjuta, utan det räcker att pricka in målet med en laserstråle med röd färg och så kan man skjuta. Även på långt håll kan man sikta på målet på det sättet. Varför skall vi ha detta i samhället? Regeringen säger då att det blir så svårt att dra gränser, eftersom det finns pennor som man använder när man pekar på overheadbilder som fungerar på samma sätt. Jag tycker inte att det är något bra skäl. De här speciella siktena har tidigare varit väldigt dyra att importera, men nu har det kommit billigare varianter från öststaterna. Varför skall vi vänta när vi ser att dessa lasersikten kan användas på ett oriktigt och farligt sätt? De gör det ju enklare att pricka män- niskor eller djur. Vi borde stämma i bäcken och redan nu införa bestämmelser om att vi inte skall ha dessa. Regeringen säger att vi noga skall följa utveck- lingen när det gäller dessa sikten. Vad betyder det? Är det när ett antal människor redan har dött som det skall göras något? Även Sveriges Vapenägares Förbund - de här in- tresseföreningarna säger faktiskt vettiga saker också - säger i sitt remissvar att det inte går att helt bortse från att lasersikten erbjuder våldskriminella speciella fördelar genom att ett lasersikteförsett vapen inte behöver hållas i ögonhöjd för inriktning och avfyr- ning. Lasersikte i kombination med apparat för mör- kerseende erbjuder möjligheter som ingen kunde förutse för några år sedan. I betänkandet och propositionen tas även paint- ball-vapen upp. De används för stridsliknande spel och lekar. Men regeringen säger i propositionen att de får anses vara avsedda för målskjutning. Målskjutning innebär att man står vid en måltavla och skjuter prick, men paintball-vapen används i dag för det mesta för att pricka människor. Det är alltså en helt annan an- vändning än dessa vapen har haft tidigare. Dessa spel och lekar innebär att vuxna män springer och skjuter på andra män - låt vara att de inte dör utan får en färgprick på sig. Det förhärligar våldet. Varför skall vi ha detta, när vi på alla möjliga sätt arbetar för att minska våldet? Exempelvis satsar vi mycket pengar för att minska våldet i samhället. Skall vi då samtidigt tillåta sådana här gevär och sådana här lekar? Jag kan inte se det vettiga i det. I varje fall borde det krävas tillstånd för det. Seriösa paintball- skyttar som verkligen använder vapnen för målskytte tycker också att det skall krävas tillstånd. Tiden går - det var hemskt vad jag pratar. Jag har också stött andra motioner som väckts un- der den allmänna motionstiden och som motionärer- nas egna partier inte har stött. Det gäller t.ex. soft air guns. De ser ut precis som riktiga vapen, så dem kan man ha till att hota folk med. Även poliser har trott att de varit riktiga vapen. Sådana vapen som liknar rikti- ga så mycket att det kan hända en massa saker tycker jag inte heller att man skall ha i samhället. Jag har också stött en motion om stålhättade skor och kängor. Jag tycker att de skall förbjudas - det skulle underlätta för t.ex. skolor, där man ofta har diskussioner om detta och egna ordningsregler. Stål- hättade skor och kängor är jättefarliga, och de kan åstadkomma väldiga skador. Inför vi förbud för dem är det enklare. 0745615729714 N 2010-01-01 00:00:00 227185 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0948/#anf2