<anforande>
<dok_hangar_id>2349072</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0943</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:43 Tisdagen den 23 januari</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>43</dok_nummer>
<dok_datum>1996-01-23 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på fråga 1995/96:227 om motiveringen i vissa utvisningsärenden</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>7E9441ED-B0B2-4B0F-AB55-A1730E655043</anforande_id>
<anforande_nummer>28</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet LEIF BLOMBERG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>Fru talman! Politiken förändras över tiden, men
det gäller också sammansättningen av de skäl som
personer åberopar för att få stanna i Sverige. Det
varierar alltså högst väsentligt.

Det är klart att kurderna är en folkgrupp. Det inser
jag, men det var inte det som jag pratade om. Jag
pratade om att varje människa som kommer till vårt
land får en individuell prövning. Vissa bedöms ha
skyddsbehov. Andra får stanna på andra grunder. En
del får avvisningsbeslut, därför att det inte funnits så
starka skäl att det väger för ett permanent uppehålls-
tillstånd i Sverige. Det här är bakgrunden.

Det är lätt att säga att politiken har skärpts, men
det har den inte på de här områdena. Däremot kan
bedömningen av situationen vara annorlunda från tid
till annan beroende på utvecklingen. Det kan ju också
bli så att fler får stanna därför att situationen har för-
värrats eller att färre får stanna därför att situationen
har blivit bättre. Någon sådan medveten politik finns
emellertid inte så att det här skulle ha skärpt politiken
i något avseende.
</anforandetext>
<intressent_id>0615371546701</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>226987</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0943/#anf28</protokoll_url_www>
</anforande>
