<anforande>
<dok_hangar_id>2349057</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0928</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:28 Torsdagen den 23 november</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>28</dok_nummer>
<dok_datum>1995-11-23 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Barns rätt att komma till tals, m.m. </avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>3171C46A-5ACC-4437-924D-775C8373905A</anforande_id>
<anforande_nummer>80</anforande_nummer>
<talare>Michael Stjernström (kds)</talare>
<parti>kds</parti>
<anforandetext>Herr talman! Som jag tidigare sade är det inte
meningen att ett barn skall kunna starta en process
mot sina föräldrar. Det är alltid föräldrarna som be-
stämmer om en process skall startas, mamman eller
pappan. Men när en process tyvärr har inletts - och
man inte har kunnat få någon samförståndslösning -
skall man enligt gällande lagstiftning lyssna på och
respektera barnets uppfattning.

Om man lägger stark vikt vid detta finns det inte
någon anledning att inte gå hela linan ut och verkligen
ge barnet talerätt och rätt att vara part i rättegången.
Det kan faktiskt vara så att barnet har en annan upp-
fattning än vad den ena eller den andra parten har, och
varken delar sin mammas eller pappas uppfattning i
frågan. Det är därför viktigt att barnet får den yttersta
rätten att föra sin egen talan.
</anforandetext>
<intressent_id>0962700307214</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>225325</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0928/#anf80</protokoll_url_www>
</anforande>
