2349061 GJ0932 Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:32 Onsdagen den 6 december 1995/96 32 1995-12-06 00:00:00 Sveriges säkerhetspolitik och totalförsva- rets förnyelse 0153A316-A12A-4BF0-81BE-712DBDAA7DF2 14 ANNIKA NORDGREN (mp) mp Fru talman! Inledningsvis vill jag bara säga att Miljöpartiet står bakom alla de reservationer som vi har fogat till betänkandet. Men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservationerna 4, 6, 9 och 11 i utrikes- och försvarsutskottets betänkande 1 och till reservationerna 5, 13, 15 och 16 i försvarsutskottets betänkande 1. Målet för den traditionella säkerhetspolitiken är inte fred utan statens överlevnad. Militär makt har setts som det viktigaste medlet för att säkra oberoende och inflytande. Och man har hävdat att man måste rusta för krig om man vill uppleva fred. Detta synsätt lämnar öppet för upprustning, men gör faktiskt i praktiken en global nedrustning till en ouppnåelig utopi. Jag ser dagens riksdagsbeslut som ett steg i rätt riktning på vägen mot freden som säkerhetspolitikens reella mål. Nu skall andra säkerhetspolitiska hot än enbart de rent militära mötas och förebyggas. Det är ett krav som vi i Miljöpartiet drev redan förra gången som vi satt i riksdagen, och nu har det blivit verklig- het. Utskottet skriver att förhållanden rörande bistånd, miljö och handel, som också har stor säkerhetspolitisk betydelse, spelar en mindre framskjutande roll i be- tänkandet. Då vill jag gärna hjälpa till litet grand genom att komplettera den säkerhetspolitiska be- dömningen med ett par viktiga fakta som kommer att visa sig vara väldigt viktiga och spela stor roll för den globala säkerheten i en inte alltför avlägsen framtid. Utarmningen av jordens ändliga resurser fortsät- ter. I-världen konsumerar på ett sätt som skulle kräva fler jordklot än det enda jordklot som vi har, medan utvecklingsländerna, vilkas befolkning är nära fyra gånger så stor som i-ländernas, släpper ut skadliga ämnen i en mängd som är mindre än en fjärdedel av vad vi gör i i-världen. Nästan 800 miljoner människor får inte tillräckligt att äta, och 500 miljoner människor är kroniskt fel- närda i utvecklingsländerna. I i-världen lever 100 miljoner människor i fattigdom, och mer än 5 miljo- ner människor är arbetslösa. Samtidigt blir en grupp i samhället bara rikare och rikare. Det finns många siffror som bekräftar den enorma klyfta av orättvisa som skär genom nord och syd. Vi har även en skrämmande utveckling i vårt eget land. Klyftorna i samhället ökar, med tanke på både ekonomi och tillgång till information och delaktighet i samhället. På världshavens bottnar ligger atomubåtar och rostar sönder. I Sverige skjuter vi årligen ut 50 ton ammunition i vår största dricksvattentäkt Vättern. Vi uppfyller inte de fastställda miljömål som vi har fattat beslut om här i riksdagen. Och i den här talarstolen ställs ofta ekonomi och miljö mot varandra, även om det på senare tid glädjande nog finns tendenser som visar på en ökad insikt om att en god miljö är en god ekonomi. Vi känner alla till ozonskikt och växthuseffekt. En klimatförändring kommer troligen att föregås av ex- trema väderfenomen, värmeböljor, torka och över- svämningar. För Nordens del räknar man med, i den händelse att inget radikalt görs åt växthuseffekten, att vattenresurserna kommer att påverkas starkt. Man talar också om risken för en dramatisk avkylning och nedisning av norra Europa. Klimatpåverkan kan leda till enorma flyktingströmmar, med social misär, poli- tisk instabilitet och ekonomisk utarmning som följd. Säkerhetspolitikens mål i Sverige är att bevara vår frihet och vårt oberoende. Vi skall i alla lägen och i former som vi själva väljer trygga en handlingsfrihet att - såsom en enskild nation och i samverkan - kun- na utveckla vårt samhälle. Oavsett vad man tycker om EU måste det konstateras att Sverige är medlem i en union. Vi är därför inte fria att handla precis som vi vill, och vi är inte fria och oberoende. En EU-president föreslås i reflexionsgruppens ar- bete - en Mr EU som skall tala för det gemensamma EU. Fru utrikesminister, är det förenligt med vårt säkerhetspolitiska mål? Vi måste vidga det säkerhetspolitiska målet till att syfta mer på fred, ekologiskt