<anforande>
<dok_hangar_id>2349068</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0939</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:39 Fredagen den 15 december</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>39</dok_nummer>
<dok_datum>1995-12-15 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svenskt deltagande i fredsstyrka i f.d. Ju- goslavien</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>0EF9B25B-BC80-4F2B-963D-585F12DA2E5D</anforande_id>
<anforande_nummer>24</anforande_nummer>
<talare>GÖRAN LENNMARKER (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>plik

Herr talman! Krig är inte rättvisa utan djupt orätt-
visa. Fredsöverenskommelser efter krig baseras nor-
malt på realiteterna på marken, hur långt trupperna
har nått, vilka framgångar de har haft och därmed
nästan definitionsmässigt på den djupaste orättvisa.
Framgångarna och förlusterna på marken återspeglar
inte någon som helst rättvisa.

Detta är en realitet man måste starta i när det gäl-
ler en fredsöverenskommelse. Syftet med den är se-
dan att bygga en varaktig fred och så långt möjligt
återskapa rättvisa förhållanden. Det är den självklara
målsättningen för en fredsöverenskommelse.
</anforandetext>
<intressent_id>0739152363302</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>226515</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0939/#anf24</protokoll_url_www>
</anforande>
