2349033 GJ094 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:4 Torsdagen den 5 oktober 1995/96 4 1995-10-05 00:00:00 Bordläggningsdebatt 335EB96F-F4A6-4459-8999-20FC2D8F0A94 1 HENRIK LANDERHOLM (m) m Fru talman! Moderata samlingspartiet har begärt den här debatten för att belysa handläggningen eller, rättare sagt, den bristande handläggningen av Sveri- ges säkerhets- och försvarspolitik. Den proposition som i dag läggs på riksdagens bord är resultatet av en av de underligaste beredningsprocesser som föregått ett så för vår nationella säkerhet avgörande beslut. Att försvarsministern inte är här för att svara för sitt fög- deri och sitt förslag är bara att beklaga. I våras antog mitt parti det erbjudande som för- svarsministern gjorde om deltagande i en beredning för att förbereda försvarsbeslutet. Vi var tveksamma, inte minst med anledning av beredningens politiska status som en arbetsgrupp i Försvarsdepartementet. Vi såg redan då risken för den direkt- och detaljstyrning som sedan blev anledning till att vi inte har deltagit i arbetet sedan i början av april. Att mitt parti inte givits vettiga villkor för ett del- tagande i beredningsarbetet och därmed tvingats att stå utanför är jag den förste att, liksom försvarsminis- tern, beklaga. Skillnaden är att han kunde ha påverkat situationen i stället för att låta tåget rulla på. För- svarsministerns återkommande tal om samling och samverkan har inte på något sätt motsvarats av en konkret vilja att ta kontakt eller skapa förutsättningar för vårt deltagande. Carl Bildts brev från den 6 april ligger ännu obesvarat i en brevkorg på Försvarsdepar- tementet. Talet om samverkan är säkert ärligt, men den politiska potensen att omsätta viljan i handling saknas. Därför klingar orden falskt. Utifrån ett moraliskt perspektiv är jag besviken och i viss mån kränkt av två delar av processen. Det rör dels hanteringen av det utredningsuppdrag som vi lämnade i våras, dels hanteringen av pliktfrågorna. Vad gäller den process som ledde till moderat in- träde respektive vårt beslut att inte delta i arbetet är sanningen den att jag den 8 mars överlämnade de moderata utredningsönskemålen till beredningen. Vid ett möte med beredningens ordförande några dagar senare överenskoms att en fristående utredare skulle belysa det uppdrag som striden sedan kom att handla om. Peter Lagerblad gav sitt okej samma dag, också genom pressen. Den 16 mars gavs jag tillfälle att studera mina ut- redningsuppdrag, som redigerats av beredningens sekretariat och gav okej till slutlig utformning. Det är samma vecka som försvarsministern uttalar sig i Ekot om utredningsuppdraget, efter att med skärpa ha framhållit att den socialdemokratiska regeringens hållning är att Sverige inte skall bli medlem i NATO. Försvarsministern sade: "Men försvarsberedningen är ju till för att man skall kunna ventilera olika uppfatt- ningar och att man skall kunna få olika frågor utred- da." Senare underströk han detta genom att säga: "I en demokrati får vi acceptera att även det som rege- ringen är emot undersöks och prövas." Men senare samma dag gör han helt om och häv- dar, efter det att regeringen haft frågan uppe vid tors- dagens sammanträde, att frågan inte kan behandlas av beredningen. Detta späs på genom ett uttalande ytter- ligare några dagar senare, då han bryter fullständigt med tidigare överenskommelser. Röran blev total och förödande för försvarsminis- tern. Jag menar att försvarsministern och statsminis- tern genom sitt agerande har missbrukat sitt förhål- lande såväl till sanningen som till det största opposi- tionspartiet. Det blev helt uppenbart att beredningens arbete - som förutsattes ske i kommittéliknande for- mer - i stället skulle detaljstyras av försvarsministern, som i sin tur tog order från regeringschefen. Det hade varit ärligare att från början berätta det här, eftersom deltagande i ett utredningsarbete där slutsatsen är given på förhand tedde