hållbar utveckling och mänskliga rättigheter, i stället för att vara inriktat på nationalstatens överlevnad, vilket jag talade om tidi- gare. Den syn på EU som utskottsmajoriteten ger ut- tryck för i betänkandet är så rosenröd att man blir alldeles tårögd. Jag tycker att det hör till allmän he- derlighet att åtminstone försöka beskriva verkligheten som den är, med de problem som den innebär, oavsett vad man tycker om själva projektet. Jag ser nya säkerhetspolitiska problem i och med EU-medlemskapet. Nya gränser och murar byggs upp mellan EU och vår omvärld, men också inom EU, mellan folken och etablissemanget. En stor del av befolkningen i många av U-länderna är ju som bekant motståndare till Europeiska unionen. Detta gäller inte minst inom vårt eget land. Det minsta man kan göra inför regeringskonferen- sen 1996 är att utlova Sveriges befolkning att en folk- omröstning skall hållas om regeringskonferensen innebär nya förpliktelser och utfästelser inom för- svars- och säkerhetspolitiken. I EU sitter Sveriges representant i reflexionsgruppen och driver att Sveri- ge skall släppa kravet på vetorätt, förutom när det gäller vitala säkerhetsintressen. Det var väl egentligen inte vad som utlovades inför folkomröstningen? I EU-parlamentet skrattas det åt våra svenska re- presentanter när de försöker få in skrivningar som garanterar neutrala staters rätt att även fortsättningsvis vara neutrala och militärt alliansfria. Det ligger ett stort värde i att det finns länder i den rika delen av jordklotet som ser neutralitetspolitik som ett aktivt val. Miljöpartiet anser att formuleringen om att kunna vara neutral i händelse av krig i vårt närområde lämnar möjligheter till olyckliga tolk- ningsmöjligheter. Just nu pågår ett VEU-möte i Paris. På detta möte skall det framtida militära samarbetet i Europa disku- teras. Frågor om nästa års regeringskonferens och om upprättandet av en gemensam underrättelseorganisa- tion, ett slags EU-CIA, diskuteras. Regeringen skriver nu i propositionen - med stöd av Centern, som här för övrigt verkar ha gjort en historisk kovändning - att man vill stärka VEU såväl generellt som speciellt vad gäller fredsfrämjande verksamhet. Vad i hela friden menar regeringen och Centern med formuleringen om att stärka VEU generellt? Risken är stor att FN:s ställning undergrävs i och med att fredsbevarande insatser splittras upp på olika regionala organisationer som inte kan betraktas som alliansfria vare sig militärt eller intressemässigt. Min slutsats blir då att Sverige måste avstå från observatörsskapet i VEU, därför att det inte är fören- ligt med en trovärdig neutralitetspolitik. För övrigt anser Europas Gröna att VEU skall upplösas. I stället utpekas OSSE som den alleuropeiska organisation som kommer att ha stor betydelse i framtiden. Där deltar, som bekant, även Ryssland som likvärdig medlem. Utskottsmajoriteten gläder sig inte åt att avsätt- ningsmöjligheterna för krigsmateriel minskar interna- tionellt. Nej, nu skall man från myndigheter och re- gering vidta ihärdigare ansträngningar för att den svenska krigsmaterielindustrin skall kunna sälja mera vapen i stället för att låta marknadsekonomin råda och krigsmaterielindustrin ställas om till civil produktion. Nu skall Sverige också närma sig WEAG. Men vad betyder detta konkret? Jag har ställt den frågan ett antal gånger men har aldrig fått något svar. Jag börjar låta tjatig, det är jag medveten om, men jag undrar fortfarande vad man menar med att Sverige skall närma sig WEAG. Man behöver inte vara särskilt konspiratorisk för att ana ett samband och en trend här. Vi skall närma oss WEAG, och vi skall samman- väga uppställda utrikespolitiska restriktioner med de försvarspolitiska behoven av export. Så står det i utskottsbetänkandet, men så står det inte i regelverket för krigsmaterielexporten. Utskottet skriver att en ändring av gällande regler inte är aktuell. Men varför vill då utskottet inte se till att det inte blir missförs- tånd och helt enkelt rätta till regeringens fadäs genom att ta bort den här skrivningen? Fru talman! Nu kommer jag in på nästa betänkan- de som vi skall behandla i dag, nämligen försvarsut- skottets betänkande om totalförsvarets förnyelse. Vad får den här förnyelsen