<anforande>
<dok_hangar_id>2349077</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0948</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:48 Onsdagen den 31 januari</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>48</dok_nummer>
<dok_datum>1996-01-31 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Laxfiske m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>6BCD931B-4046-4995-A7BF-0EFE28C1F052</anforande_id>
<anforande_nummer>108</anforande_nummer>
<talare>CARL G NILSSON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Herr talman! Jag måste erkänna att "mörtskatt"
ursprungligen inte är mitt ord. Jag brukar kalla det för
"metskatt", vilket jag tycker är mera relevant. Men
det kan vi strida om.

Också om hur mycket pengar som omsätts i fiske-
vårdsområdena och i fiskevårdsföreningarna kan vi
strida. Jag har hämtat min uppgift om drygt 250 mil-
joner kronor per år från en statlig utredning gjord av
Fiskeriverkets generaldirektör Per Wramner. Beloppet
kanske ligger någonstans mellan de nämnda siffrorna
- vad vet jag? Det är förresten fråga om gamla siffror.

Huvudsyftet med vårt förslag är att pengar till fis-
kevård skall gå kortaste vägen mellan konsument och
producent respektive mellan producent och konsu-
ment. De som vill utnyttja vissa eller alla specifika
vatten skall betala för sitt användande av dessa vatten,
och pengarna skall gå kortaste vägen och med minsta
byråkrati tillbaka till dem som sköter fiskevården,
nämligen fiskevattenägarna, som enligt Sveriges riks-
dags beslut har det övergripande ansvaret för den
konkreta fiskevården.
</anforandetext>
<intressent_id>0929270135300</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>227291</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0948/#anf108</protokoll_url_www>
</anforande>
