2349075 GJ0946 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:46 Fredagen den 26 januari 1995/96 46 1996-01-26 00:00:00 Aktuell debatt: Flyktingpolitiken aktuell debatt 191C4BD6-9CD0-449B-9A16-01EADADD1288 9 Statsrådet LEIF BLOMBERG (s) s Fru talman! Jag skall börja med att ta upp litet om polisens roll i avvisningssituationer. Det är ju lätt för människor att ha uppfattningen att polisen inte skall ingripa, utan att det skall gå lugnt och värdigt till, och jag delar den uppfattningen. Så bör det vara. Jag vet att polisen i fall efter fall, när avvisningar skall ske, visar ett mycket stort tålamod. Man diskuterar med dem som har fått avvisningsbeslutet, och man talar med dem som möjligen har medverkat till att gömma dem det gäller i syfte att få en avvisning som sker under lugna och värdiga former. Så skedde också i fallet i Åsele, där man åtskilliga gånger, vid samtliga tillfällen då avvisningsbeslut kom, hade överläggningar med dem som sökte asyl och hade fått avvisningsbeslut och med kyrkans före- trädare. Men det gick aldrig att nå fram till en enighet om hur detta skulle gå till. Förr eller senare hamnar ju då polisen, som är samhällets förlängda arm i dessa sammanhang, i en situation då man måste ingripa. Det kan bli så här. Det är klart att det är beklagligt - det inser jag också - att inte få krama om sina vänner och säga hej då osv. Jag har full respekt för den sorg och saknad som många av de unga människorna i Åsele känner i den här stunden av detta skäl: att de inte fick krama om dem de tyckte om. Självklart är det så att polisen alltid skall försöka få till stånd frivillighet, men det går inte alltid. Då måste de ingripa, därför att de beslut som samhället har fattat faktiskt är de som måste gälla. Någon sade här att det finns 7 500 personer gömda i det här landet. Ja, det vet ju varken jag eller någon annan. Vi vet bara att Rikspolisstyrelsen har efterlyst 7 500 personer. Eftersom vi inte har någon utresekon- troll i Sverige är det sannolikt så att många har rest ut, men man kan inte utesluta att många också finns kvar i landet illegalt och har gömt sig undan verkställighe- ten av avvisningsbesluten. Den rimliga tolkningen av detta är alltså att inte tro att alla som saknas har gått och gömt sig. En annan fråga som togs upp var Schengenavtalet. Schengenavtalet innebär inte att Sverige behöver ändra sin nationella invandrings- och flyktingpolitik. Det är viktigt att vi vet det. Vi har fulla möjligheter att föra den politik vi önskar, och vi har naturligtvis ock- så möjligheter att på ett aktivt sätt, både i ett Scheng- ensamarbete - om vi kommer med där - och i EU, operera i syfte att få våra grundvärderingar och tankar att vara de som är giltiga i hela området. Jag vill också gärna kommentera det här med am- bassadrapporten. Jag är den förste att beklaga att skvallriga uppgifter finns i en ambassadrapport. Jag beklagar det djupt. Jag skulle till och med kunna gå så långt att jag ber om ursäkt för att vi har den typen av rapportering. Men regeringen har ändå att följa den lagstiftning som finns på området och den offentlig- hetsprincip som handlar om att alla handlingar i prin- cip är offentliga fram till dess att man sätter en hem- ligstämpel på dem. Och det är viktigt att vi har den principen. Den är någonting som vi har vårdat och värnat i alla tider från svensk sida, och vi driver också denna princip och öppenhet i EU-sammanhang. Bara i undantagsfall, när mycket starka skäl föreligger, kan man ha en hemligstämpel på handlingar av den här karaktären. Detta har bedömts efter mycket noggrann genomgång av jurister på UD och på mitt departe- ment, men också på Justitiedepartementet, och det fanns inte några grunder för att bryta denna offentlig- hetsprincip i just det här fallet. I den mån det har läckt ut uppgifter, känner jag inte till vem som har gjort det. Jag eller någon annan har inte heller någon rättighet eller möjlighet enligt svensk lag att efterforska denna läcka. Barnkonventionen är kanske egentligen det vikti- gaste vi har att diskutera just nu. Det är mot den bak- grunden som regeringen har föreslagit och kommer att tillsätta en parlamentarisk kommitté med uppdrag att se över hur barnkonventionen tillämpas. Kommittén skall med förtur behandla frågan om barns ställning i ärenden enligt utlänningslagen, bl.a. avvisning eller utvisning där barn berörs. Medan den parlamentariska kommittén arbetar med sitt uppdrag avser regeringen att inte ta något beslut om avvisning där barn som kommit att vistas här en längre tid berörs och där barnens hälsa sätts i fråga. Det gäller ärenden som lämnas över till rege- ringen för beslut. Ett beslut av regeringen i ett sådant fall skulle kunna innebära att en praxis läggs fast som kan komma att ändras som ett resultat av kommitténs arbete. Med hänsyn till den relativt korta tid det är fråga om anser regeringen att resultatet och den par- lamentariska kommitténs förlag kan avvaktas. Rege- ringen utgår ifrån att myndigheterna under tiden för kommitténs arbete också kommer att iaktta stor var- samhet i hanteringen av sådana ärenden. 0615371546701 N 2010-01-01 00:00:00 227102 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0946/#anf9