sig och fortfaran- de ter sig ganska meningslöst för mitt parti. Frågan var den säkerhetspolitiska analysen skall göras om inte i beredningen kvarstår efter beredning- ens första rapport, som nu har förvandlats till propo- sitionstext. Man utesluter medvetet en del av verklig- heten genom att inte analysera de olika handlings- möjligheter som faktiskt står Sverige till buds. Jag menar att det är vanskligt att fatta beslut på så skral grund och att det gör beslutet av mindre värde. Vi moderater har en delvis annorlunda syn på den säkerhetspolitiska utvecklingen. Men vi föreslår inget övergivande av den alliansfria linjen så länge den stöds av ett tillräckligt starkt försvar. Däremot vänder vi oss fortfarande med kraft mot det tankeförbud som beredningen belades med. Det var ovärdigt för den demokratiska processen. Den säkerhetspolitiska kompetensen i regeringen och regeringskansliet har visat sig vara skral. Många gamla sanningar tas för givna, och ingen har tagit ansvar för handläggningen av säkerhetspolitiken som helhet. Då blir det som det blir: andefattigt och delvis ofullständigt. Nu återstår - det är min ärliga och upp- riktiga mening - ett förhoppningsvis konstruktivt arbete i försvarsutskottet för att hindra att nationen splittras i synen på säkerhetspolitiken och vår säker- hetspolitiska linje. Jag vill gärna ge försvarsministern en eloge för samarbetsviljan och tillmötesgåendet vid beredning- ens tillkomst. Samtidigt konstaterar jag att denna öppenhet var som bortblåst så fort det började hetta till i sakfrågorna. Att stå för sitt ord är en av de vikti- gaste mänskliga egenskaperna, som också borde vara av avgörande betydelse för politiskt förtroendevalda. Den andra frågan vilken, vid sidan om anledning- en till att vi kom att stå utanför detta arbete, har han- terats lättvindigt och i strid med ingångna avtal är pliktfrågan. Vi har haft en enhällig pliktutredning - där jag själv var ledamot - under förre vice ordföran- den i försvarsutskottet, socialdemokraten Roland Brännström, och ett enhälligt beslut i denna kammare den 14 december förra året, men nu har man gjort helt om. Partierna gav och tog en lång och smärtsam pro- cess, som försvarsministern genom sin proposition nu underkänner. Också här handlar det om att stå för ingångna överenskommelser mellan partierna. För- svarsministerns käpphäst att alla måste få någon sorts utbildning, oavsett om det skadar försvaret av Sveri- ge, har också blivit beredningens, även om Vänster- partiet och Miljöpartiet sprattlar en del i frågan. Det vore djupt olyckligt om vi inte skulle kunna komma överens i pliktfrågan. Den frihetsinskränkning som värnplikt och civilplikt innebär för unga männi- skor borde enligt min mening bygga på en samsyn mellan de politiska partierna, eftersom plikttjänstgö- ringen är ett så fundamentalt ingrepp i den enskildes livsföring. Jag undrar verkligen hur ni har resonerat när ni är beredda att själva, utan politisk enighet, ta på er ansvaret för att med tvång ta ut 15 000- 20 000 fler till grundutbildning varje år än vad som egentligen behövs. Jag undrar hur den som tänker så vill försvara det för de unga människor som faktiskt drabbas. Beredningens tankar på pliktområdet är ett mora- liskt och ekonomiskt moras. De är moraliskt tvivelak- tiga, eftersom de inte tar hänsyn till det verkliga be- hovet utan forcerat letar upp varje utbildningsplats som kan uppbringas, för att se till att alla får någon- ting att göra. Ekonomiskt är det ett moras därför att kostnaderna i miljardklassen i stort sett inte ger nå- gonting i försvarseffekt. Det är också på det här området min förhoppning att överläggningarna i försvarsutskottet genom ett givande och ett tagande mellan partierna skall kunna ge en så balanserad lösning att alla partier kan stå bakom den. Jag välkomnar att pliktsystemets slutliga omfattning och utformning skjutits upp till nästa års beslut. Till nästa år skall också de