<anforande>
<dok_hangar_id>2349066</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0937</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:37 Onsdagen den 13 december</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>37</dok_nummer>
<dok_datum>1995-12-13 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa socialförsäkringsfrågor, m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>C7676B4E-E4F9-4BC4-91DA-EA6AC2696456</anforande_id>
<anforande_nummer>2</anforande_nummer>
<talare>SIGGE GODIN (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Fru talman! I detta betänkande tillstyrker koali-
tionspartierna Socialdemokraterna och Centern den
sänkning av ersättningsnivån i socialförsäkringarna
som den socialdemokratiska regeringen föreslagit.

Vid ett studium av betänkandet finner man ingen
annan motivering för åtgärderna än att besparingarna
krävs. Utskottets majoritet för inget resonemang om
huruvida besparingarna kan tas hem eller om stora
delar av försäkringstagarna kan tvingas söka stöd via
socialhjälp eller andra system. Betänkandet ger inte
heller någon fingervisning om vilket sjukförsäkrings-
system som socialdemokraterna har tänkt sig. Skall
det vara ett robust, hållbart och långsiktigt system
med rimliga ersättningsnivåer, som en sjukskriven
kan klara sig hjälpligt på utan att tvingas söka hjälp på
annat håll, eller vad skall det vara?

Betänkandet innehåller visserligen på en punkt ett
försök till argumentation, när det gäller nivån för
pappamånaden, då ersättningen skall vara 10 % högre
än i sjukförsäkringen. Men något resonemang förs
inte om huruvida papporna, vilka som regel tjänar
mest i familjen, är beredda att ta ut pappamånaden för
en ersättning om 85 %. Om inte bortfaller sannolikt
en stor del av pappornas direkta ansvar för barnen.
Pappamånaden är ju inte avsedd att tvinga hem pap-
porna, utan avsikten är att stimulera papporna till att
ta ut ledighet för medverkan i vården av barnet under
det första levnadsåret.

Detta är alltså inte, som Gullan Lindblad säger, ett
ingrepp i familjernas valfrihet, utan de kan själva
välja, medan det är bra om man har positiva stimu-
lansåtgärder, så att föräldrarna kan dela på ansvaret
för barnen.

Fru talman! Folkpartiet liberalerna ser välfärds-
politiken som en del i tillväxtpolitiken. Denna skall vi
ju diskutera senare under riksmötet. Det är bra för
tillväxten om folkhälsan blir bättre, om kunskapsni-
vån höjs genom bra skolor, om alkohol- och narkoti-
kabruket kan trängas tillbaka, om kriminaliteten
minskar och inte minst om människorna kan lita på de
offentliga försäkringssystemen och på att vården
kommer att fungera då vi behöver den.

Folkpartiet anser att sjukförsäkringen skall ha ett
stort mått av försäkringsmässighet, dvs. att inbetalda
avgifter skall motsvaras av förmåner om man blir
sjuk. Vi har sedan lång tid tillbaka hävdat att man
också måste ta ett eget ansvar för försäkringen, och
därför behövs självrisk i form av en karensdag. I dag
fungerar försäkringen väl. Den ger en rimlig ersätt-
ning, som också innebär att det lönar sig att arbeta.
Det finns ett betydande överskott i sjukförsäkringen,
ett överskott som enligt min mening skall användas i
försäkringen och inte fylla något annat hål i budgeten.
I sådant fall uppstår enbart en skatt. Folkpartiet anser
därmed att försäkringen med ett visst mått av finjus-
tering, som nu görs i Sjuk- och arbetsskadekommit-
tén, kommer att vara stabil och långsiktig och kom-
mer att ge trygghet för den som blir sjuk. Att i detta
läge sänka nivån ytterligare för att använda försäk-
ringens medel till att sanera statsbudgeten anser jag
vara fel.

Det ligger helt i linje med vår politik att, som un-
der den förra mandatperioden, göra en serie trimning-
ar av välfärdssystemen. Det handlade om att införa
självrisk, att sänka ersättningsnivåerna samt att skapa
ett tydligare samband mellan inbetalda avgifter och
förmåner.

Fru talman! Jag kommer aldrig att glömma det hat
och de aktiviteter som drogs i gång mot den borgerli-
ga regeringen och kanske inte minst mot Anne Wibble
när nivåerna sänktes till 80 %. Då bussades arbetarna
till Mynttorget av LO. Min fråga är: Var är demon-
strationsbussarna i dag när Socialdemokraterna sänker
nivåerna ytterligare till 75 %?

Folkpartiets uppfattning är att nivåerna inte längre
är generösa. Genom den sänkning som Socialdemo-
kraterna och Centern i dag föreslår har man passerat
en gräns där man kan ifrågasätta om försäkringsmäs-
sigheten i systemen upprätthålls. Själva grundtanken
med en försäkring är att när man försäkrar sig mot det
som kan inträffa skall man få ut en sådan ersättning
att man på ett rimligt sätt kan leva vidare.

Att exempelvis ta en brandförsäkring som är så
låg att huset inte kan byggas upp om det brinner ner är
ganska poänglöst. Vi anser att nivån 75 % är för låg,
eftersom många människor får stora svårigheter att
under någon längre tid klara sin försörjning och betala
sina räkningar.

Fru talman! I dagens betänkande kan man också
studera den flora av förslag till sjukförsäkringslös-
ningar som står till buds. Där finns allt från Modera-
ternas och kds krav på två karensdagar till Miljöpar-
tiets brutna tak och Vänsterns flaggande för en nivå
på 90 %. Jag skulle vilja fråga Vänstern varför ni inte
föreslår 90 % när ni anser att de sjuka skall ha 90 %.
Ni brukar ju alltid ha pengar att betala med.

Höginkomsttagarna är som jag ser det en viktig
del för att stabilisera vår försäkring. Eftersom de
sällan är sjuka men betalar höga avgifter är de ett
nyttigt tillskott till försäkringen och hjälper till att
stabilisera den. Att i det läget göra som Miljöpartiet
föreslår, att bryta taket på låg nivå och däröver betala
ut endast 40 % i ersättning, är enligt mitt sätt att se
barockt. Alla skall tillhöra försäkringen. Men med
Miljöpartiets modell skall alla inte få en rimlig er-
sättning. Däremot skall man betala höga avgifter.

Fru talman! Regeringspartierna föreslår även i
detta betänkande - som Gullan Lindblad har sagt - en
avgiftsväxling mellan sjukförsäkringsavgifter och
arbetsmarknadsavgifter. Varför inte säga som det är,
Börje Nilsson? Arbetsgivarna skall enligt er mening
stå för kostnaderna för arbetslösheten och de sjuk-
skrivna skall betala sin sjukförsäkring. Vad är det för
ideologi att blanda bort korten när ni ändå vill kläm-
ma åt människorna? Vågar ni inte stå för att såväl
arbetslösheten som sjukfrånvaron kostar pengar och
att vi gemensamt måste stå för de finanserna?

Fru talman! Jag vill avslutningsvis ställa frågan:
Var står Centern? Har ni lämnat grundtrygghetsmo-
dellen, vilket är så förödande för många sjuka, och
anslutit er till inkomstbortfallsprincipen? Det är roligt
med regeringssamverkan. Men det är inte så roligt att
bli sjuk med den neddragning som Centern medverkar
till.

Fru talman! Detta har handlat mycket om nivåer.
Jag yrkar avslutningsvis bifall till reservationerna 1
och 6, men jag står självfallet bakom även reservation
10.
</anforandetext>
<intressent_id>0108070243108</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>226144</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0937/#anf2</protokoll_url_www>
</anforande>
