<anforande>
<dok_hangar_id>2349075</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0946</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:46 Fredagen den 26 januari</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>46</dok_nummer>
<dok_datum>1996-01-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Aktuell debatt: Flyktingpolitiken </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>aktuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>80CD1742-E32F-4977-B441-E9B7BBC86CAD</anforande_id>
<anforande_nummer>5</anforande_nummer>
<talare>Andre vice talman GÖREL THURDIN (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>Fru talman! Jag gläds över den solidariet med ut-
satta invandrade kamrater som ungdomar i Sverige
har visat under senare tid. Men jag ryser när jag läser
vissa brev riktade mot invandrare och flyktingar som
jag får just nu. Den senaste tidens händelser visar att
humanitet och medkänsla inte är något som finns
givet från början. Liksom vi måste kämpa för demo-
kratin, måste vi kämpa för mänskliga rättigheter om
och om igen. Låt oss ta till vara den positiva unga
kraft som finns i Sverige.

Just nu måste vi kämpa för flyktingbarnets rättig-
heter i vårt eget land. När jag läser breven som kräver
att vi skall kasta ut barn från vårt land, då far en bild
framför mina ögon på krypskyttarna i Sarajevo. Det
samhälle som skadar barnen har ingen ljus framtid,
om det ens har någon framtid. Det samhälle som är
bra för barnen är bra för oss allihopa.

Det behövs mer av inlevelseförmåga. Jag försöker
se mina egna barn när de var mindre komma med
skolbussen från skolan, bli hämtade av polisen och
tagna till polisstationen. Det är klart att det känns
fullständigt absurt. Jag känner mig då som en tigrinna
som är redo att göra vad som helst för att detta inte
skall ske.

Barnkonventionen har kommit till därför att barn
far illa i hela världen. Fler och fler barn far illa på
grund av krig och elände. Anledningen till att vi står
här i dag är att vi i folksjälen och att vi här i riksdagen
känner att vi inte klarar av att leva upp till barnkon-
ventionen, som vi så snabbt godkände 1990 och som
vi var först att rapportera till FN om 1992.

Då i maj 1990 beställde riksdagen att regeringen
skulle göra en närmare analys av hur långt konventio-
nens krav i denna del fick anses gå. "Skulle denna
analys visa på någon brist i svensk lagstiftning eller
praxis på området bör en ändring på lämpligt sätt
övervägas."

Det är därför bra att regeringen nu, dock efter 5,5
år, föreslagit en fullständig analys av svensk lagstift-
ning och dess tillämpning i förhållande till barnkon-
ventionen. Det är bra att en parlamentarisk kommitté
skall göra detta arbete och att barnorganisationer som
Rädda Barnen och Unicef blir referensgrupp till
kommittén. Det är bra med samsyn.

När det gäller artikel 3 i barnkonventionen om
barnets bästa sade riksdagen 1990 att svensk rätt rö-
rande barn och ungdomar utgår från principen om
barnets bästa - punkt slut. Alla trodde vi då att utlän-
ningslagen hörde till svensk rätt. Jag deltog själv i
beslutet, och jag kan konstatera att det fanns och kan-
ske finns en aningslöshet här i riksdagen vad gäller
förmågan hos dem som skall verkställa våra beslut att
leva upp till dem och kanske också förstå dem. Vi
politiker måste bli tydligare - där håller jag med in-
vandrarministern - och vi måste agera starkare.

Detta måste en gång för alla lära oss att konven-
tioner måste arbetas in i lagtext så fort som möjligt, så
att anvisningar och föreskrifter kan tas fram för att
visa vägen för domstolar, myndigheter och kommuna-
la beslutsfattare och även andra. Här har Sverige en
uppgift internationellt, både i EU och i förhållande till
Kina och andra länder, att visa vägen så att vi åter
med högburet huvud kan gå ut och stå på barnets sida
även internationellt. I FN måste vi börja diskutera på
ett helt annat sätt hur vi skall tillämpa alla dessa kon-
ventioner och föreskrifter som vi skriver under. Vad
gör Sveriges regering för att påverka t.ex. EU vad
gäller barnkonventionen och flyktingpolitiken?

Det är också bra att den flyktingpolitiska proposi-
tionen får vänta till dess att kommitténs arbete vad
gäller det området är avslutat.

Det är däremot mycket bekymmersamt och rent ut
sagt provocerande att Invandrarverket fortsätter att
behandla ärenden där barn är inblandade som om
inget hänt. Ett exempel kunde vi se i går när ett par
ungdomar från Eritrea skulle utvisas, som egentligen
var nio och tolv år när de kom hit för fem år sedan.
Häromdagen sade Invandrarverket dessutom att de
skall gå igenom tidigare beslutade uppehållstillstånd,
dvs. beslut de själva fattat, för att se om någon ljugit.
Jag vill inte bo i en angiveristat! Jag säger bestämt
ifrån om detta. Om Invandrarverket har brist på arbete
är det verkligen på tiden att verket tar itu med att
förkorta handläggningstiderna och att vi får en sam-
syn där.

För att visa respekt för demokratin och för kom-
mitténs arbete vore det lämpligt att vi införde ett mo-
ratorium vad gäller ärenden som rör barn på flykt i
vårt land till dess att kommittén har avslutat sitt arbete
och vi har en samsyn. Har regeringen funderat på att
ge sådana signaler?

År 1997 skall vi rapportera till FN igen. I rappor-
ten måste regeringen tala om vilka åtgärder som vid-
tagits. Jag hoppas att vi då kan säga att vår utlänning-
slagstiftning är i full överensstämmelse med barnkon-
ventionen.
</anforandetext>
<intressent_id>0763802658906</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>227098</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0946/#anf5</protokoll_url_www>
</anforande>
