2349066 GJ0937 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:37 Onsdagen den 13 december 1995/96 37 1995-12-13 00:00:00 FN inför framtiden 8C1535EF-5353-4569-8D7D-3F786A183E5B 108 URBAN AHLIN (s) s Fru talman! Tänk om vi politiker världen över kunde enas om en organisation som förenade all värl- dens folk, en organisation som hade till uppgift att förhindra att krig bryter ut, en organisation som kunde hjälpa svältande barn och som kunde hjälpa flykting- arna på vår jord. Tänk om vi kunde bilda en organisa- tion som kunde bidra till mer demokrati på jorden och till fler folks frihet. Men det är väl kanske för naivt att inbilla sig att det skulle kunna gå att bilda en sådan demokratisk sammanslutning av 185 länder som med gemensamma ansträngningar skulle lindra människors lidanden och umbäranden. En sak är säker, och det är att en sådan organisa- tion inte skulle sakna arbetsuppgifter. Den skulle t.ex. kunna utrota smittkopporna från jorden, förhandla fram hundratals lokala fredliga lösningar, varje år rädda tre miljoner barn från sjukdomar genom olika vaccinationer, kämpa för de mänskliga rättigheterna, förbjuda kemiska och biologiska vapen, förhandla fram nedrustning av kärnvapen. Ja, arbetsuppgifter skulle det allt finnas för en demokratisk, global orga- nisation, men det är väl en barnslig förhoppning att tro att jorden en dag skall få uppleva en sådan. Fru talman! Sanningen är den att en sådan organi- sation redan finns. I år firar Förenta nationerna 50 år, 50 år i mänsklighetens tjänst, 50 år under vilka man med en stor bredd hjälpt många människor i svåra situationer. Låt oss bara för ett ögonblick blunda och tänka oss en jord utan FN. Hur skulle den världen se ut? Tanken förskräcker. Denna organisation borde stå staty på vartenda torg över hela världen. Men hur tacksamma är vi människor gentemot allt arbete FN gjort? Hurdan är debatten i dag? FN har hamnat i blåsväder på grund av en massiv kritik mot bl.a. ineffektiva organisationer, utdragna beslutsprocesser, dålig ledning och alltför mycket dubbelarbete. Denna kritik är i mångt och mycket riktig, men den överskuggar allt det som FN gör och som man gör väldigt bra. Allt fler inser att vi lever i en alltmer internationaliserad värld, som utan en glo- bal organisation av FN:s slag skulle vara en betydligt otrevligare plats att leva på. Under många år i det kalla krigets skugga spelade FN en undanträngd roll på grund av stormakternas eviga utnyttjande av sin vetorätt. Det mest iögonfal- lande exemplet är Vietnamkriget, som aldrig blev föremål för någon sakdebatt i säkerhetsrådet. När sedan äntligen det kalla krigets grepp släppte FN och organisationen därmed kunde utföra insatser utan att det fanns en stoppande stormakt, började staterna kritisera FN. Sanningen är ju att kraven på FN och dess aktiviteter har ökat våldsamt i omfång utan att FN har fått resurser att möta behoven. Åren 1945-1988, under FN:s första 43 år, inleddes 13 fredsbevarande operationer. Under de följande sju åren har inte mindre än ytterligare 22 kommit till. FN:s verksamhet på det fredsfrämjande området har vuxit lavinartat. FN:s samlade budget på detta område uppgick 1994 till 3,3 miljarder dollar, att jämföra med 1988 då siffran var 0,23 miljarder dollar. Mot denna bakgrund känns det frustrerande att en del länder håller inne sina medlemsavgifter för att utöva politisk påtryckning mot FN. Att i detta sammanhang undvika att nämna USA är omöjligt. USA skall betala sin avgifter. Vilken annan förening skulle godta att en medlem helt plötsligt själv bestämde sig för att mins- ka sin medlemsavgift? Fru talman! Vi skall naturligtvis inte skyla över de brister som finns i FN-systemet. FN har i en del fall dålig samordning, svag prioritering och en trög byrå- krati. Men låt oss heller inte glömma bort att ansvaret för FN:s misslyckanden ytterst vilar på medlemssta- terna. Vi behandlar i dag utrikesutskottets betänkande över regeringens skrivelse FN inför framtiden. I skri- velsen redovisar regeringen huvudlinjerna i sin syn på FN-medlemskapet, vad