försvarsindustriella prioriteringarna skjutas upp. Det är naturligtvis bra att skaffa sig ett säkrare underlag innan man går till be- slut. Problemet är bara att riksdagen redan nu av- tvingas besked om stora besparingar, innan vi vet konsekvenserna av de beslut som Centern och rege- ringen föreslår. Innan försvarsindustrifrågorna och pliktfrågorna är lösta och innan återtagningsproble- matiken är ordentligt studerad och utredd finns det egentligen inte underlag nog för att fatta beslut i den stora frågan om försvarspolitikens inriktning. Man kan alltså med fog ifrågasätta om propositionen är tillräckligt underlag för det beslut som riksdagen förväntas fatta den 6 december, det beslut som hand- lar om totalavvägning av olika försvarsfunktioner och när det gäller ekonomin. Denna fråga har vi för avsikt att återkomma till efter ett detaljstudium av proposi- tionen, som ju har delats ut något sent. Klart är emellertid även vid ett ganska ytligt studi- um av förslaget att försvaret av vårt land urholkats kraftigt. Vid sidan av den totala omvälvningen av totalförsvarets uppgifter begår regeringen och Center- partiet en motorsågsmassaker på Sveriges militära förmåga. Det räcker inte med 8 brigader för försvaret av Sverige. De beslut som kan bli följden av regering- ens förslag är långsiktiga. De skulle, om de genom- förs, allvarligt skada vår försvarsförmåga och därmed enligt vår mening säkerhetspolitikens trovärdighet för mycket lång tid framöver. Att ha 4 brigader i malpåse är, oavsett vad man kallar påsen, en ständig källa till osäkerhet - inte en grund för trygghet. 12 divisioner JAS är ett luftförsvar på den absoluta nedre gränsen av vad som kan kallas för trovärdigt luftförsvar och innebär ett högt riskta- gande, inte minst med tanke på de begränsade base- ringsmöjligheter som föreslås. På marinsidan är konsekvenserna av de låga nivå- er som föreslås i propositionen enligt vår mening inte ordentligt utredda - detta trots att man i propositionen trycker mer på betydelsen av Östersjöområdet än vad som görs i beredningens avvägningar. En fråga som hittills inte kommit upp i den all- männa debatten är frågan om förändring av uppgifter för totalförsvaret. De föreslås ändras ganska radikalt. I stället för att låta det väpnade angreppet vara hu- vuduppgiften lyfts deltagande i internationella insatser och avhjälpande av nationella katastrofer upp på samma nivå som försvaret av vårt land. Jag menar att det bygger på en allvarlig felsyn. Det vidgade säkerhetsbegrepp som beredningen föreslår är i sig utmärkt och ger en tydlig signal åt alla myndigheter att förbereda sig väl både för enstaka händelser, kriser och krig. Däremot får det vidgade säkerhetsbegreppet inte få sådana konsekvenser att det tillåts urholka vår värnkraft mot den yttersta onds- kan. Det väpnade angreppet måste alltjämt vara di- mensionerande för Försvaret - både på lång och kort sikt. Många har undrat varför 10-procentiga reduktio- ner ger 25-procentiga reduktioner. Sanningen är att besparingarna är långt större än 4 miljarder av 40, som försvarsministern har hävdat är rimligt i ett inter- nationellt perspektiv. Dess värre är det inte hela san- ningen. För det första kommer i stort sett hela bespa- ringen att tas ut på det militära försvaret. Det är inte 40 miljarder utan 38,5. Till detta skall föras de förluster i försvarseffekt som kommer av övriga förslag och av tidigare fattade beslut. "Det svarta hålet" skall finansieras med 1,3 miljarder om året, fullt ekonomiskt arbetsgivaransvar skall finansieras med 150 miljoner, överföring av värnpliktiga till civila insatsstyrkor - från det militära till det civila - skall finansieras med 400 miljoner och extra kostnader för värnplikt utöver Försvarets behov skall finansieras med i storleksordningen 500-700 miljoner; det är inte ordentligt utrett. Utöver de planlagda besparingarna på 4 miljarder som ständigt anges i debatten kommer ytterligare