<anforande>
<dok_hangar_id>2349062</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0933</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:33 Torsdagen den 7 december</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>33</dok_nummer>
<dok_datum>1995-12-07 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Information från regeringen om den fort- satta reformeringen av budgetprocessen (forts.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>information från regeringen</kammaraktivitet>
<anforande_id>02CC1127-C294-4291-8503-DE7973B54646</anforande_id>
<anforande_nummer>77</anforande_nummer>
<talare>ANNE WIBBLE (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>Herr talman! Just i frågan om storleken på reser-
verna noterade vi vid inledningen av denna process att
olika länder har gjort på litet olika sätt. De har också
preciserat möjliga användningsområden för reserven
på litet olika sätt. Detta är ganska komplicerat. Men
jag vill bara skicka med att jag tror att man skall akta
sig för att ha en för stor reserv eller, vad som kunde
vara samma sak, att ha för mycket luft i de budgetera-
de siffrorna. Därigenom mister den stramare proces-
sen mycket av sin effekt.

Min andra fråga om kommunerna och sanktioner-
na fick jag inget vidare svar på. Jag kan förstå att man
inte är färdig med sin lösning, men jag tycker ändå att
Göran Persson kunde säga någonting om vad han
tänker sig. I ett frågesvar häromdagen föreföll det att
vara någon sorts kollektiv bestraffningsmetod. Jag
tror att det kan finnas en hel del svårigheter med en
sådan, både från juridisk och från rent politisk ut-
gångspunkt.
</anforandetext>
<intressent_id>0201502585302</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>225896</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0933/#anf77</protokoll_url_www>
</anforande>
