2349068 GJ0939 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:39 Fredagen den 15 december 1995/96 39 1995-12-15 00:00:00 Svenskt deltagande i fredsstyrka i f.d. Ju- goslavien D450E0A5-668D-455D-900E-B0C201003C81 7 MARIANNE SAMUELSSON (mp) mp Herr talman! Jag såg en samling uppsatser och teckningar som var gjorda av barn i Sverige. Det genomgående temat var freden. En liten åttaårig grabb skrev: Om jag fick bestämma då skulle det vara fred i världen. En flicka skrev: Jag är rädd att det skall bli krig. När jag läste detta tänkte jag: Om våra svenska barn känner så inför kriget - hur känner då de barn som har levt med kriget, som har vuxit upp med kriget inpå bara skinnet, som verkligen har känt den fasa som det måste vara att ha kriget inpå knuten och se sina anhöriga massakreras, våldtas och berövas livet? Samtidigt tror jag att den som är åtta år tänker: Om jag fick bestämma skulle jag bestämma att det var fred i världen. Och här sitter vi och får bestämma, men vi klarar inte av uppgiften att bestämma att det skall vara fred i världen. Men gör vi verkligen vårt allra yttersta för att det skall vara fred i världen? Den frågan borde vi nog alla ställa oss. Vi ser ju hur vapen säljs och skickas över världen. Inte kämpar vi för att det skall vara fred eller för nedrustning i tillräcklig omfattning. Vi borde nog skärpa vår ståndpunkt där och faktiskt anstränga oss mera, just för våra barns och för vår framtids skull. Vi har nu under fyra år via TV-kamerorna och ny- hetsmedierna levt med kriget nära inpå oss och vi har känt stor förtvivlan. Nu gläds vi kanske i ganska stor omfattning över att ett fredsavtal äntligen skrivits under, trots att vi tydligt ser att en mängd problem kvarstår. Den kanske största och viktigaste delen här är FN:s roll. Vad kunde vi ha gjort om länderna och beslutsfattarna tillsammans hade låtit FN ha en starka- re och en möjlig arbetssituation? Tyvärr inträffade inte detta. En del av ansvaret för det tycker jag att vi kan lägga på de stora makthavarna i världen: USA och NATO-länderna. Det är en av anledningarna till att vi nu ser att man tvingat fram en annan situation än den att FN skall vara den fredsbevarande faktorn. Nu handlar det om NATO. Det har vi i Miljöpartiet de gröna framfört kritik mot. Vi tycker att det borde vara en självklarhet att FN, 50 år efter dess bildande, hade stärkts så pass mycket att man hade kunnat utföra det fredsbevarande arbetet efter det att fredsavtalet är påskrivet. Därmed hade fler länder fått möjlighet att vara med, att få insyn och att ha den fredsbevarande roll som alla borde ha. Herr talman! Jag yrkar bifall till de två reservatio- ner som vi är med på. I den ena reservationen tas en fråga upp som jag tycker att vi egentligen inte har fått något svar på från regeringen. Det gäller då frågan om hur man ser på ett fortsatt samarbete med NATO och om det här är en engångsföreteelse så att säga. Den andra reservationen handlar om så otroligt viktiga saker i den här situationen som insyn och inflytande, också när det gäller den framtida delen av det fredsbevarande arbetet. Det sägs att detta skall pågå i ett år. Men vad händer sedan? Om man inte har insyn och inflytande kan vi återigen stå där med en katastrof inpå våra landgränser. Jag menar att Sverige mycket hårt måste driva frå- gan om ett inflytande och om att man kan vara med. Den återuppbyggnad i landet som nu måste komma är ju också viktig, och bevarandet av freden bygger på ett långsiktigt samarbete. Mot den bakgrunden har jag några frågor till utrikesministern och försvarsminis- tern. Det gäller då synen på det framtida samarbetet med NATO och insynen och inflytandet i den här delen. Vidare gäller det uppbyggnadsarbetet i den civila delen. Det är otroligt viktigt att vi tar itu med det här. För att det skall bli fred och för att denna skall kunna bevaras måste människorna ha rimliga möjlig- heter att leva i sitt land. Jag tror att en sådan satsning behövs och att den måste komma väldigt snabbt. Dessutom gäller det att Sverige tillsammans med övriga FN-länder driver den delen och ser till att den kombineras med det uppdrag som man nu tar på sig. Här finns det många delar för vilka man natur- ligtvis känner oro. Framför allt finns oron för om fredsavtalet kommer att hålla. Avtalet bygger ju inte på en för alla rättvis situation, utan avtalet bygger på den möjliga fredsförhandlingssituation som man hade. Vi kommer säkert att se ytterligare problembilder dyka upp med människor som inte kan komma tillba- ka till det område där de tidigare bodde osv. Där är det viktigt att knyta in den civila delen och att aktivt jobba med den saken. Där vill jag höra litet mera från både försvarsministern och utrikesministern om hur man tänker gå vidare. Riksdagen ställer sig ju ändå bakom detta. 0900533740700 N 2010-01-01 00:00:00 226498 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0939/#anf7