besparingar på mellan 2 och 3 miljarder. Det handlar totalt sett om förluster i militär försvarseffekt på när- mare 7 miljarder. Dessutom - det tycker jag också är allvarligt - förvandlas de 4 miljarder som tidigare var "tak" för besparingarna till "golv". Helt plötsligt skall vi inte göra de avvägningarna på kontrollstationen, utan där skall det avvägas om man kan spara ytterligare pengar utöver de 4 miljarder kronorna. Det skulle naturligtvis ge än värre effekter. Tillsammans med de osäkerheter som kvarstår av- seende det framtida priskompensationssystemet och bl.a. räntebetalningar på JAS-lånen i Riksgälden kan slutresultatet bli ännu värre än de närmare 7 miljarder jag talar om. Envisa rykten gör gällande att ÖB dess- utom skall finansiera 1,5 miljarder i nästa års för- svarsbudget som är lånade från framtiden. Läggs de till "det svarta hålet" blir årseffekten ytterligare flera hundra miljoner kronor i mindre resurser. Sammantaget ger detta 20-procentiga besparingar eller överflyttningar av försvarseffekt från det militära försvaret till det civila - från det militära till sådant som inte ger någon nämnvärd försvarseffekt. År 1996 skall det slutgilitiga beslutet fattas. Låt oss då verkligen hoppas att vi har ett bättre underlag. 1996 är också den första kontrollstationen. För att kunna fatta ett annat beslut efter parlaments- och presidentval i Ryssland krävs förberedelser. Därför krävde jag vid gårdagens partiledaröverläggningar att ÖB ges i uppdrag att till våren redovisa ett förslag som innebär att 1992 års försvarsbeslut fullföljs vad gäller uppgifter och försvarskraft. Utan ett sådant underlag, som ger reell möjlighet att fatta ett annat beslut, ljuder hänvisandet till kontrollstationer mycket ihåligt. Centerns stöd till den omvälvning av Försvaret som bryter mot partiets försvarsvänliga linje omöjlig- gör på sikt en fortsatt alliansfrihet, som partiet hittills har värnat. Vad har det centerparti som representerats av försvarsvänner som Thorbjörn Fälldin, Gunnar Björk, Torsten Gustafsson och Gunhild Bolander tagit vägen? Centerns nya linje har enligt vad vi moderater erfar runt om i landet knappast något nämnvärt stöd hos ryggraden bland landsbygdsbefolkningen. Den fråga som jag måste ställa till Centern redan i dag gäller dels hur man kan acceptera en besparing som gör fortsatt alliansfrihet allt vanskligare, dels hur mycket man egentligen har påverkat förslaget. Med tanke på att förslaget har sådana begränsningar och är så pass dåligt som det är undrar jag hur det såg ut innan, när det var ren socialdemokratisk politik. Vad har Centern fått ut av det hela annat än att få vara med? Att ta ansvar kan väl ändå aldrig innebära att bara få vara med och fatta dåliga beslut? Problemet med regeringens förslag, som i dag fö- reläggs riksdagen, är inte bara helheten. Också i de- larna görs felavvägningar som skadar försvarseffek- ten. Vi moderater söker inte strid vare sig vad gäller säkerhetspolitiken eller Försvaret. Vi söker sam- stämmighet mellan Sveriges säkerhetspolitik och vår försvarsförmåga, och vi motsätter oss alldeles bestämt att vårt land förvandlas till en lekboll för andra mak- ters intressen. Fru talman! Sanningens ögonblick för samar- betsklimatet i försvars- och säkerhetspolitiken kom- mer redan under de närmaste veckorna. Socialdemo- kraternas och Centerns agerande i försvarsutskottet är avgörande för möjligheterna till samsyn. Än finns tid att lämna låsta positioner. Menar regeringen allvar med sina återkommande men hittills endast verbala samverkansinviter finns chansen att visa det i utskot- tet. För att vi moderater skall se det meningsfullt att delta och kanske t.o.m. återvända till det berednings- arbete vi lämnade i våras krävs ett annat innehåll i riksdagsbeslutet den 6 december än vad som skisseras i regeringens proposition. 0838210948212 N 2010-01-01 00:00:00 223136 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ094/#anf1