2349069 GJ0940 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:40 Måndagen den 18 december 1995/96 40 1995-12-18 00:00:00 Vägverkets produktionsdivision DB9049E6-CC87-49CE-8B83-DB784FF04715 136 ULLA LÖFGREN (m) m Fru talman! "Jan Brandborn leder Vägverket mot bolagisering", läser man i stora rubriker i tidskriften VTI-aktuellts oktobernummer. Veckan innan hade regeringen avlämnat sitt förslag om att riksdagen skall upphäva beslutet om att bolagisera Vägverkets pro- duktionsdivision. Det kan inte hjälpas att man blir något konfunderad. Det var ju en gång en socialde- mokratisk regering som tog det första steget mot en konkurrensutsättning och sedermera en bolagisering. Vad kan ha hänt som har föranlett denna kovändning från regeringens sida? Jag tror att jag fick svaret på frågan när jag i tors- dags i denna kammare lyssnade på den animerade debatten mellan Jarl Lander och Bo Nilsson. Det är inte i första hand de trafikpolitiska målen som oroat regeringen, det är den interna splittringen. Är det så, Hans Stenberg, att Socialdemokraterna har större omsorg om freden inom partiet än om väg- trafikanterna? När jag går tillbaka till budgetpropositionen för 1995 kan jag läsa: "Genom det effektiviseringsprogram som Vägver- ket påbörjade år 1992 och som bl.a. inkluderar en konkurrensutsättning av drift- och underhållsverk- samheten, beräknar Vägverket att ca 500 miljoner kronor per år kan sparas fram till år 1996." Detta till trots beslöt regeringen den 21 juni sam- ma år att ge Vägverket i uppdrag att stoppa fortsatt konkurrensutsättning av Vägverkets produktionsav- delning. Om man läser den skrivelse från Vägverket som skulle kunna tänkas ligga till grund för ett sådant beslut går det inte att få stöd för ett så drastiskt ingri- pande. Speciellt förvånande är detta omotiverade rege- ringsdekret till Vägverket mot bakgrund av att 20-30 % av drifts- och underhållsomsättningen just under denna tid var föremål för upphandling. Anbuden som hunnit lämnas höll på att utvärderas. Stoppet angavs inte som tillfälligt, utan Vägverkets beställare fick direktiv om att skriva tre- till femårskontrakt med sin egen produktionsavdelning. Jag skulle vilja fråga Hans Stenberg: Vilken tro- värdighet kan Vägverkets produktionsdivision få som anbudskonkurrent i en öppen upphandling, då huvud- delen av arbetet kan ske utan konkurrenspress? Finns det inte en risk att det uppstår misstankar om att pro- duktionsavdelningen kan flytta pengar mellan konton? Fru talman! Längre fram i budgetpropositionen står också att läsa: "Regeringen ser ingen möjlighet att under den närmaste tiden höja anslaget för drift och underhåll av vägar. Därför är det rimligt att Väg- verket omprövar sin strategi för drift- och underhåll av vägnätet till att omfatta ett effektiviserat underhåll inom oförändrade ramar." Regeringen har således redan intecknat de effek- tiviseringar som en bolagisering och ökad konkur- rensutsättning skulle medföra. Nu väljer man i stället att begränsa den framtida konkurrensutsättningen till att konkurrensupphandla nyinvesteringarna till 100 % och successivt med ca 20 % per år konkurrensutsätta driften. Men så lägger man till på slutklämmen "Vägverket får med hänvisning till de trafikpolitiska målen, och om särskilda skäl föreligger, anlita verkets produktionsenheter i egen regi utan upphandling i konkurrens." Med tanke på det godtycke som uppenbarligen kan användas vid bedömningen om huruvida de trafikpo- litiska målen kan uppfyllas eller inte är formuleringen oroande. För att få hela soppan litet smakligare säger rege- ringen att Vägverkets produktionsverksamhet skall börja drivas i bolagsliknande former. Tyvärr, fru talman, är skadan redan skedd. Hur mycket kosmetika Socialdemokraterna än smetar på så kommer beslutet att få konsekvenser som märks. Jag har inga svårigheter att förstå de privata ent- reprenörernas upprördhet. Här har man utlovats en ökning av den tillgängliga marknaden med åtskilliga miljarder, och så blir man dragen vid näsan på detta skändliga sätt, mitt under pågående anbudsutvärde- ring. Inom Vägverket är meningarna säkerligen mera delade. Jag kan tänka mig att man å ena