<anforande>
<dok_hangar_id>2349069</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0940</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:40 Måndagen den 18 december</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>40</dok_nummer>
<dok_datum>1995-12-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vägverkets produktionsdivision </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>DB9049E6-CC87-49CE-8B83-DB784FF04715</anforande_id>
<anforande_nummer>136</anforande_nummer>
<talare>ULLA LÖFGREN (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>Fru talman! "Jan Brandborn leder Vägverket mot
bolagisering", läser man i stora rubriker i tidskriften
VTI-aktuellts oktobernummer. Veckan innan hade
regeringen avlämnat sitt förslag om att riksdagen skall
upphäva beslutet om att bolagisera Vägverkets pro-
duktionsdivision. Det kan inte hjälpas att man blir
något konfunderad. Det var ju en gång en socialde-
mokratisk regering som tog det första steget mot en
konkurrensutsättning och sedermera en bolagisering.
Vad kan ha hänt som har föranlett denna kovändning
från regeringens sida?

Jag tror att jag fick svaret på frågan när jag i tors-
dags i denna kammare lyssnade på den animerade
debatten mellan Jarl Lander och Bo Nilsson. Det är
inte i första hand de trafikpolitiska målen som oroat
regeringen, det är den interna splittringen.

Är det så, Hans Stenberg, att Socialdemokraterna
har större omsorg om freden inom partiet än om väg-
trafikanterna?

När jag går tillbaka till budgetpropositionen för 1995
kan jag läsa:

"Genom det effektiviseringsprogram som Vägver-
ket påbörjade år 1992 och som bl.a. inkluderar en
konkurrensutsättning av drift- och underhållsverk-
samheten, beräknar Vägverket att ca 500 miljoner
kronor per år kan sparas fram till år 1996."

Detta till trots beslöt regeringen den 21 juni sam-
ma år att ge Vägverket i uppdrag att stoppa fortsatt
konkurrensutsättning av Vägverkets produktionsav-
delning. Om man läser den skrivelse från Vägverket
som skulle kunna tänkas ligga till grund för ett sådant
beslut går det inte att få stöd för ett så drastiskt ingri-
pande.

Speciellt förvånande är detta omotiverade rege-
ringsdekret till Vägverket mot bakgrund av att 20-30
% av drifts- och underhållsomsättningen just under
denna tid var föremål för upphandling. Anbuden som
hunnit lämnas höll på att utvärderas. Stoppet angavs
inte som tillfälligt, utan Vägverkets beställare fick
direktiv om att skriva tre- till femårskontrakt med sin
egen produktionsavdelning.

Jag skulle vilja fråga Hans Stenberg: Vilken tro-
värdighet kan Vägverkets produktionsdivision få som
anbudskonkurrent i en öppen upphandling, då huvud-
delen av arbetet kan ske utan konkurrenspress? Finns
det inte en risk att det uppstår misstankar om att pro-
duktionsavdelningen kan flytta pengar mellan konton?

Fru talman! Längre fram i budgetpropositionen
står också att läsa: "Regeringen ser ingen möjlighet
att under den närmaste tiden höja anslaget för drift
och underhåll av vägar. Därför är det rimligt att Väg-
verket omprövar sin strategi för drift- och underhåll
av vägnätet till att omfatta ett effektiviserat underhåll
inom oförändrade ramar."

Regeringen har således redan intecknat de effek-
tiviseringar som en bolagisering och ökad konkur-
rensutsättning skulle medföra. Nu väljer man i stället
att begränsa den framtida konkurrensutsättningen till
att konkurrensupphandla nyinvesteringarna till 100 %
och successivt med ca 20 % per år konkurrensutsätta
driften.

Men så lägger man till på slutklämmen
"Vägverket får med hänvisning till de trafikpolitiska
målen, och om särskilda skäl föreligger, anlita verkets
produktionsenheter i egen regi utan upphandling i
konkurrens."

Med tanke på det godtycke som uppenbarligen kan
användas vid bedömningen om huruvida de trafikpo-
litiska målen kan uppfyllas eller inte är formuleringen
oroande.

För att få hela soppan litet smakligare säger rege-
ringen att Vägverkets produktionsverksamhet skall
börja drivas i bolagsliknande former.

Tyvärr, fru talman, är skadan redan skedd. Hur
mycket kosmetika Socialdemokraterna än smetar på
så kommer beslutet att få konsekvenser som märks.

Jag har inga svårigheter att förstå de privata ent-
reprenörernas upprördhet. Här har man utlovats en
ökning av den tillgängliga marknaden med åtskilliga
miljarder, och så blir man dragen vid näsan på detta
skändliga sätt, mitt under pågående anbudsutvärde-
ring.