kosta? Regeringen och Centern tycker att 36 miljarder kronor om året är en lämplig nivå. Många frågetecken kvarstår dock. Vi har hört exempel på det tidigare här. Men den största och viktigaste frågan av alla borde vi inrikta oss på i den här debatten, nämligen frågan: Är de här 36 miljarder kronorna rätt investerade, för vår gemen- samma säkerhet? En annan stor fråga är vad de andra åtgärderna får kosta - de åtgärder som ligger utanför totalförsvarets ram. Vi i Miljöpartiet vill spara mer än alla andra parti- er. Vi vill dra ner totalförsvarsramen med ytterligare 5 miljarder utöver regeringens förslag fram till 1998. Därefter, det är vår inriktning, vill vi spara ytterligare 6 miljarder fram till år 2001. En del av de pengar som vi drar in på det militära försvaret skall investeras i den rustningsväxling som skall ske för att möta hot inom det vidgade säkerhetsbegreppet. Det är alltså inte bara av nödvändiga bespa- ringsskäl inom den offentliga sektorn som vi vill spara pengar på det militära försvaret. I grunden ligger vår övertygelse om att militära medel inte främjar vår säkerhet och om att andra hot som vi nu fört in i det säkerhetspolitiska begreppet skall mötas med annat än vapen. Till detta behövs det resurser. Fru talman! Vi i Miljöpartiet aktualiserar i vår motion frågan om att man skall avväga totalförsvarets uppgifter och anslag mot verksamheter inom andra samhällsområden, som Försvarsberedningen uttrycker sig i rapporten Totalförsvarets utveckling och förnyel- se. Den skrivningen togs bort i regeringens proposi- tion, men utskottet skriver i betänkandet att man utgår från att den prövningen genomförs under de fortsatta försvarsbeslutsförberedelserna. Det är sannerligen intressant! Det måste väl, herr försvarsminister, bety- da att det skall ingå som en del av Försvarsberedning- ens uppdrag inför arbetet med etapp 2 i försvarsbeslu- tet. Med varierande grad av gillande har vi accepterat återtagning, eller höjning av krigsdugligheten - vilket kanske är ett bättre begrepp - som en del av det svenska totalförsvaret. Vi dimensionerar inte vårt försvar utifrån ett värstafall. Då kommer man auto- matiskt in på hur man skall kunna bedöma och möta de här utvecklingstendenserna inom andra samhälls- områden än det militära. Den vidgade hotbilden måste också följas upp och bedömas för att kunna mötas. Frågan är hur vår un- derrättelsetjänst kan göra en fullständig analys av de hotbilder som kan tecknas inom ramen för ett vidgat säkerhetsbegrepp. Här krävs det en samordning av olika myndigheters och intresseorganisationers kom- petens. Vi kan inte bygga vår säkerhetspolitiska be- dömning på traditioner, utan den måste bygga på en faktisk verklighet. För ett tag sedan diskuterades här i riksdagen ett totalförbud mot antipersonella minor. Miljöpartiet, Centern och Vänstern hade motionerat om ett total- förbud. Nu sviktar Centern. Måhända gör man det därför att man prioriterar det goda samarbetsklimatet med regeringen. Men jag undrar varför man från Centerns sida inte passade på att ställa krav på ett förbud inför uppgörelsen med regeringen om för- svarspolitiken. Eller ställde man ett krav utan att få igenom det? Det har hänt mycket på det internationella planet i minfrågan. Sverige, som hittills varit väldigt snabbt med en EU-anpassning, verkar inte vara lika ambitiöst i den här frågan. EU-parlamentet antog under somma- ren två resolutioner som uppmanar medlemsländerna till totalförbud mot antipersonella minor. Följande sex länder har antingen förbjudit användning av truppmi- nor eller beslutat att sluta använda det vapnet: Schweiz, USA, Filippinerna, Österrike, Norge och Belgien. Till försvarsministern och till er som här i dag representerar andra partier - speciellt Centern - vill jag ställa frågan: Är det inte rimligt att i dag slå fast att totalförbud skall införas i Sverige? Vi skall också ta ett beslut som inte väckt den uppmärksamhet som det förtjänar. I dag skall det nämligen slås fast att ytterligare JAS-plan skall bestäl- las. En del talar om tre. Detta har vi i Miljöpartiet givetvis reserverat oss mot. Det är ett tydligt exempel på att man traditionsenligt fortsätter att investera militärt, samtidigt som man avrustar socialt och t.ex. drar ner på