2349064 GJ0935 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:35 Måndagen den 11 december 1995/96 35 1995-12-11 00:00:00 Svar på fråga 1995/96:31 om föräldraut- bildning interpellationsdebatt DB1A608D-F756-472C-A8F8-B4E31A536F4B 19 KERSTIN WARNERBRING (c) c Fru talman! Först ber jag att få tacka statsrådet Hedborg för svaret i en fråga som, det måste jag säga, ligger mig mycket varmt om hjärtat. I ekonomiskt kärva tider är det lätt att nedpriorite- ra den här typen av förebyggande insatser. Något sådant vore enligt min uppfattning mycket olyckligt. Samhällsutvecklingen är sådan att föräldrautbildning blir allt nödvändigare. Den bör därför ges mycket hög prioritet. Kraven på föräldrarna ökar i vårt ständigt förän- derliga samhälle. Stora omflyttningar har fått till följd att de naturliga banden till hembygden och till släkt och vänner har lösts upp. Rötter har klippts av, och nya har haft svårt att växa i främmande miljöer. Många familjer har därför blivit isolerade och känner sig ensamma och utsatta när det gäller föräldrarollen. Det är numera inte lika naturligt som förr att fråga mormor eller farmor till råds eller att be grannen eller en god vän att titta till barnen när det behövs. Denna brist på gemenskap är en mycket olycklig utveckling för individen, men faktiskt också för hela samhället. Vår tid präglas dessutom av arbetslöshet och dålig ekonomi, vilket förorsakar ytterligare påfrestningar på föräldrarna. Nya separationer hör också till vardagen. Föräldrar går skilda vägar, och de ensamstående för- äldrarna blir allt fler. Många barn växer upp utan pappa eller någon annan manlig förebild i sin närhet, och familjer med dina barn, mina barn och våra barn blir vanligare. Arbetslivet har blivit skilt från familjelivet. Kon- flikter uppstår då vardagen skall räcka till både för arbete och för hem och familj, Ja, det är inte lätt i dagens samhälle att vara förälder med det stora ansvar som det innebär att ge barnen en harmonisk och trygg uppväxt! Föräldrautbildningen skulle kunna vara ett mycket större stöd i den svåra föräldrarollen än vad den i dag är. Även jämställdhetsaspekterna måste tas till vara. Det är också nödvändigt att papparollen stärks, som vi nyss hörde. Det har i undersökningar påvisats att många av de pojkar som hamnar i kriminalitet eller som tar till våldshandlingar är just de som vuxit upp utan en manlig förebild. En annan anledning till att ungdomar söker sig till de extrema grupper som står för mycket av det skrämmande våldet i dagens samhälle tycks vara ungdomarnas sökande efter gemenskap och identitet. Just de sakerna, gemenskap och identitet, har på grund av samhällsutvecklingen satts på undan- tag. Föräldrautbildningen behövs, men den måste ut- vecklas och utvidgas så att den återkommer flera gånger under livet. Föräldrautbildning finns sedan början av 80-talet vid barnavårdscentraler och inom mödravården, precis som statsrådet sade. Där ger den, förutom grundläggande kunskaper om barns utveck- ling och behov, också möjligheter till utbyte av erfa- renheter och till kontakter. Möjligheterna att knyta sociala kontakter är faktiskt otroligt viktiga! Erfarenheterna från dem som deltagit i för- äldragrupper har varit mycket positiva. Men enligt Socialstyrelsens rapport 94:4, Barns villkor i föränd- ringstider, erbjuds, tyvärr, inte föräldrautbildning vid alla barnavårdscentraler. I hela landet erbjöd 63 % av samtliga BVC-enheter alla nyblivna föräldrar att delta i föräldragrupper. Största andelen BVC-enheter med sådan verksamhet fanns i glesbygds- och landsbygds- kommuner - 81 % respektive 75 %. Minsta andelen fanns i storstäderna, där drygt 50 % av BVC- enheterna erbjöd sådan här verksamhet. Jag tycker inte att detta är acceptabelt. Det är ju inte minst i de stora städerna som isoleringen och ensamheten oftast är som störst. Verksamheten måste vidgas till att omfatta alla BVC-enheter. Dessutom måste den utvecklas. Barnomsorgsgruppen, som arbetade med frågan under 70-talet, ansåg att föräldrautbildning måste återkomma med jämna mellanrum under ett barns hela uppväxttid. Jag delar den uppfattningen till fullo och vill påminna om vad jag inledningsvis sade: Detta blir allt viktigare på grund av de förändringar som samhället genomgått och fortfarande genomgår. Varför måste arbetet med att utveckla och utvidga verksamheten ta en sådan tid? Ingenting har hänt på ett och ett halvt år. Med Socialstyrelsens rapport som underlag borde något förslag ha hunnit komma fram under den här tiden, menar jag. Svaret från statsrådet känns därför ganska tunt, och det påstådda förbere- dandet av något slags uppdrag känns så svävande. Nog har väl statsrådet ändå några idéer om hur man skall gå vidare i det här arbetet. Jag vore tacksam om jag kunde få det litet utförligare beskrivet. 0623552243405 N 2010-01-01 00:00:00 226062 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0935/#anf19