<anforande>
<dok_hangar_id>2349068</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0939</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:39 Fredagen den 15 december</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>39</dok_nummer>
<dok_datum>1995-12-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svenskt deltagande i fredsstyrka i f.d. Ju- goslavien</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>5E9974A8-1AFA-43D1-8C4D-0D86885054A7</anforande_id>
<anforande_nummer>40</anforande_nummer>
<talare>GÖRAN LENNMARKER (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>plik

Fru talman! Låt mig först säga att jag tycker att det
är värdefullt att försvarsministern understryker bety-
delsen av NATO-ledningen. Det behövs en kraftfull
ledning, när det är fråga om stora och komplicerade
operationer. Det var också en lärdom vi drog under
Unprofortiden, just att ledningsfunktionerna lämnade
en del övrigt att önska. Inte minst för soldaternas
säkerhet är just den kraftfulla ledningsfunktionen en
nödvändighet.

Det är också bra att försvarsministern understryker
att denna insats kan komma att bli en betydelsefull del
i stegen mot en europeisk freds- och säkerhetsord-
ning. När historien om detta skall skrivas en gång i
framtiden, kan det, om det utvecklas väl, t.o.m. bli det
första avgörande steget i riktning mot en sådan.

Dock vill jag på en punkt göra en invändning.
Försvarsministern drar parallellen med begreppet
gemensam säkerhet för drygt tio år sedan. Det byggde
på rakt motsatt föreställning mot vad det handlar om i
dag. När begreppet då introducerades i svensk debatt
handlade det om att blunda för diktatur och acceptera
förtryck. Nu bygger vi den europeiska freds- och
säkerhetsordningen på demokrati och mänskliga rät-
tigheter, och vi accepterar inte diktatur och förtryck.

Slutligen vill jag ta upp det viktigaste, och det
gäller frågan om den svenska styrkans agerande. Det
står ju i propositionen att det för den svenska styrkan
inte blir aktuellt med regelrätta anfallsföretag på mar-
ken. Det är vi nog ganska överens om. Det finns dock
en formulering som är litet förbryllande. Det står
nämligen att det beror på "bl.a. det förhållandet att
fredsöverenskommelsen bygger på parternas sam-
tycke". Jag kan förstå den delen som innebär att det
inte blir några regelrätta motanfall från parterna, men
däremot är risken stor att det kommer att finnas en-
skilda grupper som vill sabotera fredsöverenskom-
melsen och som därmed t.ex. kan göra intrång i sepa-
rationszonerna.

Det får inte råda något tvivel om att sådana intrång
kommer att avvisas, dock rimligtvis inte av
marktrupp, utan på annat och mer kraftfullt sätt. Det
vore bra om försvarsministern kunde klarlägga vad
som står i överenskommelsen mellan Sveriges rege-
ring och NATO i detta avseende.
</anforandetext>
<intressent_id>0739152363302</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>226531</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0939/#anf40</protokoll_url_www>
</anforande>
