2349062 GJ0933 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:33 Torsdagen den 7 december 1995/96 33 1995-12-07 00:00:00 Bordläggningsdebatt 1E11395A-41E4-4D2F-A65D-C8CE79B0C937 7 MATS ODELL (kds) kds Fru talman! Vi kristdemokrater delar en hel del i de uppfattningar som regeringen framför i sin skrivel- se angående EU:s regeringskonferens. Detta gäller faktiskt också - liksom för den kristdemokratiska EPP-gruppen i Europaparlamentet - en gemensam politik för ekonomisk tillväxt och sysselsättning, det som i Sverige brukar kallas för en sysselsättningsuni- on. Men bara om det får den inriktning och de verktyg som verkligen ger nya och riktiga jobb. Ett sådant projekt var ju t.ex. de fem punkter för sysselsättning och tillväxt som EU:s stats- och regeringschefer enade sig om vid toppmötet i Essen för ungefär ett år sedan. Tyvärr har regeringen sedan i praktisk politik gått rakt emot det som beslutades där. Detta måste verkligen vara en besvärande punkt i regeringens meritlista i kampen för en gemensam finanspolitik. I den skrivelse som i dag läggs på riksdagens bord pekar regeringen mycket riktigt på att endast om sam- arbetet avser konkreta resultat som bidrar till männi- skors trygghet och välstånd, då kan EU få den för- ankring hos medborgarna som i dag är bristande. Mot den bakgrunden är det något outgrundligt att regering- en inte är beredd att ta i anspråk de medel och de verktyg som skulle krävas för att uppnå sådana resul- tat som människor nu faktiskt efterfrågar och där EU skulle kunna leverera lösningar som förbättrade vår vardag. Det är något märkligt att de som talar om en sysselsättningsunion stannar vid ett svagt mellanstat- ligt samarbete utan en förpliktande unionsprocess som när det t.ex. gäller den inre marknaden och den fria rörligheten. Är inte den ekonomiska tillväxten och jobben lika viktiga som den fria rörligheten? Samma tvehågsenhet gäller på miljösamarbetets område, trots de berömmande orden från Helena Nilsson. Men regeringen måste ju utforma en sam- manhängande och tydlig miljöstrategi för Sveriges agerande under regeringskonferensen och i det löpan- de arbetet framöver. Frågan är nu: Hur tänker regeringen hantera frå- gan om miljöskatter? Det gäller t.ex. frågan om mi- niminivåer för koldioxidskatt. Är inte detta, Mats Hellström, rätt tillfälle att driva frågorna om en koldi- oxidskatt och om en skatteväxlingsprincip? Krävs det inte majoritetsbeslut på miljöskatteområdet för att även få med motspänstiga medlemmar? När det gäller de institutionella frågorna har rege- ringen en utgångspunkt som med några undantag delas av oss kristdemokrater. Utvidgningen av EU till ansökarländerna i Baltikum, Öst- och Centraleuropa är vår generations största utmaning. Sverige skall också bli motorn i arbetet för ökad öppenhet och för- enkling i hela EU-systemet. Regeringen kommer av skrivelsen att döma att motsätta sig en omviktning av rösterna i rådet. Det är bra. Det är också bra att man kommer att driva kravet att varje land skall ha en representant i kommissionen. Men regeringen borde också motsätta sig de planer som finns på att minska antalet ledamöter i parlamen- tet, något som inte tas upp i skrivelsen. Det finns de som hävdar att antalet ledamöter skall minskas till 700, vilket alltså bara är dubbelt så många som antalet ledamöter i denna kammare. Vi representerar här Sveriges 8,5 miljoner invånare. Det vore orimligt om Sverige efter en utvidgning av EU skulle represente- ras av kanske färre än tio parlamentariker. När det gäller den gemensamma utrikes- och sä- kerhetspolitiken och samarbetet inom den andra pela- ren stöder vi kristdemokrater i huvudsak regeringens position. Men vi motsätter oss bestämt att ytterligare ett s.k. gemensamt ansikte utåt skall etableras vid sidan av kommissionsordföranden och alla andra ansikten, t.ex. utrikeskommissionärernas ansikten som redan finns. Detta skulle ju enbart skapa ökad otyd- lighet och fragmentisering av utrikesansvaret. Fru talman! Men den verkligt tunga kritik som vi kristdemokrater har är att regeringen har en alldeles för passiv hållning i samarbetet inom den tredje pela- ren. Tanken att det här arbetet skall fortsätta att vara strikt mellanstatligt kommer att leda till fortsatt be- svikelse över resultatet av samarbetet, t.ex. när det gäller kampen mot den tunga narkotikabrottsligheten. Där menar vi att det behövs överstatliga verktyg efter- som knarksyndikatens verksamhet är överstatlig. Det är något märkligt att regeringen håller fast vid detta. När det gäller det straffrättsliga och polisiära sam- arbetet tycker vi att kommissionen bör få initiativrätt. Alla andra områden bör i princip kunna flyttas över till den första pelaren. Den här samarbetsmodellen används t.ex. som jag nämnde när det gäller fri rörlighet för varor och tjänster. Är det inte lämpligt att de åtgärder som skall kompensera denna fria rörlighet också får samma metoder? Låt vår egen kommissionär, Anita Gradin, få de verktyg som hon själv kräver. Vem, om inte Sveriges regering, borde arbeta för detta? 0700424025906 N 2010-01-01 00:00:00 225826 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0933/#anf7