2349068 GJ0939 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:39 Fredagen den 15 december 1995/96 39 1995-12-15 00:00:00 Svenskt deltagande i fredsstyrka i f.d. Ju- goslavien 44E9C5BA-02D9-45A1-AA3C-007F9525DE89 43 HÅKAN HOLMBERG (fp) fp Fru talman! Utgångspunkten för dagens debatt är inte i första hand en internationell diplomatisk fram- gång, dvs. Daytonavtalet, utan ett internationellt poli- tiskt misslyckande. Vilken lättnad vi än känner över att det nu förefaller bli fred och att Bosniens invånare besparas ännu en krigsvinter, får vi aldrig glömma den tragedi, den katastrof, som praktiskt taget för- verkligades. Bosnien-Hercegovina är en internationellt erkänd stat, medlem av FN. I enlighet med FN-stadgan har den rätt till solidariska insatser av andra FN-stater om den angrips, eller åtminstone rätt till sådan hjälp att den kan sköta sitt eget försvar. Detta har Bosnien-Hercegovina förvägrats av FN. Det är första gången sedan FN bildades som en av organisationens medlemsstater har behandlats på detta sätt. T.o.m. i svensk debatt har det förekommit att man försökt motivera den här underlåtenheten med föreställningen att FN är skyldigt att vara neutralt i alla tänkbara konflikter. FN har inte bildats för att vara neutralt utan för att kunna bjuda gemensamt motstånd mot fascister och krigshetsare. Det var exakt därför som Förenta nationerna uppkom under andra världskriget. Det var precis det som var syftet med organisationen. Det är utifrån det syftet som man har utformat sina grundläggande dokument. Här har man under fyra års tid lämnat en angripare praktiskt taget fria händer att utföra folkmord och folkfördrivning. FN:s egen konvention om folkmord, en av världsorganisationens mest grundläggande texter, har lämnats åt sidan. Det skapade en oerhört farlig situation som hade kunnat äventyra FN-tankens framtid. Om detta hade fått fullföljas - nu blir det av allt att döma inte så - hade naturligtvis varje tänkbar diktator i varje tänk- bart land som aspirerar på sina grannstater kunnat säga: FN gjorde ingenting för att rädda Bosnien, en av FN:s medlemsstater. Varför skulle FN göra något för att rädda exempelvis Estland eller vilket annat land som helst? Att kriget nu äntligen har tagit slut beror inte på det internationella samfundets beslutsamhet. Det beror i stället på att en annan part i den här komplice- rade konflikten, nämligen Kroatien, av egna nationa- listiska motiv gjorde sitt bästa för att omintetgöra den storserbiska dröm som var den yttersta orsaken till kriget i Bosnien, och på att NATO och USA, Marian- ne Samuelsson, drog slutsatsen att kriget måste få ett slut. Man inledde till sist aktioner som, om de hade inletts tidigare, kanske hade skapat en annan och mer tillfredsställande situation än den vi nu har. Det fredsavtal som vi nu ser är dubbeltydigt. Å ena sidan erkänns Bosnien-Hercegovina som en ode- lad stat inom sina nuvarande gränser. Vidare skall det vara en gemensam valuta. Människor skall ha rätt att flytta tillbaka till sina hem. Man skall fånga in krigs- förbrytare och ställa dem inför rätta. Det skall hållas val i hela landet. Å andra sidan kan avtalet också läsas så att man för första gången accepterar att en av FN:s medlems- stater delas. Man godkänner i praktiken den s.k. ser- biska republiken i Bosnien och godtar därmed något som bara kan beskrivas som en fascistisk enhet och en fascistisk statsbildning, eller försök till statsbildning, mitt i Europa. Man godtar resultatet av etnisk rens- ning. Man skapar naturligtvis i så fall på nytt en för framtiden oerhört farlig situation. Hoppet ligger inte i delningen av Bosnien. Hoppet ligger naturligtvis i att en regim av det slag som har upprättats och som har överlevt under några år i den serbkontrollerade delen av landet icke kan överleva fred. Sannolikt är det så att fascismen förutsätter krig för att kunna behålla en maktposition i vilket land den än finns. Det är tänkbart att regimen i Pale inte kom- mer att överleva en verklig fredsutveckling. Det finns kanske skäl att i det här sammanhanget påminna om det som också Lennart Rohdin nämnde, nämligen att till de stora förlorarna och till dem som glömts bort i detta krig hör de serber som inte vill styras av fascis- ter och krigsförbrytare. De är nog inte så få. Får de en möjlighet att spela en roll i det nya Bosnien som skall byggas upp? Eller kommer krigs- förbrytarna, som egentligen borde fångas in och skickas till domstolen i Haag, att förhindra att de demokrater och samarbetsinriktade politiker som existerar bland serberna får någon roll att spela? Det här är sannolikt de frågor i Bosnien som egentligen - på marken så att säga - kommer att av- göra om det här fredsavtalet överlever eller inte. Avtalet ger en ram som det är möjligt att bygga vidare på. Men det vill till att alla som har engagerat sig i detta internationella åtagande gör sitt yttersta för att paragraferna om att krigsförbrytare skall fångas in och ställas inför rätta förverkligas, för att återflyttning faktiskt blir möjlig i hela landet för alla oavsett natio- nalitet och för att grunden kan läggas för ett civilt fredligt samhälle på icke-etnisk grund. Börjar man godta, som det normala och som det som för all fram- tid skall gälla i Bosnien, att politik förs mellan tre krafter, nämligen mellan de tre stora folkgrupperna, och inte efter normala politiska skiljelinjer och poli- tiska partier, som t.ex. gröna, liberala och socialde- mokratiska partier, har man i praktiken avskaffat Bosniens möjlighet att bli en normal europeisk stat. Det som därför är det allra mest avgörande är att vi från Sveriges och från andra länders sida gör vårt yttersta för att bygga upp de icke etniskt baserade politiska krafter som finns i landet och som mot alla odds och mot det internationella samfundets likgiltig- het har lyckats överleva fyra års krig. Jag yrkar bifall till reservation 3 från Folkpartiet och i övrigt till hemställan i utskottets betänkande. 0198565054212 N 2010-01-01 00:00:00 226534 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0939/#anf43