biståndet. Jag har vid flera tillfällen i denna kammare tagit upp frågan om ubåtarna. Jag gör det nu också, men helt kort. Försvarsberedningen kom fram till att det skall finnas sju ubåtar i den svenska försvarsmakten. I propositionen står det högst nio. Företrädare för Centern och Socialdemokraterna har slagit fast att det inte blir fråga om en beställning av Ubåt 2000. Jag tycker att man klart och tydligt kan säga att det skall vara sju; detta för att inte minsta risk för missförstånd skall föreligga. Miljöfrågor inom försvaret har ingen vidare priori- tet, att döma av andra partiers intresse för att skriva motioner i frågan. Vi i Miljöpartiet är än så länge ensamma om att ha motionerat om miljöproblemen. Det är glädjande att det finns ett miljöavsnitt i propositionen. Tyvärr har regeringen och utskottsma- joriteten inte en enda idé om hur utvecklingen på området skall gå vidare. Man redogör för vad som har gjorts och för hur bra man tycker att man lyckats på olika områden. Tyvärr ser verkligheten annorlunda ut än det som verkar framgå när man läser försvarsmak- tens publikationer och propositionen. T.ex. kan näm- nas, som jag tidigare nämnt, att det varje år skjuts ut 50 ton ammunition i Vättern, som är norra Europas största vattentäkt. Vad det här får för konsekvenser i framtiden vet ingen i dag. I försvarsutskottets betänkande från förra året sägs det att utskottet förutsätter att regeringen i samband med förberedelserna inför nästa försvarsbeslut över- väger även miljökonsekvenserna av olika förändringar i grundorganisationen. Man nämner specifikt försvar- smaktens marina grundorganisation. Min fråga till försvarsministern blir: Hur ämnar försvarsministern verka för att miljökonsekvensbeskrivningar ingår som en del i försvarsbeslutets etapp 2? Jag förutsätter att det inte bara blir den marina grundorganisationen som skall undersökas från miljösynpunkt utan att det gi- vetvis gäller hela grundorganisationen. Det civila försvaret kommer att få en starkare ställning efter dagens behandling i kammaren, och det tycker jag är bra. Ett starkt civilt försvar är viktigt i både freds- och krigstid, och ett robust och stryktåligt samhälle är ofta lika med ett ekologiskt hållbart sam- hälle som gagnar vår säkerhet i ett vidgat hotbilds- perspektiv. Den kunskap som ryms inom det civila försvaret och dess frivilligorganisationer spelar en stor roll på gräsrotsnivån, där engagemanget och kunskapen väx- er sig starka och betydelsefulla i en tid då säkerhet- saspekterna måste vägas in innan investeringar görs. Sårbarhetsaspekter bör vara en lika naturlig del av förberedelserna som miljökonsekvensbeskrivningar. Dessutom sammanfaller de, som sagt, oftast. Fru talman! Tänk om det blev krig och ingen kom! Frågan om hur utbildningen inom totalförsvaret skall arrangeras har varit en het potatis i höst - naturligtvis med all rätt. Miljöpartiet har en modell för hur en utbildning skulle kunna se ut som vi än så länge är ensamma om att driva. Det gäller då den frivilliga värntjänsten. Den frivilliga värntjänsten bygger på frivillighet kopplad till motivation och meriter. Ut- bildningen skall ske i enlighet med den vidgade hot- bilden och skall självfallet vara öppen för både kvin- nor och män. En positiv sak, som jag gläder mig mycket åt, är att alla partier i riksdagen har ställt sig bakom ett yrkande i Miljöpartiets motion. Yrkandet gäller att man skall kunna säga upp människor, totalför- svarspliktiga och anställda inom försvarsmakten, om de visar prov på rasism och främlingsfientlighet. Detta grundas givetvis på att demokratin måste kunna försvara sig. Om man inte kan ställa upp på en av demokratins hörnstenar, nämligen människors lika värde i fred, kan man heller inte kan försvara demo- kratin i krig. Jag ser nu fram emot att regeringen återkommer till riksdagen med information om problemets om- fattning och om vilka lagändringar som eventuellt behöver göras. Slutligen, fru talman, herr och fru statsråd och kolleger! Det kan inte bli fred utan rättvisa, och det kan inte bli rättvisa utan fred. Det kan heller inte bli fred mellan människor utan en fred med naturen. 0251174631818 N 2010-01-01 00:00:00 225628 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0932/#anf14