2349033 GJ094 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:4 Torsdagen den 5 oktober 1995/96 4 1995-10-05 00:00:00 Bordläggningsdebatt 22C5955D-1B0C-4FBB-B229-AA3D64DBB1CE 16 JAN JENNEHAG (v) v Fru talman! Jag tänker uppehålla mig vid tre om- råden - säkerhetspolitiken, pliktsystemet och ekono- min. Det beredningsarbete som har föregått den här propositionen är nu historia. Nu måste vi inrikta oss på framtiden. Jag tror att det naturligtvis kommer att bli möjligt att hitta en konstruktion där samtliga parti- er är med i beredningsarbetet. Den delen av riks- dagsarbetet brukar vi från Vänsterpartiet hävda när vi själva - utan att själva vilja det - har haft små möjlig- heter att delta i hela det politiska fältet. Nu har vi det, och då vill vi naturligtvis utnyttja det. Då tycker vi självfallet att det är bra om alla gör det. Det gäller nu närmast att finna en konstruktion som gör det möjligt för båda parter, så att säga, att utan att förlora ansiktet åter börja ett konstruktivt jobb. Som Henrik Landerholm har sagt finns det så- dana möjligheter i utskottet. I det framtida arbetet måste det bli fråga om någon form av beredningsarbe- te, och då skall alla partier vara med. Det som står i propositionen om sambandet mellan den säkerhetspolitiska analysen och dess konsekven- ser för totalförsvarets uppgifter och ytterst dess orga- nisation är bra. Det är bra att man pekar på att det finns en medvetenhet om att det är nödvändigt att bygga in en mekanism för att man skall kunna föränd- ra organisationerna och uppgifterna om det säkerhets- politiska läget förändras. Den delen har det heller inte varit någon diskussion om i förberedelsearbetet, och det tror jag inte att det kommer att bli i fortsättningen heller. Alliansfriheten betonas. Moderaterna betonar ock- så alliansfriheten - om den står i samklang eller kan stödjas av en tillräckligt stark försvarsmakt. Vad som menas med en tillräckligt stark försvarsmakt har vi naturligtvis olika meningar om. I sig är åsikten oan- tastlig. Det är klart att om vi nu föreställer oss att vi behöver en försvarsmakt, kan man inte ha någon an- nan mening än att den skall vara tillräckligt stark. Häri ligger skillnaden i det spektrum som finns i de här frågorna. Moderaterna definierar en ståndpunkt - de har gjort det historiskt och kommer förmodligen alltid att göra det - som ligger något över en majori- tetsuppfattning, i vissa fall kraftigt över. På samma sätt finns det roller i det politiska spelet i övrigt. Vänsterpartiet har historiskt intagit motsatt stånd- punkt. Man behöver inte vara särskilt synsk för att kunna förutsäga att det kommer att vara så även fram- över. När det gäller alliansfriheten som begrepp är det nu svårt att hitta en praktiskt genomförbar konsekvent linje. Vi befinner oss nu i en situation som mitt parti inte har önskat - vi är medlemmar av EU. Vi deltar, om än bara som observatörer, i den västeuropeiska unionens arbete. Jag förstår att det kommer att bli ett utökat samarbete mellan Sverige och övriga länder i VEU, även om jag inte önskar det. Det ligger natur- ligtvis också i själva konstruktionen, och det är me- ningen med föreningen. Europeiska unionens säkerhetspolitiska arbete kommer att fortsätta. Det handlar inte om ett val eller möjligheter för Sverige att avstå om man så skulle finna vara lämpligt. Nu har en historisk utveckling inletts. Motsvarande historiska utvecklingar har inte visat på någon möjlighet att dra sig ur. En konstruktion som syftar till att vara en ekono- misk makt kommer förr eller senare att manifestera denna makt med militär styrka. Det betraktar jag som ett oundvikligt faktum. Jag beklagar det. Här ligger det naturligtvis en svårighet i att hålla fast vid alliansfrihetsbegreppet. Denna fana kommer att bli svår att hålla höjd. Jag vill göra det. Det är en konsekvens av Vänsterpartiets hållning när det gäller medlemskap i EU. Samtidigt måste vi naturligtvis erkänna konflikten i det internationella arbetet. Vi vill ha ett fungerande FN. Vi vill också att FN skall ha medel att genomdri- va beslut. Det fordrar naturligtvis i viss utsträckning ett samarbete. Skall vi i Sverige som truppbidragare fortsätta med den roll vi har haft tidigare och i vissa fall också utveckla den, måste vi delta i förberedelse- arbete för att kunna genomföra uppgifter. Men jag betraktar det som en principiellt annorlunda ingång i ett samarbete än det som har att göra med EU:s upp- gifter och mål. När det gäller pliktsystemet tycker jag att Henrik Landerholm gjorde en bra redovisning av konflikten. Vi ingick båda i Pliktutredningen. Riksdagen antog, utan att någon sade ett knäpp, de principer som Plik- tutredningen var enig om. En enig riksdag har alltså sagt att vi inte skall utbilda för någonting annat än vad som krävs för att lösa uppgiften. Vi skall differentiera utbildningen, och vi skall ha det antal som krävs för organisationen. Det är naturligtvis ingen hemlighet att det före- kommer en diskussion om var gränsen för ett folkför- svar går. Hur liten del av befolkningen kan man utbil- da om man fortfarande skall tala om ett pliktsystem som har allmän acceptans? Här finns en konflikt. Jag tycker att det är bra att den diskussionen skall fortsät- ta. Jag tror att det är viktigt att vi klarlägger skillna- derna i uppfattning i det här avseendet. Jag godtar resonemangen om skyddsstyrkorna, och jag tror att det ligger någonting i det. Däremot är jag ytterst tveksam till att det samtidigt backas upp med argument som bygger på föreställningar som inte är empiriskt belagda. Dagens system har fungerat väl hittills. Det är möjligt att det i en framtid kan komma att bli svårigheter, exempelvis med ersättningsdiskus- sioner. Men vi får ta den diskussionen då och förbe- reda den på ett sådant sätt som jag tror att det är rik- tigt att vi ger signaler om. Så till ekonomin. Med den här konstruktionen kommer vi återigen att hamna i ett beslut som inte håller. I propositionen talas det om 9 ubåtar. Bered- ningen hade föreställningen att ekonomin möjligen skulle kunna täcka 7. I propositionen finns det ingen som helst diskussion om vad det här kommer att kos- ta. Det finns flera sådana exempel på otydligheter och glidningar som gör mig övertygad om att vi i riksda- gen en tid efter försvarsbeslutet kommer att få i upp- gift att plocka fram mera pengar. Är vi inte medvetna om detta kommer alternativet att vara att genomföra neddragningar som inte har vägts mot varandra - som vi såg hösten 1992. Jag var i och för sig inte emot neddragningarna, utan det gällde sättet. Den föga planmässiga hanteringen, för att inte säga den panik- artade hanteringen och bristen på ett parlamentariskt förberedelsearbete för detta, gjorde ju att effekterna blev mycket olyckliga. Det dras vi med än i dag. Fru talman! Vi kommer mycket snabbt att hamna i en diskussion om de ekonomiska ramarna. Jag tror att den del av propositionen som har försvagats gentemot beredningens arbete, dvs. den minskade konkretio- nen, kommer att medföra ytterligare svårigheter just vad gäller ekonomin. 0509012622802 N 2010-01-01 00:00:00 223151 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ094/#anf16