regeringen vill göra för att stärka FN och förutsättningarna för globalt samarbete inför 2000-talet. Jag vill redogöra för några av håll- punkterna. Säkerhetsrådet har enligt FN-stadgan ansvaret för att upprätthålla internationell fred och säkerhet, och dess beslut är bindande för samtliga medlemsstater. Rådets i dag, efter kalla krigets slut, effektiva be- slutsprocess motsvaras emellertid inte av samma effektivitet när det gäller genomförandet och respek- ten för fattade beslut. Ett av skälen därtill är u- ländernas kritik mot säkerhetsrådet för bristande re- presentativitet. Sverige verkar för en utvidgning av säkerhetsrådet med såväl nya icke ständiga medlem- mar som ett mindre antal särskilt kvalificerade ständi- ga medlemmar. Utskottet ställer sig också bakom Sveriges kandidatur till säkerhetsrådet. Rapporten En dagordning för fred presenterades av generalsekreteraren i juni 1992. I rapporten fastslås att FN:s främsta mål är att på ett tidigt stadium iden- tifiera situationer som kan leda till konflikter och att genom förebyggande diplomati undanröja konfliktor- saker. I enlighet med generalsekreterarens förslag har också en fredsbevarande operation initierats i Make- donien, nämligen FN:s förebyggande styrka Unpre- dep. Sverige deltar där med en pluton. Detta är ett mycket lyckat engagemang, som manar till efterfölja- re. Genom skapandet av försvarsmaktens internatio- nella styrka har Sveriges ambition höjts vad gäller bidrag till internationella fredsfrämjande insatser. Fru talman! Det humanitära biståndet till civilbe- folkningen i länder som drabbats av interna konflikter överstiger i dag hjälpen till nödlidande efter naturka- tastrofer och mellanstatliga krig. Detta har lett till förändrade arbetsuppgifter och arbetsvillkor för de humanitära organisationerna. Åtgärder i syfte att stärka rättsstaten och öka respekten för individer är centrala för att förebygga humanitära katastrofer. Sverige arbetar aktivt för att FN och det multilaterala systemet skall anpassas till dagens ändrade villkor och för att åstadkomma en tydligare rollfördelning mellan FN-organen på katastrofområdet. FN:s finansiella kris är kanske det absolut allvarli- gaste hotet mot FN:s framtid. Huvudorsaken är med- lemsstaternas dåliga betalningsdisciplin. I avsikt att förbättra betalningssystemet har Sverige presenterat ett förslag om reformering av FN:s bidragsskalor. Detta skulle förenkla nuvarande system och eliminera uppenbara orättvisor. Till detta skall läggas förslag om nya inkomstkällor, bl.a. skatt på valutatransaktio- ner, 10 öres extra skatt på olika flygbiljetter och annat som är väl värt att studera ytterligare. Nedrustningsfrågorna är nära förbundna med FN:s huvuduppgift, att upprätthålla internationell fred och säkerhet. Det finns redan avtal om förbud mot kemis- ka och biologiska vapen och förhoppningsvis i en inte alltför avlägsen framtid ett förbud mot kärnvapen. Till detta kommer kampen för ett fullständigt provstopp för kärnsprängningar. Sverige är en aktiv och viktig aktör i dessa förhandlingar såsom ordförande i den kommitté som utarbetar metoder för kontroll av efter- levnaden av ett provstopp. Så sent som i går beslutade FN:s generalförsamling med stor majoritet att kräva ett omedelbart kärnvapenprovstopp. Fru talman! Det finns mycket att säga om FN:s problem och FN:s framtid. Men låt oss inte förringa att världens politiska ledare en gång kunde bilda den- na globala organisation. Jag frågar mig om det hade varit möjligt att göra i dag. Låt oss heller aldrig för- ringa FN:s arbete, även om det finns mer att önska. Ty FN har likt den nallebjörn vi alla ägt som små efter några hårdhänta tag och äventyr litet skavanker här och var. Men även om nallebjörnen var litet till- tufsad efter några år var det ändå den som gav oss trygghet när nattens mörker kröp inpå. Med detta vill jag yrka bifall till utrikesutskottets hemställan i betänkande 1995/96:UU1 och avslag på alla reservationer. 0891971250317 N 2010-01-01 00:00:00 226250 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0937/#anf108