sidan pustar ut över att regeringen nu vill ge ett andrum. För det är klart att den omorganisation och omstruktureringspe- riod man genomgått har varit arbetsam. Samtidigt finns det nog en stor känsla av besvikelse hos dem som har lett detta förändringsarbete inom såväl Väg- verkets beställarorganisation som inom dess produk- tionsorganisation. För dem går nog reaktionerna över beslutet att jämföra med hur de maratonlöpare känner sig som kommer in på upploppet och tävlingsledning- en ropar ut: "Lugna ner er, vi har flyttat fram målet, släntra på ett tag så meddelar vi senare var målet finns." För ledningen inom Vägverkets produktionsdivi- sion kommer det att bli svårigheter med att mobilisera sin styrkor till fortsatta effektiviseringar och rationali- seringar. Nu finns ju inga yttre fiender att hänvisa till för att pressa fram förändringar. Det trycket behövs. Det visar all erfarenhet, inte minst den erfarenhet som Vägverket självt kan visa på. Glöm inte att den hittills genomförda konkurrensutsättningen och hotet om en bolagisering har inneburit en årlig besparing på 1 miljard kronor. Att mina antaganden inte är tagna ur luften tycker jag bevisas av det tidningsreferat jag läste i mitt hu- sorgan, Västerbottens-Kuriren den 30 november: "Nu har vägarbetarna vid Vägverket fått nog av ledningens rationaliseringsplaner. Vid senaste förhandlingarna, som i Västerbotten gäller jobben för 70 anställda, avfärdades alla förslag som kan leda till personalupp- sägningar. En direkt anledning är det stöd man anser sig ha fått från regeringen i och med att planerna på en bo- lagisering av Vägverket lagts på is." Vad värre är så kommer vägtrafikanterna smärt- samt att bli varse konsekvenserna av beslutet. Ty precis som regeringen själv angett enligt de tidigare citaten ur budgetpropositionen finns ett direkt sam- band mellan kostnaderna för Vägverkets produk- tionsdivision, graden av konkurrensutsättning och omfattningen av vägunderhållet. Anslaget för drift och underhåll av statliga vägar är 5,9 miljarder kronor för 1996. Ungefär en tredjedel därav, eller ca 2 miljarder kronor, är redan upphand- lade i konkurrens. Återstår så arbeten för ca 4 miljar- der kronor som produktionsdivisionen får utföra utan konkurrenstryck. Fru talman! Det är inte orealistiskt att anta att vid en konkurrensupphandling av den återstående voly- men, dvs. motsvarande 4 miljarder kronor, skulle prisnivån sjunka med minst 10-15 % i genomsnitt. Det innebär mellan 400 och 600 miljoner kronor per år. På Vägverket har man själv gjort bedömningen att man kan spara ca 500 miljoner kronor per år, vilket framgick av årets budgetproposition. Den besparingen tog man också in i beräkningarna när man gjorde sina egna äskanden. Jag vill återigen citera ur budgetpropositionen: "Med hänsyn tagen till beräknade besparingar samt de extramedel som anvisats för underhåll av länsvägar anser Vägverket att det långsiktigt krävs ett drift- och underhållsanslag på 9 450 miljoner kronor per år under 10 år." Alltså 9,5 miljarer kronor i äskade medel, men 5,9 miljarder är vad man får med hänsyn till det statsfi- nansiella läget. 0,5 miljarder kronor - 500 000 miljo- ner kronor! - försvann i och med att konkurrensupp- handlingen i somras stoppades. Var och en måste inse att dagens beslut kommer att märkas i försämrad standard på våra vägar. Kan det inte vara det som är det största hotet mot de trafikpolitiska målen, eller vad tror Hans Stenberg? Och vad tror Hans Stenberg de vägföreningar tycker, som fick sina anslag halverade, vilket kortsik- tigt innebär en besparing i statskassan på 375 miljoner kronor, när staten samtidigt kan spola en besparing på 500 miljoner kronor i och med dagens beslut? Fru talman! Moderaterna har reserverat sig dels tillsammans med Centerpartiet och Folkpartiet till förmån för avslag på regeringens förslag, dels till- sammans med Folkpartiet för ett tillkännagivande till regeringen om en privatisering av Vägverkets pro- duktionsdivision. Jag begränsar mig dock till att yrka bifall till re- servation 1. 0285612919302 N 2010-01-01 00:00:00 226731 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0940/#anf136