Inom Vägverket är meningarna säkerligen mera
delade. Jag kan tänka mig att man å ena sidan pustar
ut över att regeringen nu vill ge ett andrum. För det är
klart att den omorganisation och omstruktureringspe-
riod man genomgått har varit arbetsam. Samtidigt
finns det nog en stor känsla av besvikelse hos dem
som har lett detta förändringsarbete inom såväl Väg-
verkets beställarorganisation som inom dess produk-
tionsorganisation. För dem går nog reaktionerna över
beslutet att jämföra med hur de maratonlöpare känner
sig som kommer in på upploppet och tävlingsledning-
en ropar ut: "Lugna ner er, vi har flyttat fram målet,
släntra på ett tag så meddelar vi senare var målet
finns."

För ledningen inom Vägverkets produktionsdivi-
sion kommer det att bli svårigheter med att mobilisera
sin styrkor till fortsatta effektiviseringar och rationali-
seringar. Nu finns ju inga yttre fiender att hänvisa till
för att pressa fram förändringar. Det trycket behövs.
Det visar all erfarenhet, inte minst den erfarenhet som
Vägverket självt kan visa på. Glöm inte att den hittills
genomförda konkurrensutsättningen och hotet om en
bolagisering har inneburit en årlig besparing på 1
miljard kronor.

Att mina antaganden inte är tagna ur luften tycker
jag bevisas av det tidningsreferat jag läste i mitt hu-
sorgan, Västerbottens-Kuriren den 30 november: "Nu
har vägarbetarna vid Vägverket fått nog av ledningens
rationaliseringsplaner. Vid senaste förhandlingarna,
som i Västerbotten gäller jobben för 70 anställda,
avfärdades alla förslag som kan leda till personalupp-
sägningar.

En direkt anledning är det stöd man anser sig ha
fått från regeringen i och med att planerna på en bo-
lagisering av Vägverket lagts på is."

Vad värre är så kommer vägtrafikanterna smärt-
samt att bli varse konsekvenserna av beslutet. Ty
precis som regeringen själv angett enligt de tidigare
citaten ur budgetpropositionen finns ett direkt sam-
band mellan kostnaderna för Vägverkets produk-
tionsdivision, graden av konkurrensutsättning och
omfattningen av vägunderhållet.

Anslaget för drift och underhåll av statliga vägar
är 5,9 miljarder kronor för 1996. Ungefär en tredjedel
därav, eller ca 2 miljarder kronor, är redan upphand-
lade i konkurrens. Återstår så arbeten för ca 4 miljar-
der kronor som produktionsdivisionen får utföra utan
konkurrenstryck.

Fru talman! Det är inte orealistiskt att anta att vid
en konkurrensupphandling av den återstående voly-
men, dvs. motsvarande 4 miljarder kronor, skulle
prisnivån sjunka med minst 10-15 % i genomsnitt.
Det innebär mellan 400 och 600 miljoner kronor per
år.

På Vägverket har man själv gjort bedömningen att
man kan spara ca 500 miljoner kronor per år, vilket
framgick av årets budgetproposition. Den besparingen
tog man också in i beräkningarna när man gjorde sina
egna äskanden.

Jag vill återigen citera ur budgetpropositionen:
"Med hänsyn tagen till beräknade besparingar samt de
extramedel som anvisats för underhåll av länsvägar
anser Vägverket att det långsiktigt krävs ett drift- och
underhållsanslag på 9 450 miljoner kronor per år
under 10 år."

Alltså 9,5 miljarer kronor i äskade medel, men 5,9
miljarder är vad man får med hänsyn till det statsfi-
nansiella läget. 0,5 miljarder kronor - 500 000 miljo-
ner kronor! - försvann i och med att konkurrensupp-
handlingen i somras stoppades.

Var och en måste inse att dagens beslut kommer
att märkas i försämrad standard på våra vägar.

Kan det inte vara det som är det största hotet mot
de trafikpolitiska målen, eller vad tror Hans Stenberg?

Och vad tror Hans Stenberg de vägföreningar
tycker, som fick sina anslag halverade, vilket kortsik-
tigt innebär en besparing i statskassan på 375 miljoner
kronor, när staten samtidigt kan spola en besparing på
500 miljoner kronor i och med dagens beslut?

Fru talman! Moderaterna har reserverat sig dels
tillsammans med Centerpartiet och Folkpartiet till
förmån för avslag på regeringens förslag, dels till-
sammans med Folkpartiet för ett tillkännagivande till
regeringen om en privatisering av Vägverkets pro-
duktionsdivision.

Jag begränsar mig dock till att yrka bifall till re-
servation 1.
</anforandetext>
<intressent_id>0285612919302</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>226731</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0940/#anf136</protokoll_url_www>
</anforande>
