<anforande>
<dok_hangar_id>2349066</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0937</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:37 Onsdagen den 13 december</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>37</dok_nummer>
<dok_datum>1995-12-13 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa socialförsäkringsfrågor, m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>1E6426E3-3E63-4573-9CEE-71D4AA78EB8D</anforande_id>
<anforande_nummer>16</anforande_nummer>
<talare>RAGNHILD POHANKA (mp)</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>plik

Fru talman! Det är faktiskt så att mycket mer än
hälften av svenska folket har inkomster under 14 500
kr. Jag kan hålla med om att man kan tycka att det är
medelinkomsttagare. Det går an så länge det är två i
familjen, även om de är sjuka, därför att man klarar
sig mycket lättare då. Det är de ensamstående som har
det svårast att klara sig på de inkomsterna.

Vi menar att man skall fortsätta att betala sociala
avgifter upp till 7,5 basbelopp. Vi menar att det fort-
farande finns en motivation att göra det när man får
40 %. Man kan bedöma det olika, om man tycker att
den motivationen är tillräcklig.

Sedan kan ju faktiskt inte SACO bestämma att
man inte skall betala avgifter som är fastställda i lag;
det är ju omöjligt. Man får gärna försäkra sig ytterli-
gare. Det kan vi inte förbjuda någon.

Men det blir problem om vi tillämpar inkomstbort-
fallsprincipen redan för dem som har deltidsarbete
och t.ex. 8 000 kr i månaden. Vad skall de göra om de
bara får 75 %?
</anforandetext>
<intressent_id>0161018662505</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>226158</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0937/#anf16</protokoll_url_www>
</anforande>
