<anforande>
<dok_hangar_id>2349057</dok_hangar_id>
<dok_id>GJ0928</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens snabbprotokoll 1995/96:28 Torsdagen den 23 november</dok_titel>
<dok_rm>1995/96</dok_rm>
<dok_nummer>28</dok_nummer>
<dok_datum>1995-11-23 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Längre upphovsrättsligt skydd och droit de suite</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet></kammaraktivitet>
<anforande_id>C397251C-6B97-418D-87B0-F0E1D7228C80</anforande_id>
<anforande_nummer>57</anforande_nummer>
<talare>TANJA LINDERBORG (v)</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>Fru talman! Vänsterpartiet har under en följd av år
motionerat om en reform till stöd för bildkonstnärer-
na. Till skillnad från många andra yrkesgrupper är
bildkonstnärer sällan eller aldrig arbetslösa, däremot
ofta inkomstlösa. Därför är vi mycket glada åt att
regeringen nu har lagt fram en proposition som inne-
bär att bildkonstnärerna får ekonomisk ersättning när
deras alster säljs vidare. Ett trettiotal länder har lik-
nande system, och redan 1920 infördes en sådan ord-
ning i Frankrike.

Som vi har hört här föreslår man i propositionen
att alla verk som överskrider ett försäljningsbelopp av
en tiondel av basbeloppet, alltså grovt räknat 4 000 kr,
skall omfattas av systemet.

Jag har full förståelse för att man skall sätta en
nedre gräns. Det underlättar hanteringen av systemet.
Men mot detta står att många alster de facto har ett
lägre försäljningspris, t.ex. grafiska blad och vissa
konsthantverk.

Vid utskottsbehandlingen har den socialdemokra-
tiska majoriteten varit mycket lyhörd för de motionä-
rer som har yrkat på en lägsta ersättningsnivå på 3 %
av gällande basbelopp. Jag är en av dem. Men för att
inte försäljningsbeloppen skall bli så låga att de äts
upp av administrationskostnaderna har nu en majoritet
i utskottet fastnat för 5 %.

Jag vill passa på att tacka de socialdemokratiska
ledamöterna i utskottet för en mycket bra behandling
av det här ärendet. Därmed borde jag kanske låta mig
nöja, men jag vill ändå, fru talman, yrka bifall till
reservation nr 3, mom. 2, som innebär 3 % av basbe-
loppet vid ersättningsgrundad försäljning.

Jag skall ge ett exempel på vad det kan få för be-
tydelse för konstnären. Vid Bukowskis auktion i slutet
av maj i år bjöds 40 konstverk ut. Det var mindre
skulpturer av Gunnar Nylund. Det sammanlagda
utropspriset var satt till 109 200 kr. Med majoritetens
förslag, alltså 5 % av basbeloppet, skulle konstnären
få 3 400 kr. Med Vänsterpartiets och Miljöpartiets
förslag får samma konstnär i stället 5 460 kr. Skillna-
den kan naturligtvis tyckas vara helt försumbar. Det
handlar om 2 000 kr. Men jag tror mig kunna med
säkerhet påstå att 2 000 kr betyder väldigt mycket för
många konstnärer.

Konsthantverkarna och framför allt grafikerna
missgynnas alltså av en högre procentsats. Samma
slutsats har man dragit i kulturutskottet, där majorite-
ten av ledamöterna har rekommenderat 3 %. Enligt
min uppfattning är det heller inte mer arbetskrävande
för den organisation som skall hantera inkasseringen
med Vänsterpartiets och Miljöpartiets förslag än med
majoritetens.

Avslutningsvis, fru talman, vill jag säga till vår ut-
skottsordförande Agne Hansson att jag har mycket
stor sympati för Centerns reservation nr 6, och jag har
övervägt många gånger huruvida Vänsterpartiet skall
stödja den eller inte. Men jag kom till den slutsatsen
att vi inte gör det. Jag tänker så här. Tummar man på
det ena kan det i nästa läge tummas på det andra. Till
slut kanske vi inte har så mycket kvar i den allmänna
arvsfonden. Det gör att jag inte stöder reservation nr
6.
</anforandetext>
<intressent_id>0489462966700</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>225302</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GJ0928/#anf57</protokoll_url_www>
</anforande>
